Buddha

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Buddha (olika betydelser) och Siddhartha (olika betydelser)
Staty av Gautama Buddha.

Buddha, (Budda), är en titel som betyder upplyst, uppvaknad,[1] som gavs Siddhartha Gautama (sanskrit)[2] av Shakyasläkten i södra Nepal vid en omdebatterad tidpunkt. Han presenterade en lära som med tiden växte till världsreligionen buddhismen.[3] Det är i den västerländska traditionen som han försetts med egennamnet Buddha. För de troende i framför allt bortre Asien är han känd som Shakyamuni (Den vise av Shakyas hus), och är speciell så till vida att han anses ha varit den förste av en lång rad buddhor som brydde sig om att utforma en lära för att hjälpa sina medmänniskor. Denna lära, dharma, som Shakyamuni endast ansåg sig ha återupptäckt, undervisar och åskådliggör för människorna om hur de ska korrigera sitt sätt att vara för att övervinna de lagar som håller dem fångna i världen genom ett evigt kretslopp (samsara) av död och återfödelser.

Siddharta Gautama var son till fursten och medlemmen av krigarkasten, alternativt feodalherren, Shuddhodana i riket Sakya, som låg i dagens Nepal. Den dominerande religionen var en tidig form av hinduism. Hans mor Maya var på resande fot när värkarna satte in, och Siddharta Gautama föddes i en trädgård i den lilla byn Lumbini.

Det är osäkert exakt när han föddes. Olika buddhistiska riktningar och forskare anger mycket olika datum. Vid sin död skall Buddha ha uppnått åttio års ålder. Enligt en av de officiella buddhistiska tideräkningarna firades 2500-årsminnet av hans död år 1956. Vissa källor anger att Shakyamuni Buddha föddes omkring år 623 f.Kr.[4] medan andra anger senare födelseår. Framför allt japanska religionsvetare menar att han levde 100 år senare.[5] I indiska buddhistiska källor förekommer dateringen av Buddhas födelse till ca 448 f.Kr. och åtminstone somliga västerländska religionshistoriker har närmat sig en sådan datering.[6]

Religion
Världreligionerna symboler


Legenden om Buddha[redigera | redigera wikitext]

Legenden om Buddha Sakyamuni har berättats på många olika sätt genom tiderna. Han tillhörde den sydhimalayanska Śākyaklanen, och fick ifrån denna namnet Śākyamuni (Shakyamuni), som betyder "den vise mannen av Śākyaklanen". [7]

Tidigare liv[redigera | redigera wikitext]

En gammal tradition säger att buddhaskap alltid kommer efter en återfödelse i tusitahimmelen. Här lever bodhisattvan - en varelse som siktar mot buddhaskap - i väntan på den rätta tiden att återfödas som en människa för att bli en buddha. Anledningen att en bodhisattva återföds i tusitahimmelen, är kortfattat att de utövat perfektionerna (pāramitā) över många, många livstider. [8]

För omätbart många kalpor (singularis: kalpa) sedan levde en asket vid namn Sumedha (Megha enligt vissa) som träffade en tidigare buddha, Buddha Dīpaṃkara. Detta möte inspirerade Sumedha till att också vilja bli en buddha. Sumedha påbörjade då vägen mot buddhaskap, genom att kultivera de tio perfektionerna: generositet, moral, frihet från begär, kraft, visdom, tålamod, sanning, målmedvetenhet, älskande vänlighet, och sinneslugn. Som följd av att Sumedha påbörjade kultiveringen av dessa perfektioner, blev han en bodhisattva som slutligen blev Buddha Sakyamuni. Många berättelser om Buddhas tidigare liv berättar om hur bodhisattva Sumedha gradvis kom närmare buddhaskap, dessa berättelser kallas för Jātaka-historierna. [8]

Enligt denna legend föddes bodhisattvan av sin moder Māyā, som födde ståendes, ihållande en gren av ett śālaträd. Så snart som bodhisattvan var född, tog han sju steg norrut och sade "Jag är chefen i världen, jag är bäst i hela världen, jag är den första i hela världen. Detta är min sista födelse. Det kommer inte ske någon mer återfödelse." Sju dagar efter detta dog hans mor och återföddes i tusitahimmelen. [9]

Siddhartas tidiga liv[redigera | redigera wikitext]

Barnet fick heta Siddhārta, vilket betyder "han vars syfte är avklarat". Siddharta hade inga minnen av sina tidigare liv, men hans far fick ta del av flera profetior gällande Siddhartas framtid. Enligt dessa var två vägar möjliga för Siddharta: antingen blir han en mäktig kung som styr över de fyra hörnen av jorden, eller så blir han en Buddha. När hans far hörde dessa profetior, bestämde han sig för att hans son skulle bli en mäktig kung. Som följd av detta arrangerade han så att Siddharta aldrig skulle ha anledning att vara olycklig och missnöjd med sitt liv hemma: han skulle vara skyddad från allt som var otillfredsställande och fult såsom ålder, sjukdom och död. Allt som han ville ha, skulle han få. Allt detta gjorde Siddhartas far för att försöka undvika att Siddharta skulle lämna sitt hem för att bli en vandrande asket och således bli en mäktig kung och inte en Buddha. Siddharta gifte sig med en ung och vacker fru vid namn Yaśodharā, och hade en son vid namn Rāhula. [10]

Upplysningen[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha stött på en gammal man, en mycket sjuk man, och ett lik blir Siddharta traumatiserad. När han sedan ser en vandrande asket, bestämmer sig Siddharta för att bli en sådan han också. Som följd av detta lämnade han sitt hem vid 29 års ålder, och följde olika lärare. Han tillbringade först tid med mästare i meditation, men efter att ha bemästrat dessa meditationsformer kände han att han trots detta inte hade funnit något svar till det mänskliga lidandet. Som följd av detta följde han en grupp asketer och utövade mycket strikt, där han åt så lite att hans lemmar blev tunna som bambu, hans ända som buffelns hovar, hans rygg som snörda pärlor, hans utskjutande revben som brutna balkar på ett gammalt hus och glimten i ögat likt vatten sett från toppen av en djup brunn. Trots detta mycket strikta utövande, fann han inte vad han hade letat efter. [11]

Efter att ha återfått sin styrka satte han sig under ett aśavatthaträd (bodhiträd) och sade till sig själv "Låt endast skinn, sena och ben återstå, låt köttet och blodet torka från min kropp, men jag kommer inte att lämna detta säte utan att ha uppnått fullständig upplysning". Gudar från många världssystem samlades omkring trädet för att bevittna vad som skulle ske. Det är nu som Mara, ridandes på sin stora elefant, anländer. Han anlände med sina arméer: begär, avsmak/aversion, hunger, törst, trötthet, slöhet, rädsla och tvivel. Hans enda syfte var att bryta Siddhartas sökande, och så fort som Mara anlände lämnade alla gudar som tidigare var där, och Siddharta var således ensam mot Mara och hans arméer. Mara försökte med många olika knep, och frågade slutligen "Med vilken rätt sitter du där under trädet?". Siddharta svarade att det var hans rätt efter att ha utövat perfektionerna över omätbart många kalpor. Mara sade sedan att han hade gjort samma sak, och att han hade alla dessa arméer som kunde intyga detta. Mara frågade då vem som kunde intyga att Siddharta gjort det han påstod? Siddharta lyfte då sin högra hand och tog i marken för att kalla jorden som sitt vittne. När Buddha tog i marken ramlade Mara av sin elefant och hans arméer flydde kaosartat. Nu hade Siddharta nått slutet av sitt mål, nått den högsta upplysningen och blivit en buddha. Det sägs att vid detta tillfälle, var han inte inställd på att lära ut. En gud vid namn Sahampati kom då och stod framför Buddha, och bad honom att lära ut. Guden bad Buddha "det fanns varelser i denna värld med inget annat än damm i ögonen. Lär ut till dem, av medlidande." [12]

Som följd av detta, lärde Buddha ut i de fyrtiofem år som han levde efter hans upplysning. Några av hans mest kända lärjungar blev Śariputra och Maudgalyāna, samt hans kompanjon Ananda. Hans död innebar hans ingång i det slutgiltiga skedet: parinirvāna, och efter hans död blev hans kropp kremerad och hans kvarlevor placerade i flera stupor. [13]

De åtta miraklen i Buddhas liv[redigera | redigera wikitext]

Förutom ovanstående fyra händelser räknas ytterligare fyra händelser som mycket betydelsefulla. Speciellt under Pala-dynastin i östra Indien (ca 750-1200 e.Kr.), buddhismens sista guldålder i Indien, blev dessa åtta mirakler föremål för en viktig kult.

Den givmilda apan i Vaisali[redigera | redigera wikitext]

Det berättas att när Buddha befann sig i Vaisali kom en apa fram med honung åt honom. Apan blev lycklig över att Buddha tagit emot hans gåva och skuttade runt i lycka, så att han föll ner i en brunn och dog. På grund av den goda gärning som han nyss hade gjort blev apan direkt återfödd i guden Indras himmel. Berättelsen poängterar givmildheten som en viktig dygd i en buddhists liv.

Apan ger honung till Buddha. Målning från ett kloster i Laos

Buddha lugnar ner en vildsint elefant i Rajagrha[redigera | redigera wikitext]

Buddha hade en kusin vid namn Devadatta som var avundsjuk på Buddhas framgångar. Han försökte vid flera tillfällen döda Buddha. Det berättas att i Rajagrha fanns en vildsint elefant som kallades Nalagiri. Devadatta lät hämta denna och släppte den lös framför Buddha. Buddha kunde dock stilla den vildsinta elefanten. Händelsen illustreras ofta med att Buddha lyfter sin högra hand i en gest som brukar kallas ”frihet från fruktan” (abhayamudra).

Buddhas nedstigande till jorden vid Sankasya[redigera | redigera wikitext]

Buddha besökte sin döda moder i Indras himmel för att där berätta för henne om sin lära. Efter att han hade besökt henne nedsteg han till jorden med hjälp av gudarna Brahma och Indra.

Synen på Buddha/Buddhor[redigera | redigera wikitext]

Synen på Buddha och Buddhor inom de tre stora buddhistiska inriktningarna skiljer sig åt. Främst är skillnaden mellan Hinayana (Theravada ingår här) och MahayanaVajrayana och Mahayana är i stort identiska.

Hinayana menar att det kan endast finnas en Buddha och en bodhisattva i taget där det finns en given tid när dessa skall komma. Man menar att det kommer en ny Buddha var 5000:e år. Detta innebär att nå parinirvana blir begränsad men däremot kan man nå befrielse genom att bli en arhat vilket är lika för både män och kvinnor. En arhat kan senare nå parinirvana med hjälp av en Buddha eller en bodhisattva. Man menar även inom Hinayana att en Buddha är parallell med de världsliga ledarna/ledaren (cakravartin).[14]

Mahayana å andra sidan menar däremot att det kan finnas flera olika Buddhor och bodhisattvor samtidigt som kan komma i kontakt med varandra i utomkroppsliga upplevelser. Inom Mahayana kan inte kvinnor nå parinirvana utan måste bli en man innan de kan uppnå den slutgiltiga befrielsen, Kvinnor kan dock bli bodhisattvor. Därmed finns det inga arhat inom Mahayanainriktningen i och med den är inkluderande i synen på buddhaskapet. Man menar även att Buddha är både den andliga och världsliga ledaren (Cakravartin) ett exempel på detta är Dalai Lama.[14]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia. Lund: Historiska Media.
  2. ^ Siddhattha Gotama på språket (pali)
  3. ^ Ewald, Stefan (huvudförfattare); svensk bearbetning: Beskow, Per & Svensson, Jonas (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  4. ^ ”Lumbini, the Birthplace of the Lord Buddha” (på engelska). UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/666. 
  5. ^ Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia, s 343. Lund: Historiska Media.
  6. ^ Nationalencyklopedin vol. 3 (1990), artikeln buddha, s 406.
  7. ^ Gethin 1998 s. 13 & s. 17
  8. ^ [a b] Gethin 1998 s. 17-18
  9. ^ Gethin 1998 s. 19
  10. ^ Gethin 1998 s. 19-20
  11. ^ Gethin 1998 s. 21-22
  12. ^ Gethin 1998 s. 22-25
  13. ^ Gethin 1998 s. 25-26
  14. ^ [a b] Bechert, Heinz (1991) World of Buddhism. London: Thamse and Hodson Ltd.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Strong, John S. The Buddha: A Short Biography. Oxford: Oneworld, 2001
  • Gethin, Rupert. The foundations of Buddhism. Oxford University Press 1998 ISBN 0-19-289223-1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]