Benjamin Britten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benjamin Britten
Tonsättare
Född 22 november 1913
Lowestoft, Suffolk,  England
Död 4 december 1976 (63 år)
Aldeburgh, Suffolk  England
Instrument Piano
Aktiva år 1928–76
Webbplats Officiell webbplats

Edward Benjamin Britten, född 22 november 1913 i Lowestoft, Suffolk, död 4 december 1976 i Aldeburgh, Suffolk, var en brittisk kompositör och dirigent. Elev till Frank Bridge.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Benjamin Britten studerade piano för Harold Samuel och komposition för Frank Bridge, därefter vid Royal College of Music 1930-1933 för bland andra John Ireland och Arthur Benjamin. I London hade han 1932-1933 stor framgång med sin stråkkvintett och "Simfonietta" opus 1. Internationellt känd blev Britten genom sin Phantasy quartet opus 2, vilken framfördes på musikfesten i Florens 1934 och sin svit för violin och piano opus 6 som framfördes vid musikfesten i Barcelona 1936 samt hans variationer på ett tema av Frank Bridge som han framförde på festspelen i Salzburg 1937. Andra verk från hans första tid är Simple symphony för stråkorkester och pianosviten Holiday tales (1934), Te Deum för kör och orgel (1935), Our hunting fathers för sopransolo och orkester (1936), pianokonsert opus 13 (1938) och Ballad of heroes för tenor (eller sopran), kör och orkester (1939).[1]

Intrycken från en vistelse i USA 1939-1942 resulterade i den virtuosa 1:a stråkkvartetten, de originella sångerna Sonnets of Michelangelo och operan Paul Bunyan (1940) och den dramatiska Sinfonia da requiem, först spelad av New Yorks filharmoniker under John Barbirolli 1941. Verket uppfördes i Stockholm 1942.[1]

1945 rönte han stor framgång med operan Peter Grimes. Operan Church Parables, hämtade inspiration från Japan. Hans sista opera var Döden i Venedig, som bygger på boken med samma titel av Thomas Mann.

Det mest kända orkesterverket är Variations and Fugue on a Theme of Purcell, eller mer känt som A Young Person's Guide to the Orchestra. Det anses vara en hyllning till Henry Purcell och är användbart i musikundervisning. Lachrymae med undertitlen Reflektioner över ett tema av Dowland, är en hyllning till den ännu tidigare föregångaren John Dowland. Verket arrangerades av Britten kort innan hans egen död. Matinées Musicales är byggd på Rossinis musik. Simple Symphony härstammar från melodier skrivna av Britten när han var barn.

Han skrev en mängd sånger till tenoren Peter Pears, däribland tonsättningar till texter från olika engelska poeter, men också ett antal tonsättningar av poeter som till exempel Thomas Hardy och Michelangelo. Han komponerade olika folkvisearrangemang. Stråkkvartett nr 2 inspirerades av Henry Purcell och skrevs för att uppmärksamma 250-årsdagen av dennes död.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Benjamin Britten från mitten av 1950-talet

Operor[redigera | redigera wikitext]

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • 1928 – Stråkkvartett i F-dur
  • 1931 – Stråkkvartett i D-dur (reviderad 1974)
  • 1933 – Three Divertimenti för stråkkvartett (reviderad 1936)
  • 1941 – Stråkkvartett nr 1 i D-dur, op.25
  • 1945 – Stråkkvartett nr 2 i C-dur, op.36
  • 1950Lachrymae, Reflections on a song of Dowland för viola och piano, op.48
  • 1951Six Metamorphoses after Ovid för oboe solo, op.49
  • 1959Fanfare for St Edmundsbury för tre trumpeter
  • 1961 – Sonat för cello och piano i C-dur, op.65
  • 1963Nocturnal after John Dowland för gitarr, op.70
  • 1964 – Cellosvit nr 1 i G-dur, op.72
  • 1967 – Cellosvit nr 2 i D-dur, op.80
  • 1971 – Cellosvit nr 3, op.87
  • 1975 – Stråkkvartett nr 3 i G-dur, op.94

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]