Blåvit skogssångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåvit skogssångare
Status i världen: Sårbar[1]
Cerulean Warbler (17324454395).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Skogssångare
Parulidae
Släkte Setophaga
Art Blåvit skogssångare
S. cerulea
Vetenskapligt namn
§ Setophaga cerulea
Auktor Wilson, 1810
Synonymer
Dendroica cerulea
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåvit skogssångare[2] (Setophaga cerulea) är en liten sångfågel i familjen skogssångare.[3] Arten minskar även hastigast av alla skogssångare i USA och är den i antal hastigast minskande migrerande neotropiska sångfågeln.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Adulta hanar har coelinblåa överdelar och vita underdelar med ett svart halsband över bröstet. De har även svarta ränder längs ryggen och sidorna. Honor och juvenila fåglar har grå- eller grönaktiga överdelar med en blek rand över ögat, och inga ränder längs ryggen samt inget halsband. Alla fåglar har vingband och en tunn och spetsig näbb. Dess läte är ett surrande zray zray zray zray zeeee. Locklätet är ett sluddrigt "chip".

Dendroica-cerulea-002.jpg

Blåvit skogssångare födosöker högt upp i träd och fångar emellanåt insekter i flykten. Huvudföda är insekter. Deras bon är skålformade och placeras på en horisontell gren i ett lövträd.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Häckningsområdena är lövskogar i östra Nordamerika, från Quebec och Ontario i Kanada, västerut till Nebraska i USA och söderut till norra Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama och Georgia.[1] Inom utbredningsområdet är den mycket lokalt förekommande.[1] 80% av populationen förenkommer i Appalacherna.[1]

Vintertid flyttar blåvit skogssångare skogbeklädda områden i Sydamerika, från Colombia och Venezuela söderut huvudsakligen öster om Anderna till östra Ecuador, sydöstra Peru och möjligen även till norra Bolivia.[1] I Europa är den en mycket sällsynt gäst med endast ett fynd, på Island i oktober 1987.[4]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den tillsammans med ett stort antal andra arter i släktet Dendroica. DNA-studier[5] visar dock att rödstjärtad skogssångare (Setophaga ruticilla) är en del av denna grupp. Eftersom Setophaga har prioritet före Dendroica inkluderas numera alla Dendroica-arter i Setophaga.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten minskar kraftigt till följd av habitatförstörelse, både på häckplats och i övervintringsområdet. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar (VU).[1] Världspopulationen uppskattades 2016 till 570.000 individer.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Fågelarten används som symbol i Jonathan Franzens roman Frihet från 2010, och förekommer även i en episod av Nicke Nyfiken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2016 Setophaga caerulea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Tarsiger.com Fynd av blåvit skogssångare i Västpalearktis
  5. ^ Lovette, I.J., J.L. Pérez-Emán, J. Sullivan, R.C. Banks, I.Fiorentino, S. Córdoba-Códoba, M. Echeverry-Galvis, F.K. Barker, K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and E. Bermingham (2010), A comprehensive multilocus phylogeny for the wood-warblers and a revised classification of the Parulidae (Aves), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 753-770.