Grön biätare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fågelarten Merops superciliosus, se olivgrön biätare.
Grön biätare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Merops persicus; Baikonur 004.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar
Coraciiformes
Familj Biätare
Meropidae
Släkte Merops
Art Grön biätare (se text)
M. persicus
Vetenskapligt namn
§ Merops persicus
Auktor Pallas, 1773
Synonymer
  • Blåkindad biätare
  • Merops persica
  • Blepharomerops persicus
Merops persicus; Baikonur 009.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grön biätare[2] (Merops persicus) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten beskrevs taxonomiskt första gången av Pallas 1773 under namnet Merops persica. Detta vetenskapliga namn rättades senare till, efter latinsk grammatik, till Merops persicus.[4] Länge behandlades taxonen Merops persicus, M. superciliosus och M. philippinus som en art, men idag behandlas de som tre arter.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar lokalt i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet, Egypten, Senegal och Nigeria. I övrigt häckar den i ett område som sträcker sig från Ukraina och Ryssland i Europa genom Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Turkiet och Mellanöstern och österut till Afghanistan, Pakistan och Indien i Asien. Den observeras sällsynt norr om sitt häckningsområde. Exempelvis har den observerats vid fyra tillfällen i Sverige fram till och med 1998.[5]Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika söder om sitt häckningsområde.

Grön biätare delas in i två underarter:[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som många andra arter i familjen biätare är den blåkindade biätaren en färggrann, slank fågel. Adulta individer blir 28 till 32 centimeter lång, inklusive ett 4-8 centimeter långt stjärtspröt. Kroppen är överlag grön och den har ett längre, smalare stjärtspröt än biätaren (M. apiaster). Strupen har en röd fläck och en klargul fläck på hakan. Den har ett svart ögonstreck, och örontäckarna samt pannan är himmelsblåa med en vit anstrykning. I flykten känns den igen på varmt brunröda vingundersidor. Könen är lika.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och föda[redigera | redigera wikitext]

Grön biätare lever i subtropisk halvöken med få utspridda träd, som acacia. Den övervintrar i öppen skogsmark eller på grässlätter. Som namnet antyder livnär sig den blåkindade biätaren nästan uteslutande av insekter, speciellt bin, getingar och bålgetingar, vilka fångas i luften. Den föredrar att födosöka från telefonledningar om det är möjligt.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Merops persicus

Arten lever i flock och häckar kolonivis i sandbanker. Boet består av en relativt lång utgrävd tunnel i sanden och kan vara upp till 8 centimeter djup. Honan lägger i snitt 5-7, vita sfäriska ägg som båda föräldrarna ruvar. Paret, som lever monogamt, föder upp ungarna tillsammans och de lägger bara en kull per häckningssäsong.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Merops persicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2015-09-01
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. 2011. The Clements checklist of birds of the world: Version 6.6. Hämtad 2012-02-01 från http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/downloadable-clements-checklist
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ www.sofnet.org Grön biätare, läst 2009-02-18

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]