Quercetin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Quercetin, eller förr kvercetin[1], är ett naturligt gult färgämne som förekommer i många växter, till exempel i ek och äpple. Det förekommer även i vindruvor, men då halten är högst i skalen blir koncentrationen i rödvin lägre än förväntat[källa behövs]. Namnet kommer från ekarnas släktnamn Quercus och speciellt avses färgeken, Q. velutina (Q. tinctoria), ur vars bark quercetin-glykosiden quercitrin (kvercitrin) framställs.[1][2]

Quercetin är en flavonoid och tillhör undergruppen flavonoler. Det är vanligt i växtriket och därmed också i mat. När man skalar och skär frukt och grönsaker minskar flavonoidhalten drastiskt, särskilt i frukter med färgglada skal är flavonoidhalten hög (flavonoider är viktiga färgämnen). Quercetin har tillskrivits en rad positiva fysiologiska effekter[källa behövs]. Det besitter anticancerogena egenskaper[källa behövs], vilket huvudsakligen beror på att den är en potent antioxidant som ska kunna förhindra bildningen av cancerceller[källa behövs]. Experiment gjorda 2017 har observerat signifikanta förbättringar i kognition hos åldrande råttor som konsumerade quercetin[3]

Biosyntesen av quercetin sker genom hydroxylering av kaempferol och quercetin fungerar i sin tur som substrat vid biosyntesen av myricetin (genom hydroxylering) samt (genom metylering) av rhamnetin, rhamnazin och isorhamnetin[4].[5][6]

Quercetin är strukturellt även nära besläktad med flavonen luteolin som saknar OH-grupp på position 3 (och därför inte är en flavonol).

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Quercetin förekommer i naturen främst bundet till vissa sockerarter som en glykosid.

En hög halt av quercetin finns i:

En nyligen genomförd studie visar att ekologiskt odlade tomater innehöll 79 % mer quercetin än de konventionellt odlade.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Kvercetin i Nordisk familjebok, uggleupplagan, band 15, spalt 397.
  2. ^ Rudolf Nietzki, 1906, Chemie der Organischen Farbstoffe, 5 uppl. sid. 310-311. (Även en äldre upplaga på engelska 1892 Chemistry of the organic dye-stuffs, sid. 254-256).
  3. ^ Sarubbo, F.; Ramis, M. R.; Kienzer, C.; Aparicio, S.; Esteban, S.; Miralles, A. (2018-3). ”Chronic Silymarin, Quercetin and Naringenin Treatments Increase Monoamines Synthesis and Hippocampal Sirt1 Levels Improving Cognition in Aged Rats” (på en). Journal of Neuroimmune pharmacology 13 (1): sid. 24–38. doi:10.1007/s11481-017-9759-0. ISSN 1557-1890. https://link.springer.com/10.1007/s11481-017-9759-0. Läst 27 februari 2019. 
  4. ^ J D Bu'Lock (ed.), 2007, Biosynthesis, vol. 6, sid. 66. ISBN 9781849732567.
  5. ^ Flavone and flavonol biosynthesis på KEGG.
  6. ^ A. Crozier et al, 2000, Antioxidant flavonols from fruits, vegetables and beverages: measurements and bioavailability i Biological Research 33:2.
  7. ^ Mitchell AE et al. (2007): Ten-year comparison of the influence of organic and conventional crop management practices on the content of flavonoids in tomatoes. In: J. Agric. Food Chem. 55(15):6154-6159. PMID 17590007 doi:10.1021/jf070344+