Artros

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Artros
SynonymerOsteoartrit, degenerativ artrit, degenerativ ledsjukdom, ledsvikt
Gonarthrose-Knorpelaufbrauch.jpg
MRI på artros i ett knä.
Medicinsk specialitetReumatologi, ortopedi
SymptomLedsmärta, stelhet, ledsvullnad, inskränkt rörelseomfång[1]
Vanligt insättandeÖver flera år[1]
RiskfaktorerÖvervikt, olika benlängd, arbete med höga nivåer av ledbelastning,[1][2] tidigare ledskada, onormal led- eller extremitetsutveckling, ärftlighet.[3]
DiagnostikRöntgen[3]
BehandlingTräning, försök att minska ledbelastning, stödgrupper, smärtstillande, kirurgi[1][4][2]
Prevalens237 miljoner / 3.3% av världens befolkning (2015)[5]

Artros eller osteoartrit är en inflammatorisk ledsjukdom som kännetecknas av att en eller flera leders brosk successivt bryts ned (degenererar).[6] Sjukdomen kallades tidigare för "ledförslitning", men denna benämning är numera ifrågasatt. Forskning under 2000-talet pekar mot att artros inte är relaterat till långsiktigt/successivt ledslitage, och att människor med måttlig fysisk aktivitet inte löper större risk för artros än andra.[3]

Artros drabbar cirka var fjärde person i Sverige över 45 år, vilket motsvarar cirka 1 miljon människor.[7] Fem procent av alla individer mellan 35-54 år uppskattas ha observerbara (på röntgen) tecken på artros. Sjukdomsfrekvensen ökar med åldern.[3]

Risken för artros ökar vid:[3]

  • Övervikt
  • Artros i släkten
  • Tidigare ledskador
  • Elitidrottande
  • Yrke som innefattar mycket ledbelastning

Olika former av artros[redigera | redigera wikitext]

Artros kan delas in i primär och sekundär artros.[8][9][10] Enligt denna uppdelning saknar primär artros känd bakomliggande orsak bortom ledbelastning, medan sekundär artros beror på medfödd sjukdom, trauma/skada eller tidigare sjukdom.[9]

Denna uppdelning är dock ifrågasatt. Kenneth D. Brandt, Paul Dieppe och Eric L. Radin menar att uppdelningen är onödig och felaktig. De anser att alla former av artros är per definition sekundär, då alla former av artros är en följd av onormal belastning inne i leden (intraartikulärt). Vidare skriver de att artros är ett komplext tillstånd som kan ha många bidragande faktorer. Ålder, genetik, nutritionsstatus, hormonbalans, och många fler faktorer kan bidra till att en person utvecklar artros. Skribenterna menar dock att dessa påverkande faktorer inte är direkta orsaker till utvecklad artros. Istället menar sådana faktorer gör att risken för artros ökar, då de kan påverka ledens förmåga att motstå belastning.[10]

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Personer med artros har ofta inga symptom alls.[3][10] Även svårare fall av artros kan vara symtomfria.[3]

Om personen med artros får symtom, uppträder de gradvis. Vanligtvis börjar det med stelhet, rörelsesvårigheter och smärta. Smärtan är till en början beroende av rörelse och belastning, men långt gången artros kan även ge smärta utan rörelse eller belastning. Det kan även förekomma akut smärta och svullnad i det drabbade området.[3][9] Svår artros kan likna reumatoid artrit, och leder ofta till sjukskrivning/sjukpensionering och ett stort vårdbehov från läkare, fysioterapeut, m.m.[9]

Artros är vanligast i höft- och knäled,[3][9] men det förekommer även att axel-, armbågs-, fot, finger- och tåled drabbas.[3]

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

För att ställa diagnosen görs slätröntgen, ofta medan den misstänkt drabbade leden belastas.[3][11] Isotopscintigrafi, datortomografi och magnetresonanstomografi förekommer också, om det misstänks att patienten har cystor, nekros eller mjukdelsskador.[11]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Konservativ behandling (icke-kirurgisk) används så långt det går, och består av analgetika (smärtstillande läkemedel) och antiinflammatoriska läkemedel.[9] Vid knäartros ingår även fysioterapi, viktnedgång (vid övervikt) och gånghjälpmedel (om behövligt) i behandlingen.[3]

Glukosamin är ett läkemedel som ökar nybildningen av brosk. Dess effektivitet mot artros är dock omdiskuterad, och många patienter blir inte förbättrade av läkemedlet.[9]

Vid problem med artros i fotens leder, ankeln eller knän kan eventuellt ortopediska fotbäddar och fotriktiga skor lindra.

Två systematiska kunskapssammanställningar (Cochrane-rapporter) som utvärderat knä- och höftartros visar att träning (ej i vatten) kan öka självrapporterad fysisk funktionsförmåga och minska smärta vid höft- och knäartros.[12][13] Resultaten är underlag för de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen har tagit fram.[14]

Kirurgi[redigera | redigera wikitext]

Om det bedöms som nödvändigt kan artros behandlas kirurgiskt. Den kirurgiska behandlingen består då ofta av inopererering av protes (knä-/höftledsartros).[3][9] Vid knäledsartros kan även en osteotomi utföras, vilket innebär att knäleden klyvs och osteosyntes (spikar/skruvar/plattor/etc.) opereras in. Detta ingrepp kan göra att behovet av protes skjuts upp med cirka 5-10 år, vilket är önskvärt då proteser inte håller för evigt.[3]

Vid inoperering av protes föreligger risk för protesinfektion, vilket kan vara livshotande. En annan komplikation till kirurgisk behandling, vid höftproteskirurgi, är luxation av höftleden (leden hoppar ur ledpannan). Detta kan oftast åtgärdas enkelt, men om det sker flera gånger kan patientens tillstånd förvärras, vilket leder till behov av ny operation.[3]

Rapport från SBU visar att artroskopisk kirurgi, även kallad titthålsoperation, vid artros där lösa och förändrade delar av menisken- och ledbrosk tas bort saknar effekt. Metoden innebär en ökad risk för infektion i leden, en ansamling av vätska, blodutgjutning i ledhålan eller djupventrombos (blodpropp). Dessutom innebär operationen en relativt stor kostnad för hälso- och sjukvården.[15]

Arbetsmiljöns betydelse[redigera | redigera wikitext]

En systematisk översikt från SBU, utförd 2016, undersökte arbetsmiljöns betydelse för artrosbesvär visar att det finns faktorer i arbetsmiljön som har ett samband med artrosbesvär.[16] Att arbeta fysiskt ansträngande, att gå i trappor och klättra samt att lyfta och bära har ett samband med både knä- och höftartros.[16] De som arbetar knästående och stående har oftare artros i knän än andra, medan personer som sitter i sitt arbete har lägre förekomst av artrosbesvär i knän än andra.[16] SBU:s rapport konstaterar även att det saknas forskning på vilka enskilda moment i arbetet som kan leda till artros. På vilket sätt enskilda arbeten ökar risken för artros, och hur det ska förebyggas, saknas det således forskning på.[16]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Osteoarthritis”. Osteoarthritis. April 2015. http://www.niams.nih.gov/health_info/Osteoarthritis/default.asp. Läst 13 maj 2015. 
  2. ^ [a b] Glyn-Jones, S. et al. (2015)
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Bosemark, P. & Hommel, A. (2016) s. 471-473
  4. ^ McAlindon, T. E. et al. (2014)
  5. ^ GBD 2015 Disease and Injury Incidence and Prevalence (2016)
  6. ^ ”Artros | Svensk MeSH”. https://mesh.kib.ki.se/term/D010003/osteoarthritis. Läst 16 juni 2018. 
  7. ^ Englund, M. & Turklewicz, A.. ”Artros allt vanligare folksjukdom”. Läkartidningen. http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2014/05/Artros-allt-vanligare-folksjukdom/. Läst 23 september 2017. 
  8. ^ Nationalencyklopedin 2014: Artros
  9. ^ [a b c d e f g h] Grønsleth, L. K., Roa, E., Könøy, I. & Almås, H. (2011) s. 157-159
  10. ^ [a b c] Brandt, D. K., Dieppe, P. & Radin, E. L. (2009)
  11. ^ [a b] ”Knäledsartros, gonartros”. www.internetmedicin.se. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=216. Läst 16 juni 2018. 
  12. ^ Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Träning som behandling av smärta och funktionsnedsättning vid knäartros”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/traning-som-behandling-av-smarta-och-funktionsnedsattning-vid-knaartros/. Läst 31 maj 2016. 
  13. ^ Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Träning som behandling av smärta och funktionsnedsättning vid höftartros”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/traning-som-behandling-av-smarta-och-funktionsnedsattning-vid-hoftartros/. Läst 31 maj 2016. 
  14. ^ ”Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar”. www.socialstyrelsen.se. http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforrorelseorganenssjukdomar. Läst 31 maj 2016. 
  15. ^ ”SBU Prioriteringsstöd januari 2015”. http://www.sbu.se/sv/publikationer/priostod/priostod-1/. Läst 9 september 2016. 
  16. ^ [a b c d] ”SBU rapport- Arbetsmiljöns betydelses för artrosbesvär”. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/arbetsmiljons-betydelse-for-artrosbesvar/. Läst 9 september 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bosemark, P. & Hommel, A. (2016) Ortopedi. I Kumlien, C. & Rystedt, J. (red.) Omvårdnad & kirurgi (s. 453-476). Studentlitteratur: Lund. ISBN 978-91-44-08886-0
  • Brandt, D. K., Dieppe, P. & Radin, E. L. (2009). ”Commentary: Is It Useful to Subset “Primary” Osteoarthritis? A Critique Based on Evidence Regarding the Etiopathogenesis of Osteoarthritis”. Seminars in Arthritis and Rheumatism 39 (2): sid. 81-95. doi:10.1016/j.semarthrit.2009.06.001. 
  • GBD 2015 Disease and Injury Incidence and Prevalence, Collaborators. (8 October 2016). ”Global, regional, and national incidence, prevalence, and years lived with disability for 310 diseases and injuries, 1990-2015: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2015.”. Lancet 388 (10053): sid. 1545–1602. PMID 27733282. 
  • Glyn-Jones, S; Palmer, AJ; Agricola, R; Price, AJ; Vincent, TL; Weinans, H; Carr, AJ (3 March 2015). ”Osteoarthritis.”. Lancet 386: sid. 376–87. doi:10.1016/S0140-6736(14)60802-3. PMID 25748615. 
  • Grønsleth, L. K., Roa, E., Könøy, I. & Almås, H. (2011) Omvårdnad vid skador och sjukdomar i rörelseapparaten. I Almås, H. (red.), Stubberud, D-G. (red.), Grønseth, R. (red.), Bolinder-Palmér, I. (översättning) & Olsson, K. (översättning) Klinisk omvårdnad 2 (s. 133-166). Liber: Stockholm. ISBN 978-91-47-09920-7
  • McAlindon TE, Bannuru RR, Sullivan MC, Arden NK, Berenbaum F, Bierma-Zeinstra SM, Hawker GA, Henrotin Y, Hunter DJ, Kawaguchi H, Kwoh K, Lohmander S, Rannou F, Roos EM, Underwood M (2014). ”OARSI guidelines for the non-surgical management of knee osteoarthritis”. Osteoarthr. Cartil. 22 (3): sid. 363–88. doi:10.1016/j.joca.2014.01.003. PMID 24462672. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]