Skagsudde
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
| Skagsudde | |
 | |
| Läge | Örnsköldsviks kommun[1], Sverige |
|---|---|
| Svenskt fyrnummer | 112800 |
| Internationellt fyrnummer | C5952[2] (Admiralty) 116-10928[2] (NGA) |
| Fyrkaraktär | Fl(4) W 12s[3][4] |
| Koordinater | 63°11′17″N,19°0′58″E |
| Lyshöjd | 38,5 meter[5] |
| Tornets höjd | 26 meter[5] |
| Byggår | 1957[1][6] |
| Byggnadstyp | Betongtorn |
| Färg | Vit med rött band |
| Lysvidd | 14 nautisk mil[3] |
Skagsudde är en fyrplats och lotsstation för hamnarna i Örnsköldsvik och Husum, belägen intill Skeppsmalns fiskeläge. Fyren byggdes 1957 och består av ett vitt torn med rött band samt ett lotshus ihopbyggt med tornet. Sjöfartsverket äger båda byggnaderna.
Skags gamla fyr[redigera | redigera wikitext]
Fyren på Skagsudde ersatte Skags fyr från 1871 som var placerad på ön Gråklubben, cirka tre kilometer nordost om nuvarande plats, och som var av heidenstamtyp. Skags fyr monterades ned och lades i förråd men uppfördes på nytt 1971 vid Jävre i Piteå kommun.[7] En modell av Skags fyr står framför den nya fyren.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bebyggelseregistret, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] NGA List of Lights, Radio Aids and Fog Signals, National Geospatial-Intelligence Agency, 2017, s. 150, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Underrättelser för sjöfarande, 99, Sjöfartsverket, 18 januari 2006, s. 3, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Fyrwiki, Svenska Fyrsällskapet, läs online, licens: CC BY-NC-SA 4.0.[källa från Wikidata]
- ^ Svensk fyrlista, Sjöfartsverket, 1978, s. 34.[källa från Wikidata]
- ^ Magnus Rietz (2001). Svenska fyrar (Andra upplagan). Stockholm: Bokförlaget Tomas Fischer. sid. 41. ISBN 91-7054-913-3
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Thunman, Dan (2000). Sveriges fyrplatser: en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Norrköping: Sjöfartsverket. sid. 175. Libris 8380547. ISBN 9186502190
| ||||||||