Clas Tott

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Clas Åkesson (Tott).

Clas Tott (även känd som Clas Åkesson Tott den yngre), född den 14 augusti 1630Ekolsund i Uppland, död den 12 juli 1674 i Paris, var ett svenskt riksråd, diplomat, militär och generalguvernör över Livland, son till Sigrid Bielke och Åke Henriksson Tott.[1]

Efter att ha vistats några år i Frankrike kom han 1651, 21 år gammal, till drottning Kristinas hov. Ett år senare upphöjdes han till greve med Karleborg som grevskap. 1654 (ej 1653) tog han plats i riksrådet och utnämndes till riksstallmästare. Innan drottningen abdikerade tilldelades han Ekolsunds slott vid Mälaren.[2]

Efter Kristinas abdikation anslöt sig denne till den svenska armén i Karl X Gustavs polska krig där han deltog i striderna. Han erövrade Neumarkt och Gebnitz samt slog därpå i en strid 6,000 polska trupper på flykten. Befordrad till generalmajor, anförde han svenska förtrupperna vid framryckandet mot Warszawa 1656 där han bland annat vann en skärmytsling mot litauiska trupper.[3]

Under Karl X Gustavs tid tjänstgjorde Clas Tott en tid i en beskickning i Paris och var sedan, under Karl X Gustavs andra danska krig, med och belägrade Köpenhamn (1658). Efter reduktionen, då Ekolsunds slott återgått till staten, fortsatte hans karriär med två års ambassadörsbefattning i Paris och ett år (1664) som överståthållare i Stockholm. 1665 utnämndes han till fältmarskalk och samma år till generalguvernör i Livland, där han stannade i sju år. När han dog 1674 hade han sedan två år åter beklätt posten som ambassadör i Paris.[4]

Clas Tott vilar i det Braheska gravkoret i Jäders kyrka. Han var 1665–1672 gift med Anna Oxenstierna af Södermöre.[5]

Se även

Noter

  1. ^ Tott, 13. Klas Åkesson i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  2. ^ Tott, 13. Klas Åkesson i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  3. ^ Svenskt biografiskt handlexikon. 1906. sid. 633. http://runeberg.org/sbh/b0633.html. Läst 22 juni 2016 
  4. ^ Tott, 13. Klas Åkesson i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  5. ^ Svenska adelns ättar-taflor. 1858-1864. sid. 404—405. http://runeberg.org/anrep/4/0408.html. Läst 22 juni 2016