En midsommarnattsdröm (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se En midsommarnattsdröm (olika betydelser).
Benjamin Britten

En midsommarnattsdröm (A Midsummer Night's Dream) är en opera i tre akter av den brittiske kompositören Benjamin Britten. Operan uruppfördes 11 juni 1960 i Aldeburgh och är baserad på Shakespeares pjäs med samma namn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Britten ordnade rollgestalterna och instrumenten enligt en noggrant uppgjord klangplan. De båda kärleksparen erhöll de konventionella röstlägen sopran och tenor respektive mezzosopran och baryton (med ackompanjemang av träblåsinstrument och stråkar). De övernaturliga varelserna rör sig alla i högre register: älvorna är gossopraner och Titania, älvdrottningen, är koloratursopran (med ackompanjemang av harpor, cembalo, celesta och slagverk). Hantverkarna återfinns däremot (motsvarande deras sociala status) i de lägre registren med ackompanjemang av bleckblåsinstrument och fagott. Älvkungen Oberon är i sin egenskap av övernaturligt väsen varken man eller kvinna, och Britten har därför skrivit partiet för en countertenor (manlig alt) och ger därigenom stycket en lätt barockkänsla (den som först framställde Oberon var Alfred Deller, en stor sångare ut den första generationen musiker som började intressera sig för gamla tiders uppförandepraxis). Puck däremot sjunger inte utan spelas av en barnakrobat eller skådespelare. I övergången från skogen till hovet (akt III) finns teman som är baserade på tolvtonsserier, även mellanspelet som bygger på ett jaktmotiv. Den stämningsfulla sömnmusiken är baserad på fyra enkla ackord ur en tolvtonsserie som efter hand utvecklas och varieras. Nattemat för tankarna till Brittens Nocturne för tenorstämma och orkester från 1958, som avslutas med en sonett av Shakespeare.

Oberon, Titania och Puck med dansande älvor. William Blake ca 1786

Premiär[redigera | redigera wikitext]

Jubilee Hall i Aldeburgh, där festspelens operaföreställningar ägde rum, byggdes om 1959 och orkesterdiket utvidgades. Britten ville fira med att skriva en ny opera till nästa års festspel och eftersom det var ont om tid valde han en där librettot redan förelåg. Han och Peter Pears bearbetade texten och beslöt att skära bort hela första hälften av pjäsen och operan börjar där älvorna kommer in i bilden. Operan var färdig på sju månader och hann uppföras som planerat i Aldeburgh den 11 juni 1960. Inom ett åt spelades den över hela Europa där den blev Brittens mest omtyckta opera efter Peter Grimes. Den svenska premiären var 19 april 1962 på Kungliga Operan i Stockholm.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I manuskriptet till Shakespeares pjäs finns anvisningar om sånger, fanfarer och andra musikeffekter. Under engelska restaurationen uppfördes de flesta Shakespearestycken som maskspel (masques) med sång- och dansinlagor, ibland med hela dansscener som ett slags sångspel. År 1692 komponerade Henry Purcell musiken till en anonym bearbetning av En midsommarnattsdröm som dock bara följer berättelsen i stora drag och där Shakespeares text är helt omdiktad. Med lika stor frihet förhöll man sig till titeln på pjäsen och verket höll sig under namnet The Fairy Queen kvar på repertoaren i flera decennier. När Britten bestämde sig för att skriva sin opera saknade han alltså inte förebilder. Men ändå ansågs det i England, i synnerhet under senare delen av 1900-talet, vara ett konstnärligt vågspel att utan omskrivningar tonsätta den "rena", endast förkortade Shakespearetexten.

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Oberon, älvkonung (Countertenor)
  • Titania, älvdrottning (Koloratursopran)
  • Puck (talroll)
  • Theseus, hertig av Athen (Basstämma)
  • Hippolyta, amasonernas drottning, förlovad med Theseus (Alt)
  • Lysander och Demetrius, Hermias båda friare (Tenor och baryton)
  • Hermia, förälskad i Lysander (Mezzosopran)
  • Helena, förälskad i Demetrius (Sopran)
  • Botten vävare (Basbaryton)
  • Kvitten, timmerman (Basstämma)
  • Flöjt, blåsbälgarflickare (Tenor)
  • Snugg, snickare (Basstämma)
  • Snut, kittelflickare (Tenor)
  • Magerman, skräddare (Baryton)
  • Spindelväv, Ärtblomma, Senapskorn, Mal, alla älvor (4 gossopraner)
  • Älvkör (gossröster eller sopraner)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Akt I

Lysander och Hermia

Skogen utanför Athen, djup skymning. Älvriket är i uppror: Kungaparet träter. Titania, älvdrottningen , vägrar lämna ut en indisk ädlingsson till Oberon. För att straffa Titania befaller älvkungen Puck att skaffa fram en trollblomma, vars saft, om den droppas i ögonen gör att personen förälskar sig i den första som ögat skådar. Athenska hantverkare träffas i skogen. De vill försöka sig på något nytt inom konsten och själva skriva och iscensätta ett teaterstycke till hertigens bröllop. Hermia har tillsammans med Lysander flytt från Athen för att inte tvingas äkta Demetrius. Denne är henne emellertid på spåren tätt följd av Helena, som älskar Demetrius. Oberon befaller Puck att droppa växtsaften i Demetrius ögon, så att denne blir förälskad i Helena. Men Puck misstar Lysander för Demetrius och förtrollar honom. Den första som Lysander ser är Helena, som han förälskar sig i och han lämnar Hermia. Älvorna försöker lugna Titania. Oberon droppar själv trollsaften i sin uppstudsiga gemåls ögon.

Akt II I skogen. Natt. Hantverkarna repeterar sitt teaterstycke, inte långt från den sovande Titanias läger. Puck, som är förargad över de godmodiga hantverkarna och håller dem för narrar, låter spelledaren, Botten vävare, få åsnehuvud. De övriga flyr förskräckta därifrån. Titania vaknar och hennes blick faller på den åsnehövdade vävaren. Hon blir förälskad i honom. Oberon upptäcker vilken förvirring Puck har ställt till med bland de unga athenarna. Han griper in för att ställa allt till rätta och droppar nu saften i ögonen på Demestrius, som förälskar sig i Helena. Lysander och Demetrius hamnar i fejd om den tidigare försmådda Helena, vill inte längre veta av den tidigare så eftertraktade Hermia. Oberon befaller nu Puck att jaga de fyra älskande genom skogen tills de blir utmattade.

Akt III I skogen. Tidigt på morgonen. Oberon befriar Titania från hennes inbillade förälskelse. Vävaren återfår sin mänskliga skepnad. Kärleksparen uppfattar nattens tilldragelser som en dröm och förenas i den rätta konstellationen: Lysander och Hermia, Demtrius och Helena. I Theseus palats finner hantverkarna vävaren. Theseus och Hippolytas bröllop äger rum. Hertigen ger de förrymda kärleksparen tillstånd att gifta sig. Hantverkarna får nu uppföra sitt teaterstycke. Älvkungaparet, som nu har försonats, gratulerar det athenska hertigparet.

Källor[redigera | redigera wikitext]