Trädpiplärka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Trädpiplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Anthus trivialis vogelartinfo chris romeiks CHR4025.jpg
Trädpiplärka i häckningsdräkt. Notera rosa näbbas och tydlig kontrast mellan vit buk och gult bröst.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläktePiplärkor
Anthus
ArtTrädpiplärka
A. trivialis
Vetenskapligt namn
§ Anthus trivialis
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Anthus trivialis distr.png
Utbredningsområde:
Orange: Häckningsområde för trivialis & schlueteri
Ljusorange: Häckningsområde för haringtoni
Blå:Övervintringsomårde alla underarter
Ljusblå: Område där arten uppträder under flyttningen och med enstaka övervintrare.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Trädpiplärka (Anthus trivialis) är en fågel som tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Baumpieper (Anthus trivialis), Holzwarchetal bei Mürringen, Ostbelgien (3938435013).jpg

Den adulta trädpiplärkan mäter 14–16 cm.[2] Ovansidan är brun med svartaktig streckning, undersidan är vit med gulaktigt kraftigt streckat bröst och svagare streckade kroppssidor. De yttre stjärtfjädrarna är vita.

Den är mycket lik ängspiplärkan, men har en kraftigare näbb och en tydlig kontrast mellan det gulaktiga bröstet och den vita buken.[2] Trädpiplärkan har en rosa näbbas till skillnad från ängspiplärkans gula, och trädpiplärkan har också kortare bakklo.[2]

Trädpiplärkan födosöker på marken men syns oftare sittande på trädgrenar medan ängspiplärkan mer håller till på marken. Ängspiplärkan har en "hoppande", kort flykt medan trädpiplärkan flyger ryckvis i korta bågar.[2]

Främst skiljer man de båda arterna på lätena. Trädpiplärkans lockläte är ett rakt och strävt "spihz". Dess sång, som är högljudd och melodisk, framför den på ett karakteristiskt sätt. Då den flyger från ett träd ljuder kort från flyktens högsta punkt ett "tsitsitsivisvisvis", sedan följer en drill och i glidflykt vänder fågeln med stelt utspärrade vingar under högljudda "sia sia sia sia" tillbaka till utgångspunkten eller en annan sångplats. Den sjunger även mitt på dagen då många andra arter är tysta.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i nästan hela Europa och i delar av Asien så långt österut som till östra Sibirien. Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika och södra Asien.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Den delas vanligtvis upp i två underarter:[3]

  • A. t. trivialis, inkl. differens och schlueteri (Clancey, 1987) - nominatformen häckar från Europa österut till norra Iran, Sibirien och nordvästra Kina; övervintrar i Afrika söder om Sahara samt på Indiska halvön.
  • A. t. haringtoni (Witherby, 1917) - häckar i nordvästra Himalaya i norra Pakistan och i det allra nordvästligaste delarna av Indien; övervintrar på Indiska halvön.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den är mycket vanlig som häckfågel i hela Sverige. Den lämnar Sverige i augusti-september och återkommer i april-maj.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Trädpiplärkan föredrar skogsbryn, gläntor och ängar med enstaka träd. Den födosöker på marken, främst insekter, men ibland äter den också frön. Vid fara flyger den ofta och sätter sig i ett träd.[2]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Trädpiplärkan gömmer sitt bo på marken under grästovor eller buskar. Boet består av strån och mossa. Trädpiplärkan lägger vanligen fem ägg, som är mycket varierat gråvita med fina bruna fläckar. Det finns två häckningar per säsong mellan maj och slutet av juni eller början av juli. Äggen ruvas i tio till elva dagar. Båda föräldrarna matar sedan ungarna i tolv till 14 dagar. Ungfåglarna lämnar boet redan innan de blir flygga och håller sig gömda på marken.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 26,9 och 38,1 miljoner par. Europa antas utgöra ungefär hälften av artens utbredningsområde, varför världspopulationen mycket preliminärt kan uppskattas till 107-153 miljoner vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Baumpieper, 14 augusti 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Anthus trivialis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 266-267. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 329-330. ISBN 91-1-913142-9 
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]