Barbro Hörberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Barbro Hörberg
Födelsenamn Barbro Christel de Moine Hörberg
Född 9 september 1932
Död 30 april 1976 (43 år)
Bakgrund Göteborg,  Sverige
Genre(r) Visa
Roll Sångerska
Kompositör
skådespelare

Barbro Christel de Moine Hörberg Stenvinkel, född Hörberg 9 september 1932 i Göteborg, död 30 april 1976 i Adolf Fredriks församling i Stockholm[1], var en svensk revyskådespelare, viskompositör och vissångerska.

Biografi och karriär[redigera | redigera wikitext]

Barbro Hörberg föddes i Göteborg men flyttade till Stockholm och studerade teater på bland annat Gösta Terserus teaterskola. Hon medverkade i produktioner av Povel Ramel, såsom hans första Knäpp upp-revy Akta huvet (1952) och Stig Olins filmregidebut I dur och skur (1953) följt av fler filmroller. Hon fick sedan kontakt med den danska vissångerskan Lulu Ziegler, som involverade henne i sin kabaretverksamhetHamburger Börs med bland andra Svenerik Perzon, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Pär Rådström.

1966 flyttade hon med sin konstnärsman Jan Stenvinkel till Paris. Där tog hon starkt intryck av den franska sångerskan "Barbara" och översatte vissa av hennes och andra franska sånger till svenska. Det gav henne också inriktningen att framträda som en banbrytande kvinnlig singer-songwriter-vissångerska på en annars helt mansdominerad svensk visscen under 1960-70-talen. Allt eftersom började hon skriva egna texter och musik, ofta med temat verklighet och varandra. Hon följde en medveten strävan att skapa texter med vardaglig form blandat med poesi utifrån ett kvinnligt perspektiv, inte sällan med en ton av vemod.

Hon hann spela in sex LP-skivor, mestadels med eget material, och släppte sporadiska singlar och EP-skivor från 1959 till 1970 och hon blev ett framträdande namn inom svensk musik och underhållning. För Sveriges Radio skrev hon musikalen Ljudfesten och var en tid programledare för radioprogrammet Det ska vi fira. Hon var SKAP-stipendiat 1974. Hon gjorde även en del sånger för barn och program för barn på Sveriges Television och tillsammans med till exempel Georg Riedel och Bengt Hallberg över 300 föreställningar av uppsökande musikprogram på skolor. Hon eftersträvade dock att vända sig till en publik i alla åldrar. En del om detta samlade hon i boken Så kan du låta – för små och stora barn att leta, leka och lära i ljudvärlden (1973).

Barbro Hörbergs grav på Östra kyrkogården i Göteborg.

Stor uppmärksamhet väckte inte minst den Paris-inspirerade sången "Med ögon känsliga för grönt", som senare också har spelats in av bland andra Monica Zetterlund, Nannie Porres och Johan Johansson. År 2006 blev den åter aktuell som spår 5 på Gunilla Backmans album Nära mig. Barbro Hörberg skrev sånger med mera åt många kända svenska artister, bland andra Lill-Babs och Anni-Frid Lyngstad. Lars Berghagen och Evabritt Strandberg har också tolkat hennes sånger. Det har även under 2000-talet släppts hyllningsalbum där en mängd svenska artister hyllar Hörbergs sångskatt.

Barbro Hörberg var 1958–1965 gift med Ulf Herrström (1932–2002). Sedan var hon från 1965 gift med konstnären Jan Stenvinkel (1933–1989). År 1970 adopterade paret dottern Liza från Sydkorea; hon finns nämnd i sången "Jag kan inte sova". Hörberg avled i bröstcancer 1976 och ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Diskografi (album)[redigera | redigera wikitext]

  • Musik rätt och snett (1969)
  • Barbro och sovdjuret (1970)
  • Med ögon känsliga för grönt (1973)
  • Gamla älskade barn (1974)
  • Gråt i gräset (1975)
  • Sagor (Barnskiva, 1976)

Musiktryck[redigera | redigera wikitext]

  • Barbro Hörberg. Lidingö: Frituna, 1972.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Våren 2014 visades Benjamin Wolffs dokumentärfilm Med ögon känsliga för grönt – Barbro Hörberg i SVT[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Barbro Hörberg - Svensk Filmdatabas
  2. ^ TV-dags 11 april 2014, "Med öron känsliga för Barbro Hörberg"

Källor[redigera | redigera wikitext]