Hoppa till innehållet

Blek rosenfink

Från Wikipedia
För fågelarten Carpodacus rhodochlamys, se rosaryggig rosenfink.
Blek rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteRosenfinkar
Carpodacus
ArtBlek rosenfink
C. stoliczkae
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus stoliczkae
AuktorHume, 1874

Blek rosenfink[2] (Carpodacus stoliczkae) är en nyligen urskiljd centralasiatisk fågelart i familjen finkar inom ordningen tättingar, tidigare behandlad som en del av sinairosenfinken.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Blek rosenfink är en rätt liten (15 cm) och som namnet avslöjar blek rosenfink. Hanen har rosafärgade örontäckare och panna, kantat av silvervitt. Strupe och bröst är lysande rosa övergående i vitt mot undergumpen. Övergumpen är rosaaktig medan resten av ovansidan är sandbrun till gråbrun med bara en svag nyans av rosa på manteln. Honan är blekt sand- till gråbrun med mycket svaga streck på huvud och bröst.[4]

Arten är mycket lik sinairosenfinken som den tidigare behandlades som en del av, men är större och har längre stjärt. Hanen saknar rosa nyans på ovansidan och är mindre rosaröd undertill, medan honan saknar mörka streck på ovansidan.[5]

Sången är inte fullständigt beskriven, men kan möjligen endast bestå av enbart några få tjirpande sparvlikande toner. Bland lätena hörs förutom sparvlika även metalliska men behagliga, fallande, klingande toner och oharmoniska "tzeeep" eller "tsrik" påminnande om trädpiplärka eller en fältsparv.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Blek rosenfink delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Carpodacus stoliczkae salimalii – förekommer i nordöstra Afghanistan
  • Carpodacus stoliczkae stoliczkae – förekommer i sydvästra Kina (sydvästra Xinjiang)
  • Carpodacus stoliczkae beicki – förekommer från västra Kina (från Sining Ho-regionen i nordöstra Qinghai till nordvästra Gansu)

Blek rosenfink betraktades tidigare som underart till sinairosenfink (C. synoicus), men skiljer sig tydligt genetiskt och utseendemässigt.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Blek rosenfink förekommer i arida och steniga bergssluttningar eller klippavsatser med ringa växtlighet upp till 3300 meters höjd.[4]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sparsam eller lokalt vanlig.[6]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Ferdinand Stoliczka (1838-1874), tjeckisk zoolog, geolog, paleontolog och samlare av specimen i Himalaya 1864-1866.[7] Notera att arten rosaryggig rosenfink (Carpodacus rhodochlamys) tidigare kallades blek rosenfink på svenska.

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus stoliczkae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c] Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. 978-0-7136-7038-7 
  5. ^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2018). Pale Rosefinch (Carpodacus stoliczkae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344126 17 december 2018).
  6. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]