Bandfordon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppförstoring av en mindre bandschaktares larvband

Ett bandfordon är ett fordon vars hjul är sammansatta med (transport)band,[1] kallade bland annat larvband, larvfötter, bandaggregat eller bandsats.

Bandfordon är effektiva i svår terräng, och används framför allt till militära ändamål, räddning och byggarbete. Bandschaktaren och bandtraktorn är vanliga exempel på civila bandfordon och stridsvagn och bandvagn är exempel på militära bandfordon.

Benämningen larvfötter kommer sig endast av likheten i utseende mellan ett bandfordons band och till exempel en fjärilslarv, principen för hur framdrivningen går till är helt olika för bandfordon och larver.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Den goda framkomligheten beror på dels att bandet kan betraktas som en egen bit väg fordonet rullar ut under sig, man kör alltså alltid hjulen på "bra väg", detta tillsammans med att bandets area är mycket stor jämfört med hjul gör att marktrycket därför blir mycket lågt, även för tunga fordon och därmed är risken för att banden gräver ner sig på mjukt underlag mycket liten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den tidigaste kända redogörelsen för fordon med larvfötter kommer från den brittiske uppfinnaren Richard Lovell Edgeworths redogörelse från 1770. Det första patentet togs 1826 av britten George Cayley, som kallade sin uppfinning "universal railways" (ungefär "universell spårväg"). Nästa patent kom 1837, av ryssen Dmitrij Sagrasjskij som kallade den "vagn på mobila spår". Ingen av dessa uppfinningar fick dock något nämnvärd genomslag.

Militärt började de inte användas förrän under Krimkriget och användes då enbart av transportvagnar dragna av hästar. Det var inte förrän under första världskriget som de började användas på stridsfordon som stridsvagnar.

Teknik och termer[redigera | redigera wikitext]

Profil av ett larvband. I detta exempel finns båda torsionsstavs-upphängning (vänster) och boggi-upphängning (med skruvfjädrar) (höger).

Ett larvband består i grunden oftast av 5 delar. Dessa delar är: drivhjulet, tomgångshjulet, bärhjulen, upphängningen och bandplattorna (själva bandet).

Driv- och tomgångshjulet sitter i varsin ände av larvbandet medan bärhjulen sitter emellan dessa.

Bärhjulen är kopplade till upphängningen som ger larvbandet fjädring. Det finns många olika upphängningar men några historiskt viktiga och vanliga är: Christie-upphängning, boggi-upphängning (med antingen skruv- eller bladfjädrar) och torsionsstavs-upphängning.

Bandplattorna är hoplänkade med varandra vilket uppgör själva bandet. Bandet är trätt över alla hjulen och spänns genom att man flyttar tomgångshjulet i motsatt riktning från drivhjulet.

Exempel på bandfordon[redigera | redigera wikitext]

Civil funktion
Militär funktion

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ bandfordon i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 16 juni 2017.