Belgisk litteratur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Georges Simenon och Peyo är två kända namn inom respektive kriminallitteratur och tecknade serier. Georges Simenon och Peyo är två kända namn inom respektive kriminallitteratur och tecknade serier.
Georges Simenon och Peyo är två kända namn inom respektive kriminallitteratur och tecknade serier.

Belgisk litteratur är litteratur producerad i Belgien eller av belgare. Belgien är ett flerspråkigt land, och dess litteratur kan vara skriven på någon av dess tre officiella språk franska, nederländska eller tyska.[1] Dessutom existerar litteratur skriven på vallonska samt i viss mån olika flamländska dialekter.

Språk och översikt[redigera | redigera wikitext]

Nederländska och franska är landets två dominerande modersmål, och belgisk litteratur är oftast skriven på någon av de två språken. Det tyska språket (modersmål för cirka 70 000 personer) och vallonska (främst använt som talspråk) har en mer begränsad användning som belgiskt litteraturspråk. Viss litterär produktion förekommer även på olika flamländska dialekter.

Hugo Claus är en av de mera kända nederländskspråkiga författarna. Bland franskspråkiga författare kan nämnas Georges Simenon och Marguerite Yourcenar. Belgien har en stor och internationellt spridd produktion av tecknade serier, vilken främst har producerats på franska. Bland de mer kända belgiska serieskaparna finns Hergé, André Franquin, Peyo och Morris. — Se vidare fransk-belgiska tecknade serier.

Litteratur på olika språk[redigera | redigera wikitext]

Franska[redigera | redigera wikitext]

Nederländska[redigera | redigera wikitext]

Vallonska[redigera | redigera wikitext]

Litteratur på vallonska finns i tryckt form sedan 1500-talet eller tidigt 1600-tal.[2] Den hade sin storhetstid under 1800-talet, då främst i form av teaterpjäser och dikter. Ett antal teatrar och tidskrifter som verkade på vallonska grundades vid den här tiden.[3] En sammanställning har gjorts av 4 800 pjäser (offentliggjorda eller ej) från perioden 1860–1914.[4] Vid den här tiden var teaterpjäser den enda viktigare underhållningsformen i södra Belgien (Vallonien).

Vallonskspråkig teater spelar även en stor roll i dagens Vallonien, där minst 200 amatörteatersällskap presenterar sina pjäser för årligen över 200 000 åskådare.[5] Den här regionala litteraturen tar oftast upp teman inom folklore och äldre tradiitoner, och den mest framträdande vallonskspråkige författaren är Arthur Masson.[6][7]

Författare (urval)
  • Charles-Nicolas Simonon (1774-1847): Li Côparèye (1822)
  • Nicolas Defrecheux (1825-1874): Lèyîs-m'plorer ('Låt mig gråta', 1854)
  • Edward Remouchamps (1836-1900) arbetade inom vaudeville, bland annat med stycket Tatî l'pèriquî ('Gautier, barberaren', 1885)
  • Salme Dieudonné: romanen Li Houlot ('Kadetten', 1888)
  • Willame Georges (1863-1917), sonetter
  • François Renkin (1872-1906), stiliserad prosa
  • Henri Simon (1856-1939): Li Mwert di l'abe ('Trädets död', 1909) och Li pan dè bon Dieu ('Den gode Herrens bröd', 1914)
  • Jules Claskin (1884-1926), poesi
  • Laloux Auguste (1908-1976): Li p'tit Bêrt ('Lille Bert', skriven före 1940, publicerad 1963
  • Geo Libbrecht (1891-1976): poesi, Les cloques / Les cleokes (1964)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 augusti 2015.
  1. ^ "Belgium, European Union". europa.eu. Läst 24 november 2015. (engelska)
  2. ^ Maurice Piron (1978): Anthologie de la littérature wallonne, Mardaga, Liège, ISBN 2-8021-0024-6, sid. 5. (franska)
  3. ^ Steven G. Kellman Lincoln (2002, red.): Switching Languages, Translingual Writers Reflect on Their Craft,University of Nebraska Press, ISBN 978-0-8032-2747-7, sid. 153. (engelska)
  4. ^ Yves Quairiaux (2006): L'image du Flamand en Wallonie, Essai d'analyse sociale et politique (1830-1914), Labor, Bruxelles. ISBN 2-8040-2174-2, sid 126. (franska)
  5. ^ ”The Walloon Language Page” (på engelska). http://users.skynet.be/lorint/wallang/index.html. Läst 24 november 2015. 
  6. ^ ”Arthur Masson” (på franska). http://users.skynet.be/fa310844/. Läst 22 november 2015. 
  7. ^ ”Arthur Masson Museum bibliography” (på franska). www.espacemasson.be. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303182121/http://www.espacemasson.be/index.php?page=biblio. Läst 22 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]