Nibelungens ring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Richard Wagner
Richard Wagner.

Den tidiga perioden

Mellanperioden

Den sena perioden

Nibelungens ring ("Ringen") (tyska: Der Ring des Nibelungen) är en tysk operatetralogi av Richard Wagner baserad på det sydtyska eposet Nibelungensången och material från den nordiska mytologin, i synnerhet Völsungasagan och den Poetiska Eddan[1]. Enligt Wagner är detta en scenfest [Bühnenfestspiel] för tre dagar och en inledande kväll, och det händer att man spelar alla fyra operorna fyra kvällar i rad. Den sammanlagda speltiden (exklusive pauser) är mellan 14 och 16 timmar. Bara den sista, Ragnarök, kan ta upp till fem timmar att framföra. Första kompletta uppsättningen av ringen skedde 13, 14, 16, 17 augusti 1876 i Bayreuth. Svensk premiär på hela cykeln på Kungliga Operan i Stockholm 14-20 mars 1907. De fyra operorna som ingår är:

Prolog – härskarringen skapas och förbannas.
Siegfried avlas av syskonen Siegmund och Sieglinde. Brünnhilde sövs ner omringad av eld.
Siegfried växer upp, erövrar ringen och uppväcker Brünnhilde.
Kampen om ringen fortsätter – Siegfried dödas och Brünnhilde återbördar ringen till naturen.

Förhistoria till Ringen[redigera | redigera wikitext]

Redan i Neue Zeitschrift für Musik, som Robert Schumann var med om att grunda 1834 och som han var redaktör för fram till 1844, förebådades ankomsten av en konstnär som skulle föra in den tyska folksjälen och mytologin på operascenen. 16 juni 1837 publicerades en artikel, som inte undgick den 24-årige Wagners uppmärksamhet:

...Fast mer än dessa, ett främmande folks dyrgripar, tilltalar oss ändå våra folkliga traditioner /.../ Först tonkonsten kan uppnå dessa under, Rödluvan, Lorelei och Held Siegfried är berättelser som endast väntar på konstnären, upplivaren, för att åter möta oss i livet som gamla sagobilder i föryngrad gestalt.[2]

År 1844 rekommenderade estetikern Friedrich Theodor Vischer Nibelungensagan som text till en storslagen heroisk opera. Wagner hade ägnat sig åt den medeltida litteraturen redan under förberedelserna till Lohengrin (mitten av 1840). Katalogen över hans bibliotek i Dresden visar den enorma bredden av och det stora djupet i hans mytologiska, litterära och filologiska studier beträffande Nibelungarna. Inte mindre än 28 verk hör till det här källmaterialet. De viktigaste var: Den Poetiska Eddan, fornnordiska sagor och dikter, Heimskringla (Snorre Sturlassons Kungasagor), Völsungasagan och dessutom Deutsche Mythologie av Jacob Grimm, Das deutsche Heldenbuch (bearbetad av Karl Joseph Simrock), Nibelungenlied (i Simrocks utgåva), Der Nibelunge Noth und der Klage (i Karl Lachmanns utgåva).

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Texten tillkom från slutet. Wagners första prosaskiss kom till i Dresden 1848. Då tänkte han sig en heroisk opera i tre akter med titeln Siegfrieds Tod (28 november 1848), urversionen till den senare Ragnarök. Men revolutionen i Dresden hindrade honom från att gå vidare med projektet. 1852 planerar Wagner att skriva tre dramer med ett förspel. Liszt skaffar honom beställning på ett verk till Weimar och uppmuntrade honom att gå vidare med idén att utvidga den planerade operan om Siegfrieds död till att omfatta ett drama om den unge Siegfried. Efter att ha lagt sista handen vid det teoretiska verket Oper und Drama i januari 1851 gav han sig i kast med att tillämpa sina idéer i praktiken med texterna till Der junge Siegfried, Die Walküre och Das Rheingold, varpå han reviderade både Der junge Siegfried och den tidigare skrivna Siegfrieds Tod. Wagner lade till ett förspel ("Valkyrieklippan" med nornornas scen samt Siegfried och Brünnhilde i klippgemaket, 24 juni 1851, Ragnarök) och försåg berättelsen om Siegfried med en ramberättelse (operan Siegfried). Fem månader senare tillkom det första prosautkastet till Rhenguldet, som omedelbart följdes av skisserna till Valkyrian. Den här ordningsföljden är emellertid vilseledande. Innan Wagner hade skrivit ned ett enda ord av Siegfrieds Tod, hade han skrivit ett prosautkast med dispositionen till hela den samlade tetralogin (Der Nibelungen-Mythus, 20 oktober 1848). Under ett besök i Italien 1853 fick han de första idéerna till musiken till Rhenguldet, som han fullbordade i september 1854, men redan innan partituret var färdigt hade han i juni börjat med Valkyrian, som tog honom två år att skriva. I juni 1856 beslöt han ändra titlarna på de båda sista delarna av tetralogin till Siegfried och Ragnarök och började i september med den förstnämnda, men ett år senare avbröt han arbetet och koncentrerade sig istället på Tristan och Isolde. De följande åren låg arbetet stilla tills kung Ludvig II av Bayern 1864 erbjöd Wagner 30 000 floriner för att fullborda Nibelungens ring.

Ändå blev det Mästersångarna i Nürnberg som skrevs först, och Rhenguldet och Valkyrian uppfördes i München innan de båda sista delarna av dramat var färdigskrivna. Arbetet på Siegfried avslutades först i februari 1871 sedan Wagner börjat på Ragnarök. Vid den tiden tog idén om ett eget festspelhus i Bayreuth form och dess grundsten lades 1872. Den 21 november 1874 kunde Wagner äntligen avsluta Nibelungens ring, detta väldiga verk som hade tagit honom över 25 år att fullfölja. Redan samma år samlades de utvalda sångarna i Bayreuth och året därpå orkestern, men premiären ägde rum först i augusti 1876 under Hans Richters ledning.

Ändring av centralfigur[redigera | redigera wikitext]

Wagners ursprungliga plan var att låta Siegfried inta den centrala rollen i Ringcykeln. Hjälten utan fruktan skulle förstöra det av guld och maktbegär förgiftade samhället och kungöra ett nytt samhälle, grundat på kärleken. Under arbetets gång kom dock den här föreställningen att framstå som en utopi. I och med att majrevolutionen i Dresden 1848 krossades dog framtidens hjälte (Siegfried) för Wagner, och i dennes ställe trädde nu guden Wotan, som enligt Wagners uppfattning ensam bar ansvaret för världens undergång. Wotan representerar den gamla världsordningen med dess oupphörliga och ohejdbara väg mot sammanbrottet. Därigenom blev Wotan till dramats huvudperson. Hans synder, som är grundade i maktbegär och hjärtlöshet, och hans tragiska insikt om att han är oförmögen att hejda eller förminska världens undergång, förvandlade den optimistiska hjältedramat till en pessimismens och resignationens elegi.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Ringen är det mest komplexa och ambitiösa musikdramatiska verket i den europeiska traditionen, och berör allmänmänskliga företeelser som kärlek, makt, girighet, avundsjuka, incest, med mera. Varje opera är en självständig berättelse som länkas i en helhet med hjälp av återkommande personer och associativa melodiska och harmoniska ledmotiv (leitmotif). Trots att Wagner arbetade med cykeln under 26 år, mellan 1848 och 1874, ger den ett mycket sammanhållet intryck. Verket skiljer sig mycket från annan samtida opera genom sin långsamma handling, långa sjungna dialoger, svåra vokalpartier som kräver uthålliga och dramatiska röster, avancerad instrumentering för en stor symfoniorkester och en invecklad harmonik med mycket kromatik.

Man kan se Ringen som en illustration till CG Jungs (1875-1961) arketyplandskap med sagofigurer som drakar, dvärgar och jättar och utvecklingsgestalter som ynglingen, den gamle mannen, amasoner/valkyrior, vandraren, urmodern, gud/Gud. Likaså arketypiska/mytiska artefakter förekommer: härskarringen, osynlighetshjälm, starkt svärd som man måste ha krafter och gåva att få loss, eld som skyddar nedsövd jungfru (jfr Törnrosa). Dock ska noteras att Jung är yngre än Ringen.

Orkesterbesättning[redigera | redigera wikitext]

1 piccolaflöjt, 3 tvärflöjter (flöjt 3 dubblerar andra piccoloflöjt), 3 oboer, 1 Engelskt horn (dubblerar fjärde oboe), 3 klarinetter, bassetthorn, basklarinett, 3 fagotter

8 horn (5:e till 8:e dubblerar på Wagnertuba), 3 trumpeter, 1 bastrumpet, 3 tenortromboner, 1 kontrabastrombon (dubblerar bastrombon), 1 kontrabastuba

4 Pukor (kräver 2 spelare), cymbaler, triangel, klockspel

6 harpor, Violin I (16), Violin II (16), Viola (12), Cello (10), Kontrabas (8)

I Rhenguldet krävs det en bastrumma, en tamtam, en harpa på scen och 18 städ på scen. I Valkyrian krävs det en virveltrumma, en tamtam, och en Stierhorn (ett långt specialbyggd horninstrument) på scen. I Siegfried krävs det ett engelskt horn på scen och ett horn. I Ragnarök krävs det fyra horn på scen och fyra Stierhorn på scen, varav ett blåses av Hagen.

Personerna[redigera | redigera wikitext]

Personerna står i den ordning som de för första gången framträder i operorna.

  Personer (Direkta motsvarigheter i den fornnordiska och germanska mytologin anges inom parentes.) Röstläge Funktion i dramat Rhenguldet Valkyrian Siegfried Ragnarök
01 Woglinde Sopran Rhendöttrarna, elementarväsen, väktare av rhenguldet
02 Wellgunde Mezzosopran
03 Floßhilde Alt
04 Alberich (Alberich) Baryton Dvärg, svartalv, en av Nibelungarna. Han sätter igång handlingen när han stjäl rhenguldet och förbannar kärleken.
05 Wotan (Oden) Baryton Gudarnas enögde överhuvud. Far till Brünnhilde och de åtta valkyriorna, Siegmund och Sieglinde, far- och morfar till Siegfried.
06 Fricka (Frigg) Mezzosopran Wotans hustru, äktenskapets och moralens beskydarinna; Syster till Freja, Donner och Froh.
07 Freia (Freja)) Sopran Kärlekens och den eviga ungdomens gudinna.
08 Donner (Tor) Baryton Åskguden.
09 Froh (Frej) Tenor Regnets och solskenets gud.
10 Loge (Loke) Tenor Halvgud. Wotans rådgivare, inkarnation av elden. I form av eld I form av eld I form av eld
11 Mime (Regin) Tenor Dvärg, svartalv, en av Nibelungarna. Alberichs bror, mästersmed, Siegfrieds fosterfar.
12 Fasolt Bas Jättarna som byggde Valhall åt gudarna. Fasolt dödas av brodern Fafner som sedan förvandlar sig till en drake och vaktar guldskatten.
13 Fafner (Fafner) Bas
14 Erda (Fjorgyn) Alt Völva, naturväsen och moder till nornorna. Har med Wotan Brünnhilde och de åtta valkyriorna.
15 Siegmund (Sigmund) Tenor Av släktet Völsungarna. Wotans son och tvillingbror till Sieglinde.
16 Sieglinde Sopran Siegmunds förlorade tvillingsyster som blir mor till hans son Siegfried.
17 Hunding Bas Siegmunds baneman och make till Sieglinde.
18 Brünnhilde (Brynhild) Sopran Valkyria, Wotans (älsklingsdotter) och Erdas dotter, Siegfrieds hustru .
19 Gerhilde Sopran De åtta valkyriorna, döttrar till Wotan och Erda. De för stupade hjältar till Valhall.
20 Ortlinde Sopran
21 Waltraute Mezzosopran
22 Schwertleite Alt
23 Helmwige Sopran
24 Siegrune Mezzosopran
25 Grimgerde Alt
26 Roßweiße Mezzosopran
27 Siegfried (Sigurd Fafnersbane) Tenor Av släktet Völsungarna. En hjälte utan fruktan, son till Wotans barn Siegmund och Sieglinde. Brünnhilde och Gutrunes make.
28 Skogsfågeln Sopran Inkarnation av människovänliga naturkrafter, ger Siegfried viktiga råd och visar vägen till Brünnhilde.
29 Nornorna Sopran De tre ödesgudinnorna, döttrar till Erda.
30 Mezzosopran
31 Alt
32 Gunther (Gunnar Gjukason) Baryton Gibichungarnas (Gjukungarnas kung.
33 Gutrune (Gudrun Gjukadotter) Sopran Gunthers syster, förälskar sig i Siegfried.
34 Hagen Bas Alberichs son, halvbror till Gunther och Gutrune. Dödar Siegfried.

Symboler och attribut[redigera | redigera wikitext]

  • Gyllene äpplen: växer i gudarnas trädgård och vårdas av Freia. Dess frukter skänker gudarna odödlighet och evig ungdom. Se även Idun.
  • Grane: Brünnhildes stridshingst. Symboliserar Brünnhildes stridslust och hennes nära koppling till naturen.
  • Hammaren: guden Donners attribut, frigör naturkrafterna.
  • Nothung: ett svärd som Wotan har drivit in i en askstam och som är avsett för hans son Siegmund. Symbolen för Völsungarnas hjältemod. Efter det att Wotan själv har tvingats förstöra sitt vapen försöker mästersmeden Mime förgäves smida samman svärdets delar. Först Siegfried lyckas smida samman svärdet Nothung på nytt av delarna.
  • Korparna: Wotans fåglar. Tillkännager döden.
  • Rhenguldet: ursprungligen en del av naturen, bevakas av Rhendöttrarna i Rhenflodens djup.
  • Ringen: symbolen för allsmäktigheten i världen. Genom att avstå från kärleken kan Alberich stjäla Rhenguldet, av vilket han smider en ring. När han själv sedan berövas ringen av Wotan, nedkallar han en förbannelse över alla ringens framtida ägare. (Ringens kretslopp i Ringcykeln: Rhendöttrarna - Alberich - Wotan - Fafner - Siegfried - Brünnhilde - Siegfried - Rhendöttrarna.)
  • Spjutet: Wotans attribut, såväl symbol som vapen, utvunnet ur Världsasken, en garant för världsordningen genom de insnidade fördragen och lagarna. Även Hunding kämpar med spjutet. Hagen dräper i lönn Siegfried med spjutet. Wotans spjut bräcker Siegmunds svärd Nothung, Siegfrieds svärd Nothung bräcker Wotans spjut.
  • Tarnhelm: Mimes förtrollade hjälm. Innehavaren av trollhjälmen kan göra sig osynlig och uppenbara sig i valfri skepnad. Symboliserar även bedrägeri och lögn.
  • Valhall: gudarnas borg, uppförd av jättarna högt ovan molnen, tänkt som gudarnas hemvist och maktsymbol.

Publikmottagande[redigera | redigera wikitext]

Amalia Materna som Brünnhilde 1876, med Cocotte som hästen Grane.

Den första kompletta uppsättningen av de fyra operorna ägde rum vid invigningen av Bayreuthfestspelen och Festspelshuset mellan 13-17 augusti 1876. Närvarande vid detta unika musikevenemang var kejsar Vilhelm I av Tyskland, kejsar Pedro II av Brasilien, kung Ludvig II av Bayern[3], liksom filosofen Friedrich Nietzsche, och kompositörerna Anton Bruckner, Edvard Grieg, Pjotr Tjajkovskij och Franz Liszt (Wagners svärfar). Cosima Wagner skrev i sin dagbok om föreställningarna:

13. Första Rhenguldsföreställningen, med otur i allt, Betz [basbarytonen Franz Betz som sjöng Wotan] tappar ringen, springer två gånger in i kulisserna under förbannelsen, en arbetare drar ut fonden för tidigt vid den första förvandlingen och man ser människorna stå där i skjortärmarna, och teaterns bakre vägg, alla sångare besvärade etc. etc.
14 Valkyrian, denna gång utan bekymmer; utom en episod som gör R. [Richard Wagner] mycket förskräckt. Han kallas till kejsaren, denne berömmer allting mycket, säger skämtsamt att om han hade varit musiker, skulle R. inte ha fått in honom i den (orkestern) [orkesterdiket var osedvanligt trångt], beklagar att han inte kan stanna längre än de två föreställningarna. Han tar avsked, går ett steg baklänges, märker inte tröskeln, snubblar så illa att R. endast med den största kraftansträngning kan hålla honom uppe och är övertygad om att detta fall baklänges skulle ha blivit den kejserlige herrns död!...

Sin största publik fick Ringen genom Patrice Chéreaus TV-serie från 1980 som visades i de flesta länder och även av Sveriges Television. Filmatiseringen byggde på uppsättningen från 1976 som dirigerades av Pierre Boulez med bl.a. Dame Gwyneth Jones som Brünnhilde, Donald McIntyre som Wotan, och Manfred Jung som Siegfried.

En musikalisk kompaktversion (speltid: 6 timmar) sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 16 mars 2000.[4]

Kronologi[redigera | redigera wikitext]

(Omarbetad efter Karajans Ring utgåva på LP från 1973)

År Händelse
1839-1842 Wagner studerar socialisten Pierre-Joseph Proudhons skrift om egendom.
Idéerna i pamfletten kommer att återkomma i Wagners libretto.
1848 Revolution i Frankrike och Tyskland.
Wagner publicerar pamfletten Die Revolution och blir vän med radikalerna August Stöckel och Mikhail Bakunin.
Wagner skriver en essä Die Nibelungen och drama Siegfrieds död som motsvarar dagens Götterdämrung.
1849 Uppror i Dresden som slås ner av Preussarna.
Wagner eftersöks av polisen, och flyr landet till Schweiz. Wagner inleder komponerandet av Siegfrieds död.
1849-1851 Wagner publicerar tre essäer om konst och revolution,
av vilka Oper und Drama (1851) är programförklaringen för Ringen
1851 Wagner återupptar arbetet och skriver om Den unge Siegfried.
I november bestämmer han sig att utöka verket till 3 dagar och en förkväll.
1852 Wagner avslutar texten till Valkyrian i juni, och i oktober-november skrivs texten till Rhenguldet.
I november-december omarbetar han Siegfrieds död till Siegfried och Ragnarök.
1853 Drama Nibelungens ring trycks privat för Wagners vänner.
I september börjar Wagner skissa på musiken.
1 november påbörjas komponerandet av Rhenguldet.
1854 28 maj partituret till Rhenguldet är klart.
Wagner studerar Schopenhauers Die Welt als Wille und Forstellung.
Juni-december påbörjar Wagner komponeringen av Valkyrian.
1855 I mars är partituret till Valkyrian klart.
1856 22 september påbörjas musiken till Siegfried, akt 1.
1857 28 april flyttar Wagner till ett hus som ordnas av Mathilde Wesendonck.
Wagner och Matilde etablerar en kärleksrelation.
1858 Wagner lämnar sin fru Minna.
Wagner avbryter arbetet med ringen och satsar på Tristan och Isolde och Mästersångarna i Nürnberg.
1863 Librettot till Der Ring des Nibelungen publiceras. I förordet söker Wagner en finansiär.
1864 Kung Ludwig II av Bayern bjuder in Wagner till München och beställer Ringen.
Wagner inleder en relation med Cosima von Bülow, dotter till Franz Liszt.
1865 Wagner fullbordar Siegfried, akt 1.
Wagner lämnar München efter anklagelser om att han utnyttjar kungen och på grund av affären med Cosima.
1866 Wagner flyttar med Cosima till Triebschen nära Lucerne.
1869 Wagner avslutar Siegfried. Wagners och Cosimas son Siegfried föds.
22 september uruppförs Rhenguldet i München under ledning av Franz Wühllner.
1870 Förspel och 1:a akten av Ragnarök.
26 juni uruppförs Valkyrian i München under ledning av Franz Wühllner.
1871 Wagner publicerar pamfletten Über die Aufführung des Bühnenfestspieles: Der Ring des Nibelungen.
Wagner besöker Bayreuth och får idén till en Bayreuth-festival.
1872 Den 22 april flyttar Wagner och hans familj till Bayreuth.
1873 Pamfletten Das Bühnenfestspielhaus zu Bayreuth publiceras.
1874 Ragnarök blir klar den 21 november.
1876 Partitur för hela Ringen publiceras.
Den 13-17 augusti hålls 1:a Bayreuth-festivalen med uppförande av hela Ringen under ledning av Hans Richter.
Kejsar Wilhelm I närvarar.

Inspelningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Den första kompletta Ringenutgåvan på grammofonskiva var den numera legendariska versionen på DECCA med Georg Solti som dirigent och Birgit Nilsson som genomgående Brünnhilde. Det var då närmast sensationellt att en hel version av detta väldiga verk fanns att tillgå för grammofonlyssnaren. Sedan tillkom Herbert von KarajansDG, som också fick stor spridning, liksom Philips utgåva med Karl Böhm som dirigent och där åter Birgit Nilsson spelade Brünnhildes roll. Omkring 2011 fanns det mer än 50 kompletta utgåvor av Ringen (inklusive piratversioner) och nya tillkommer ständigt på både CD och DVD.

  • Der Ring der Nibelungen. Kirsten Flagstad, Regine Crespin, Helga Dernesch, Birgit Nilsson, Brigitte Fassbaender, Christa Ludwig, Helen Watts, James King, Hans Hotter, Marga Höffgen, Gerhard Stolze, Lucia Popp, Wolfgang Windgassen, Dietrich Fischer-Dieskau. Wiener Philharmoniker. Georg Solti, dirigent. Inspelad 1959-1963. Decca (ADD) 495 555-2. 14 CD.[5]
  • Der Ring der Nibelungen. Hans Hotter, Martha Mödl, Wolfgang Windgassen, Ramon Vinay, Regina Resnik, Josef Greindl, Gustav Neidlinger, Ira Malaniuk, Erich Witte, Ludwig Weber, Hermann Uhde, Rita Streich, Natalie Hinsch-Gröndahl, Chor der Bayreuther Festspiele, Orchester der Bayreuther Festspiele, Joseph Keilberth, dirigent. PAN 7685120. 12 CD. Inspelad 1953.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Musikens Värld, s. 1538. AB Kulturhistoriska Förlagen 1973.
  2. ^ ”Die deutsche Oper”. https://books.google.se/books?id=agpDAAAAcAAJ&pg=PA189&dq=neue+zeitschrift+f%C3%BCr+musik+1837+16+juni&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjt2NXl1Y3NAhXDFSwKHeeECrsQ6AEIHDAA#v=onepage&q=neue%20zeitschrift%20f%C3%BCr%20musik%201837%2016%20juni&f=false. Läst 4 juni 2016. 
  3. ^ Cosima Wagner skriver i sin dagbok 16 juli 1876: Brev från kungen [Ludvig I] som anmäler sin ankomst, förbjuder alla ovationer - vill inte träffa någon. Förmodligen avsåg han kejsar Vilhelm I, som 1871 hade utropats till tysk kejsare över Tyskland.
  4. ^ GöteborgsOperan
  5. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 
  6. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 
  • Musiklexikon. Göteborg: Ab Kulturhistoriska Förlagen. 1982 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 
  • Sørensen, Inger (1993). Operalexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-10380-6 
  • Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9 
  • Gademan, Göran (2015). Operahistoria. Stockholm: Gidlunds förlag. ISBN 978-91-7844-929-3 
  • Wagner, Cosima (1983). Dagböckerna 1869-1883. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 91-4614128-6 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 134-162. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [289]-356. Libris 420180 
  • Nibelungens ring : Kungliga operan 1895-2007. Stockholm: Operan. 2008. Libris 10667114 
  • Wagner, Richard; Lenninger, Sven (2005). Nibelungens ring. Lund: Sven Lenninger. Libris 9963081. ISBN 91-631-7225-9 
  • Donnington, Robert (1976). Wagner's 'Ring' and its symbols : the music and the myth. (engelska). London: Faber and Faber. ISBN 0-571-04818-8.
  • Hackzell, Harry & Kask, Jan, redaktörer (1976). Ringen : om Richard Wagner och Nibelungens ring. Stockholm: Sohlman. Libris 7621600. ISBN 91-7198-036-9.