Formel 1-VM 1978

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1978 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 15 januari-8 oktober. Förarmästerskapet vanns av amerikanen Mario Andretti och konstruktörsmästerskapet av Lotus-Ford.


F1-regler i korthet 1978
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1978[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Argentina Argentinas Grand Prix 15 januari Buenos Aires USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Brasilien Brasiliens Grand Prix 29 januari Jacarepagua Argentina Carlos Reutemann Ferrari *
Sydafrika Sydafrikas Grand Prix 4 mars Kyalami Sverige Ronnie Peterson Lotus-Ford *
USA USA:s Grand Prix West 2 april Long Beach Argentina Carlos Reutemann Ferrari *
Monaco Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo Frankrike Patrick Depailler Tyrrell-Ford *
Belgien Belgiens Grand Prix 21 maj Zolder USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Spanien Spaniens Grand Prix 4 juni Jarama USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Sverige Sveriges Grand Prix 17 juni Anderstorp Österrike Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
Frankrike Frankrikes Grand Prix 2 juli Paul Ricard USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Storbritannien Storbritanniens Grand Prix 16 juli Brands Hatch Argentina Carlos Reutemann Ferrari *
Västtyskland Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Österrike Österrikes Grand Prix 13 augusti Österreichring Sverige Ronnie Peterson Lotus-Ford *
Nederländerna Nederländernas Grand Prix 27 augusti Zandvoort USA Mario Andretti Lotus-Ford *
Italien Italiens Grand Prix 10 september Monza Österrike Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
USA USA:s Grand Prix East 1 oktober Watkins Glen Argentina Carlos Reutemann Ferrari *
Kanada Kanadas Grand Prix 8 oktober Montréal Argentina Carlos Reutemann Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1978[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Storbritannien BRDC International Trophy 19 mars Silverstone Keke Rosberg Theodore-Ford

Stall, nummer och förare 1978[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Arrows-Ford 35, 36 Italien Riccardo Patrese, Italien
36 Västtyskland Rolf Stommelen, Tyskland
ATS-Ford 9 Västtyskland Jochen Mass, Tyskland
9, 10 Nederländerna Michael Bleekemolen, Nederländerna
10 Frankrike Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Italien Alberto Colombo, Italien
Finland Keke Rosberg, Finland
Österrike Hans Binder, Österrike
Österrike Harald Ertl, Österrike
Brabham-Alfa Romeo 1 Österrike Niki Lauda, Österrike
2 Storbritannien John Watson, Storbritannien
66 Brasilien Nelson Piquet, Brasilien
BS Fabrications
(McLaren-Ford)
29 Brasilien Nelson Piquet, Brasilien
30 USA Brett Lunger, USA
Emilio de Villota
(McLaren-Ford)
28 Spanien Emilio de Villota, Spanien
Ensign-Ford 22 USA Danny Ongais, USA
Belgien Jacky Ickx, Belgien
Irland Derek Daly, Irland
Brasilien Nelson Piquet, Brasilien
22, 23 Italien Lamberto Leoni, Italien
23 Västtyskland Harald Ertl, Tyskland
USA Brett Lunger, USA
Ferrari 11 Argentina Carlos Reutemann, Argentina
12 Kanada Gilles Villeneuve, Kanada
Fittipaldi-Ford 14 Brasilien Emerson Fittipaldi, Brasilien
Hesketh-Ford 24 Storbritannien Divina Galica, Storbritannien
USA Eddie Cheever, USA
Irland Derek Daly, Irland
Interscope Racing
(Shadow-Ford)
39 USA Danny Ongais, USA
Ligier-Matra 26 Frankrike Jacques Laffite, Frankrike
Lotus-Ford 5 USA Mario Andretti, USA
6 Sverige Ronnie Peterson, Sverige[1]
55 Frankrike Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Mario Deliotti Racing
(Ensign-Ford)
23 Storbritannien Geoff Lees, Storbritannien
Martini-Ford 31 Frankrike René Arnoux, Frankrike
McLaren-Ford 7 Storbritannien James Hunt, Storbritannien
8 Frankrike Patrick Tambay, Frankrike
33 Italien Bruno Giacomelli, Italien
Melchester Racing
(McLaren-Ford)
40 Storbritannien Tony Trimmer, Storbritannien
Merzario-Ford 37 Italien Arturo Merzario, Italien
38 Italien Alberto Colombo, Italien
Patrick Nève
(March-Ford)
- Belgien Patrick Nève, Belgien
Belgien Bernard de Dryver, Belgien
Rebaque
(Lotus-Ford)
25 Mexiko Hector Rebaque, Mexiko
Renault 15 Frankrike Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
Shadow-Ford 16 Västtyskland Hans-Joachim Stuck, Tyskland
17 Schweiz Clay Regazzoni, Schweiz
Surtees-Ford 18 USA Rupert Keegan, USA
Italien Carlo Franchi, Italien
Frankrike René Arnoux, Frankrike
19 Italien Vittorio Brambilla, Italien
Italien Beppe Gabbiani, Italien
Theodore
(Theodore-Ford & Wolf-Ford)
32 USA Eddie Cheever, USA
Finland Keke Rosberg, Finland
Tyrrell-Ford 3 Frankrike Didier Pironi, Frankrike
4 Frankrike Patrick Depailler, Frankrike
Williams-Ford 27 Australien Alan Jones, Australien
Wolf-Ford 20 Sydafrika Jody Scheckter, Sydafrika
21 USA Bobby Rahal, USA

Slutställning förare 1978[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare Konstruktör Poäng
1 USA Mario Andretti Lotus-Ford 64
2 Sverige Ronnie Peterson Lotus-Ford 51
3 Argentina Carlos Reutemann Ferrari 48
4 Österrike Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo 44
5 Frankrike Patrick Depailler Tyrrell-Ford 34
6 Storbritannien John Watson Brabham-Alfa Romeo 25
7 Sydafrika Jody Scheckter Wolf-Ford 24
8 Frankrike Jacques Laffite Ligier-Matra 19
9 Brasilien Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 17
10 Kanada Gilles Villeneuve Ferrari 17
11 Italien Riccardo Patrese Arrows-Ford 11
12 Australien Alan Jones Williams-Ford 11
13 Storbritannien James Hunt McLaren-Ford 8
14 Frankrike Patrick Tambay McLaren-Ford 8
15 Frankrike Didier Pironi Tyrrell-Ford 7
16 Schweiz Clay Regazzoni Shadow-Ford 4
17 Frankrike Jean-Pierre Jabouille Renault 3
18 Tyskland Hans-Joachim Stuck Shadow-Ford 2
19 Italien Vittorio Brambilla Surtees-Ford 1
20 Storbritannien Derek Daly Ensign-Ford 1
21 Mexiko Hector Rebaque Lotus-Ford[2] 1

Slutställning konstruktörer 1978[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Storbritannien Lotus-Ford 116
2 Storbritannien Brabham-Alfa Romeo 69
3 Italien Ferrari 65
4 Storbritannien Tyrrell-Ford 38
5 Storbritannien Wolf-Ford 24
6 Frankrike Ligier-Matra 19
7 Brasilien Fittipaldi-Ford 17
8 Storbritannien McLaren-Ford 16
9 Storbritannien Arrows-Ford 11
= Storbritannien Williams-Ford 11
11 USA Shadow-Ford 6
12 Frankrike Renault 3
13 Storbritannien Surtees-Ford 1
= Storbritannien Ensign-Ford 1
15 Frankrike Martini-Ford 0
= Storbritannien Hesketh-Ford 0
= Västtyskland ATS-Ford 0
= Hongkong Theodore-Ford 0
= Italien Merzario-Ford 0

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ronnie Peterson avled efter skadorna från olyckan i Italiens Grand Prix.
  2. ^ Hector Rebaque tävlade i en privat Lotus-Ford.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]