Bjuröklubb
| Bjuröklubb | |
.jpg) | |
| Läge | Skellefteå kommun[1], Sverige[1] |
|---|---|
| Svenskt fyrnummer | 069700 |
| Internationellt fyrnummer | C 5826 |
| Fyrkaraktär | Oc W 10s |
| Koordinater | 64°28′51″N 21°34′30″Ö / 64.48083°N 21.57500°Ö |
| Lyshöjd | 50,8 meter ö.h. |
| Tornets höjd | 7,7 meter |
| Byggår | 1859 |
| Färg | gul |
| Lysvidd | 18,5 nautiska mil |
Bjuröklubb är en utskjutande udde ("klubb" (kobbe)) i Lövångers socken, Skellefteå kommun, Västerbotten. På udden finns ett fiskeläge, Jungfruhamn, en fyr och flera fornlämningar.
Historia
På platsen byggdes ett kapell på 1600-talet. Gärdviken, väster om halvön, fick en lotsplats 1821 och 1859 byggdes där en fyr på en klippa 52 meter över havet.
1519 fick Bjuröklubb besök av Sveriges siste katolske biskop, Olaus Magnus. Hans loggbok med teckningar finns kvar och beskriver en omfattande verksamhet på Bjuröklubb redan vid den tiden.[2]
Under första världskriget inträffade flera fartygsincidenter vid Bjuröklubb.[3] 10 juli 1916 ägde den så kallade Bjuröklubbskapningen rum. De tyska fartygen S/S Lissabon och S/S Worms besköts vid Bjuröklubb av ryska patrullbåtar. Därefter uppbringades de tyska båtarna och fördes under ryskt befäl till hamn i Finland. 22 tyska besättningsmän samt en svensk lots medföljde, medan 36 av besättningmännen flydde i livbåtar till Skelleftehamn. Den svenske lotsen tilläts återresa till Sverige efter en veckas bortavaro.[4] Den 16 juli 1916 torpederades det tyska ångfartyget Syria.[5] Besättningen på 27 tyska krigsseglare och även en ombordvarande svensk kronolots hann alla rädda sig innan fartyget förliste vid Grusbottens prick. Syria hade lastat 4 350 ton järnmalm i Luleå. Utanför Bjuröklubb torpederades fartyget av den ryska ubåten Vepr.[6] Händelsen inträffade innanför den svenska territorialgränsen och utgjorde således en neutralitetskränkning.[7]
Totalt har 35 fartyg förlist i vattnen utanför Bjuröklubb genom åren.[2]
Under andra världskriget var Gärdviken uppsamlingsplats för tyska malmtransportfartyg innan de gick i konvoj mot Tyskland. Lotsplatsen stängde 1967 och fyren avbemannades 1970.[8]
Området blev naturreservat 1976.[9] Bjuröklubb ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Bjuröklubb har många soltimmar under den varmare årstiden. Läget ute på en udde i Bottenviken, den östligaste punkten i Sverige frånsett Haparandakusten, bidrar till att havsbrisen håller molnen borta. Under maj månad ses vid Bjuröklubb sjöfågel i tusental, samt flera av Sveriges rovfåglar. Fågelsträck överflyger ofta nära land vilket gör Bjuröklubb till ett lämpligt ställe för fågelskådning. I fyrens lotsutkik finns möjlighet att övernatta. Sommartid finns här ett populärt café. Fyren nås genom en anlagd ramp vilket gör platsen lättare tillgänglig för rullstolsburna.
Artisten Laleh, som under ett par år var bosatt i Skellefteå, inspirerades till låten "Bjurö klubb", vilken finns med på hennes skiva Me and Simon från 2009, under vandringar längs stränderna i naturreservatet.[10]
Se även
Noter
- ^ [a b] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Arena Bjuröklubb - Säregen natur och fascinerande historia”. Visitvasterbotten.se. http://www.visitvasterbotten.se/sv/amnen/manniskor/eldsjalar/saregen-natur-och-fascinerande-historia/. Läst 15 mars 2016.
- ^ På Botten av Viken - Berättelser om Norrlandskustens dramatiska 1900-tal. Författare: Tommy Lundmark, 2006.
- ^ Lundmark, Tommy (2011). ”När kriget kom till Bjuröklubb”. Västerbotten: sid. 32-38. http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/VB/11_2_vasterbotten.pdf. Läst 8 november 2012.
- ^ Sverigesradio.se
- ^ Lundmark, Tommy (2011). sid. 36-38. Läst 8 november 2012.
- ^ Nordisk familjebok. Artikel Sverige. Tiden efter unionsupplösningen. s. 1241 ff. Läst 10 november 2012
- ^ Magnus Rietz (2001). Svenska fyrar (Andra upplagan). Stockholm: Bokförlaget Tomas Fischer. sid. 27. ISBN 9170549133
- ^ Länsstyrelsen Västerbotten:Bjuröklubb naturreservat Arkiverad 18 februari 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ””Jag är både helgon och djävul” - DN.SE” (på svenska). DN.SE. http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/jag-ar-bade-helgon-och-djavul/. Läst 15 mars 2016.
| ||||||||