Stig Olin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig Olin
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Stig Olin i Filmjournalen, 1947.
Född 11 september 1920
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Död 28 juni 2008 (87 år)
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år 1941–1991
Maka Britta Holmberg
(1944-1980)
Helena Kallenbäck
IMDb SFDb

Stig Olin, ursprungligen Högberg, född 11 september 1920 i Kungsholms församling, Stockholm, död 28 juni 2008,[1] var en svensk skådespelare, regissör, sångare, radioman och låtskrivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Olin slog igenom i filmer där han spelade pojkar eller unga, inte sällan osympatiska, män. Han medverkade i Ingmar Bergmans två första filmer, Hets och Kris, samt ytterligare i ett antal av dennes produktioner på 1940- och 1950-talen. 1947 var han i USA med Edvard Persson och spelade in Jens Månsson i Amerika, och han samarbetade ett flertal gånger med Hasse Ekman.

Under åren 1953–1957 regisserade han sex filmer, däribland två av Povel Ramels första alster. Filmen Gäst i eget hus bygger delvis på hans eget livs historia som bortadopterat barn, vilket han också beskriver i sin självbiografi, Trådrullen (1981). Parallellt skördade han framgångar som regissör på privatteatrar i Stockholm och Göteborg.

Allt detta ändrades dock dramatiskt efter en allvarlig sjukdom, vilken tvingade honom att förändra hela sin yrkesväg, och år 1959 anställdes Olin som producent på Sveriges Radio. Där avancerade han till programchef 1972. Han var bl.a. värd i programmet Sommar och gjorde intervjuserier och porträttprogram (bl.a. om Zarah Leander). Olin pensionerades 1980.

Stig Olin skrev även populära schlager som En gång jag seglar i hamn, Jag tror på sommaren, Karusellvisan och På söndag. Den sistnämnda sjöng han in på skiva som blev en hit 1953, och andra sjöngs in av hans barn.

År 1944 gifte han sig med skådespelerskan Britta Holmberg, och de blev föräldrar till sångaren Mats Olin och skådespelerskan Lena Olin. Stig Olin var senare en period omgift med skådespelaren Helena Kallenbäck.[2]

Olin är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1954 Thehuset Augustimånen
The Tea House of the August Moon
John Patrick Intiman[4]
1955 Thehuset Augustimånen
The Tea House of the August Moon
John Patrick Helsingborgs stadsteater[5]
1978 Sommarnattens leende
A Little Night Music
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler Folkan[6]
1979 Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin Folkan[7]
1982 Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II Folkan[8]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1940 Allan Idag blir igår
Martha Lundholm
Martha Lundholm Vasateatern[9]
1942 Min syster Eileen
Joseph Fields och Jerome Chodorov
Gösta Folke Vasateatern[10]
1944 Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[11]
1951 Bo Swedenhielm Swedenhielms
Hjalmar Bergman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[12]
1952 Bernie Dodd Come back
Clifford Odets
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[13]
1952 Christer Björklund, löjtnant vid flyget Fullmåne
Hasse Ekman
Hasse Ekman Intiman
1954 Kapten Fisby Thehuset Augustimånen
John Patrick
Stig Olin Intiman[14]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Trådrullen - Stig Olins memoarer, 1981

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1432331.svd
  2. ^ Vem är det 1997 s 860. Norstedts.
  3. ^ Hitta graven
  4. ^ Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Théhuset i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  7. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  8. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  9. ^ Oscar Rydqvist (23 november 1940). ”'I dag blir i går' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-11-23/321/10. Läst 25 augusti 2015. 
  10. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 22 december 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-12-22/348/9. Läst 1 maj 2016. 
  11. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  12. ^ ”Swedenhielms”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18879&pos=152. Läst 24 april 2016. 
  13. ^ ”Come back”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18880&pos=154. Läst 24 april 2016. 
  14. ^ Théhuset har öppnat igen”. Dagens Nyheter: s. 23. 28 augusti 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-28/232/23. Läst 22 augusti 2015.