Brun sula

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brun sula
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brown Booby (Sula leucogaster) 471868408.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Sulfåglar se text
Suliformes
Familj Sulor
Sulidae
Släkte Sula
Art Brun sula
S. leucogaster
Vetenskapligt namn
§ Sula leucogaster
Auktor Boddaert, 1783
Synonymer
Brunsula
Hitta fler artiklar om fåglar med

Brun sula[2] (Sula leucogaster) är en fågel i familjen sulor.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Brun sula blir ungefär 76 centimeter lång och har ett vingspann på runt 100 centimeter. Den adulta brunsulans huvud och översida är mörkt bruna i skarp kontrast till den vita undersidan. Näbben och fötterna är blåaktiga. Juvenilen är gråbrun med mörkare färg på huvud, vingar och stjärt. Vanligtvis är den tyst, men under ruvningstiden ger den från sig sporadiska svaga ljud, som beskrivs som otäcka.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Brun sula vid Lady Elliot Island i Australien.

Traditionellt har familjen sulor placerats i ordningen pelikanfåglar men molekulära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk.[4]. Förslagsvis har därför sulorna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, skarvar och ormhalsfåglar.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Brun sula häckar på klippiga öar och kuster och på vulkaniska öar i tropiska delar av Atlanten och Stilla havet, men även till exempel på Julön i Indiska oceanen. Arten är vanligt förekommande på flera västindiska öar. Under vintern lever den pelagiskt och sprider sig över havet i hela tropiska klimatzonen. I Europa har brun sula iakttagits tillfälligt, bland annat ett tiotal gånger i Spanien och flera gånger i Italien.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Brun sula delas in i fyra underarter:[3]

  • S. l. brewsteri – häckar på öar i Californiaviken och utanför västra Mexiko
  • S. l. leucogaster – häckar på öar i Mexikanska golfen, Karibien och tropiska Atlanten
  • S. l. plotus – häckar på öar i Röda havet, tropiska Indiska oceanen och Sydkinesiska havet
  • S. l. etesiaca – häckar på öar i Stilla havet utanför Centralamerika och Colombias kuster

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Brun sula livnär sig till största delen av småfisk och tioarmade bläckfiskar, som den fångar genom att störtdyka ned i havet med stor fart. Likt de andra arterna av sula vinklar den vingarna bakåt när den dyker. Till skillnad från dess beteende i luften, är den ganska klumpig när den lyfter och landar. Boet är mycket enkelt och placeras direkt på marken. Fågeln lägger två blåaktiga ägg med tjockt kalkskal, som ruvas av bägge föräldrarna. När de byts om att ruva äger ett komplicerad hälsningsritual rum. Paren håller samman i flera år.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Arten är hotad i vissa regioner av fosfatdrift från guano och av fiske. I vissa områden samlas artens ägg men allmänt räknas brun sula som livskraftig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hoyo, Josep del, Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (1992) Handbook of The Birds of The World, Lynx Edicions Barcelona, Vol.1, sid:325, ISBN 84-87334-10-5
  • Harrison, Peter (1996) Seabirds of the World, Princeton University Press, ISBN 0-691-01551-1
  • Bull, John og Farrand, Jr., John, The Audubon Society Field Guide to North America

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2012 Sula leucogaster Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-01-15

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]