Bergand
| Bergand Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Sårbar[2] | |
 Bergänder; adult hona till vänster, adult hane till höger. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Underfamilj | Aythyinae |
| Släkte | Aythya |
| Art | Bergand A. marila |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aythya marila | |
| Auktor | Linné, 1761 |
| Utbredning | |
 | |
 Under vintern samlas ofta berganden i flockar, ofta med andra andarter. | |
Bergand (Aythya marila) är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder. Den är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på tundra och i norra gränsen av taigan. Arten delas upp i två underarter.
Utseende
Berganden är en medelstor dykand med ganska stort rundat huvud. Den är 42 till 51 centimeter lång och har ett vingspann på 71-80 centimeter.[3] Den adulta fågeln väger mellan 900 och 1250 gram[4] (enligt en annan auktoritet 700 till 1100 g[5]).
Den adulta hanen har svart huvud med grön glans och svart bröst och stjärtparti med blå glans. På många sätt liknar den en stor vigghane, men saknar tofs på huvudet och har ljust gråstrimmig rygg. Den har också längre näbb som är gråblå med svart näbbnagel. Hane i eklipsdräkt har oftast kvar mycket av de adulta karaktärerna men är mycket mattare, spräckligare och dräkten saknar tydliga kontraster. Den adulta honan är i häckningsdräkt matt kanelbrun, ofta med en något mörkare rygg och gråbrunvattrad kroppssida. Den har en bred vit ring vid näbbroten och till häckningsperioden framträder ofta en ljus kindfläck. Den adulta honans vinterdräkt skiljer sig inte så mycket ifrån häckningsdräkten men den har ofta fint gråbrunvattrad rygg. Hos adulta fåglar är iris klargul och i flykten uppvisar de tydliga vita vingpennor med mörka fjäderspetsar. Juvenilerna liknar honan, men har oftast mindre vitt vid näbbroten, är mörkare på ryggen och har brungul iris.[3]
-
Adult hane i häckningsdräkt -
Adult hona -
Hane i första levnadsårets vinterdräkt
Utbredning
Berganden är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på Island, i Skandinavien, Baltikum, norra Asien och Alaska och Kanada. De nordeuropeiska och västasiatiska populationerna befinner sig vintertid utefter kusterna av Storbritannien, södra Norge, Danmark och västkusten av Sverige, I Nordsjön, utefter forna Jugoslaviens kustremsa, i Svarta och Röda havet. Östligare populationer övervintrar i bland annat Kina, Nordkorea, Sydkorea, Japan och Taiwan. Den Nordamerikanska populationen flyttar vintertid till kusterna av Alaska, Kanada, USA och Mexiko.
Arten brukar delas upp i två underarter:
- A. m. marila, nominatformen, häckar från Skandinavien till floden Lena i Sibirien.
- A. m. mariloides, häckar i övriga Sibirien och hela Nordamerika. Underarten är till sin storlek något mindre än marila.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar berganden framför allt i fjällen, men förekommer också som häckfågel vid Östersjöns kust. Om vintern återfinner man den främst utefter västkusten och kring Gotland.
Ekologi
Biotop
De häckar främst vid sjöar och våtmarker på tundra och i norra gränsen av taigan, men häckar även sparsamt vid kusten vid bräckt vatten i exempelvis Östersjön.[6] Vintern tillbringar de längs havskusterna i tempererade områden. Vintertid samlas de ofta i flockar och inte sällan tillsammans med andra närbesläktade andarter som vigg och ringand.
Häckning
Bergänder häckar på stränder vid vatten ofta som enstaka par men tendens till kolonibildning finns i områden med goda häckningsförutsättningar.[6]. De placerar ofta under en buske eller i ett buskage. Häckningstiden börjar i maj och slutar i juli och parbandet upprätthålls under en säsong.[6] Honan lägger 8-11 ägg, men kullar med 6-15 ägg har observerats, som hon ruvar i 24 till 25 eller 28 dagar beroende på underart. Ungarna tas främst om hand av honan och de blir flygga efter ungefär 40-45 dagar.[6] Dock blir det självständiga ifrån honan innan dess.[6] Hybridisering mellan andarter är vanligare inom släkte Aythya än hos simänder och berganden hybridiserar bland annat med vigg.[3]
Föda
De livnär sig framförallt av animalisk föda, särskilt musslor, snäckor, kräftdjur och insekter, och i mindre utsträckning även av frön och blad av vattenväxter. De födosöker på grunt vatten, ofta på djup mindre än sex meter.[6]
Berganden och människan
Status och hot
Berganden har ett mycket stort utbredningsområde och den globala populationen är stor. Utvecklingstrenden är negativ med trots detta bedöms inte arten vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Den globala populationen uppskattades i en studie 2016 till 4 920 000–5 130 000 individer.[1]
Status i Sverige
Antalet häckande bergänder har minskat i Sverige under de senaste årtiondena och den kategoriseras numera som sårbar (VU).[2]
Namn
Arten har förr, i vissa områden, kallats för hvitbuk.[7]
Referenser
Noter
- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Aythya marila Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Svensson et al., 2009, sid:32-35
- ^ ”Greater scaup” (på engelska). Wildpro. http://wildpro.twycrosszoo.org/S/0AvAnserif/anatidae/1ACrAvAn_aythya/Aythya_marila/Aythya_marila.htm. Läst 25 november 2015. ”enligt "Handbook of the Birds of the World Volume 1" 1992”
- ^ ”Greater Scaup” (på engelska). Vogelwarte. Swiss Ornithological Institute. http://www.vogelwarte.ch/en/birds/birds-of-switzerland/greater-scaup.html. Läst 25 november 2015.
- ^ [a b c d e f] Staav & Fransson (2000) sid:83-84
- ^ Kalmar (1907-04-05) Från allmänheten, sid:3
Källor
- Artikeln Bergente i tyskspråkiga Wikipedia 22 augusti 2005
- ArtDatabankens faktablad
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 32–35. ISBN 978-91-7424-039-9
- Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 83−84. ISBN 91-518-3825-7
Externa länkar
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör bergand.
Wiktionary har ett uppslag om bergand.
