Blåstjärtad biätare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blåstjärtad biätare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
BlueTailedBeeeater-Chembarambakkam.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljBiätare
Meropidae
SläkteMerops
ArtBlåstjärtad biätare
M. philippinus
Vetenskapligt namn
§ Merops philippinus
AuktorLinnaeus, 1766
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåstjärtad biätare[2] (Merops philippinus) är en syd- och sydostasiatisk fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Blåstjärtad biätare är en 28–30 cm lång huvudsakligen grön fågel med förlängda stjärtpennor, med upp till sju cm eller mer. Ovansidan är grön med blå övergump och stjärt. På huvudet syns en kastanjefärgad strupe och ett brett svart ögonstreck med blått stråk ovan och under. Jämfört med liknande grön biätare sträcker sig det bruna på strupen till örontäckarna och det blå stråket under det svarta ögonstrecket är mindre utbrett. Vanligaste lätet är ett rullande och rätt tvåstavit "pr-reee... pr-reee...".[4][5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från norra Pakistan, centrala och norra Indien, Nepal och sydöstra Sri Lanka österut till Myanmar, sydöstra Kina (Yunnan till Guangdong och Hainan) och Filippinerna samt söderut till Sulawesi och Flores i Små Sundaöarna. Den påträffas även på östra Nya Guinea samt ön Niu Briten. Vintertid ses den också i södra Indien, hela Sri Lanka, Västmalaysia och Stora Sundaöarna.[4] Tillfälligt har den påträffats i Japan.[6]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Länge behandlades grön biätare (Merops persicus), olivgrön biätare (M. superciliosus) och blåstjärtad biätare som en och samma art, men idag behandlas de som tre arter. Den häckar sympatriskt med grön biätare i norra Pakistan och Indien.[4] Fågeln behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blåstjärtad biätare påträffas i öppna landskap som jordbruksbygd, sanddyner, utmed stora floder och mangroveträsk upp till 1525 meters höjd. Födan består av bin, bålgetingar och en rad andra flygande insekter. Den är en sällskaplig fågel som ofta ses i stora flockar, framför allt under flyttningen då den även kan ses över skogsområden. Fågeln häckar mellan februari och maj, liksom andra biätare i kolonier i tunnlar som den gräver ut i sandbankar. Den lägger fem till sju vita ägg.[4][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Merops philippinus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Fry, H. & Boesman, P. (2019). Blue-tailed Bee-eater (Merops philippinus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55846 17 januari 2019).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Takehara, K, A. Nakamura och I. Uehara (2016), The second Japanese record of Blue-tailed Bee-eater Merops philippinus from Okinawa Island, Japanese Journal of Ornithology 65, 187-191.
  7. ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2001. Handbook of the Birds of the World, vol. 6: Mousebirds to Hornbills. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]