CoRoT-7

Från Wikipedia
CoRoT-7
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEnhörningen[1]
Rektascension06t 43m 49,4688s[2]
Deklination-00° 48′ 54,9069″[2]
Skenbar magnitud ()+11,668[1]
Stjärntyp
SpektraltypG9 V[1] + M4 V[3]
VariabeltypPlanetpassage-variabel
Astrometri
Radialhastighet ()+31,174 ± 0,0086[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +10,984[2] mas/år
Dek.: -0,040[2] mas/år
Parallax ()6,2676 ± 0,0139[2]
Avstånd520 ± 1  (159,6 ± 0,4 pc)
Absolut magnitud ()+5,78[1]
Detaljer
Massa0,91 ± 0,03[1] M
Radie0,82 ± 0,04[1] R
Temperatur5 250 ± 60[1] K
Metallicitet0,12 ± 0,06[1] (Fe/H) dex
Vinkelhastighet<3,5[1] km/s
Ålder1,2 – 2,3[1] miljarder år
Andra beteckningar
TYC 4799-1733-1, CoRoT 102708694, DENIS J064349.4-010346, GSC 04799-01733, 2MASS J06434947-0103468, RAVE J064349.5-010347, UCAC2 31290682, USNO-A2.0 0825-03049717, Gaia DR1 3107267173455384192, Gaia DR2 3107267177757848576 [4]

CoRoT-7 är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Enhörningen.[5] Den har en skenbar magnitud av ca 11,67[1] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 6,3 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 520 ljusår (ca 160 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 31 km/s.[1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan CoRoT-7A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G9 V.[6] Andra källor listar den dock som en orange stjärna i huvudserien av spektralklass K0 V.[7] Den har en massa som är ca 0,91[1] solmassor, en radie som är ca 0,82[1] solradier och har en effektiv temperatur av ca 5 300 K.[1]

Följeslagaren, CoRoT-7B, som upptäcktes 2021, är en röd dvärgstjärna[3] av spektralklass M4 V med en massa av ca 0,23 solmassa.

Planetsystem[redigera | redigera wikitext]

Kring primärstjärnan kretsar exoplaneterna CoRoT-7b och CoRoT-7c av typen superjord, båda upptäckta 2009.[8] En tredje planet CoRoT-7d, som ursprungligen föreslogs i en studie från 2010,[9] bekräftades 2022.[10] Upptäckten av den inre planeten gjordes med hjälp av transitmetoden av CoRoT-programmet. CoRoT-7b är känd för sin relativt lilla storlek, jämfört med andra exoplaneter som var kända vid den tiden.[11]

CoRoT-7 solsystem[8][10]
Planet Massa Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet Inklination Radie
b 6,056 ± 0,653 M🜨 0,0172 ± 0,00029 0,853592 ± 0,000000587 0 80,98 ± 0,51° 1,528 ± 0,065 R🜨
c 13,289 ± 0,689 M🜨 0,046 3,697 ± 0,005 0 - -
d 17,142 ± 2,552 M🜨 0,08 8,966 ± 1,546 0 - -

På grund av deras närhet till sin stjärna kan dessa exoplaneter inte ses i ett teleskop, endast deras gravitationseffekt kan detekteras av Dopplereffekten på stjärnans elektromagnetiska spektrum (radialhastighetsmetod), liksom transiteringar av planet CoRoT-7b. Stjärnan rapporterades ha stjärnaktivitet, vilket gjorde bekräftelseprocessen för CoRoT-7b svårare. Faktum är att massuppskattningar löper stor osäkerhet på grund av stjärnaktivitet som stör de radialhastighetsmätningar som behövs för att "väga" planeterna.[8][12][13]

CoRoT-7d föreslogs först av A. P. Hatzes et al 2010 med radialhastighetsmetoden.[9] Förekomsten av CoRoT-7d ifrågasattes av en studie år 2014, som drog slutsatsen att radialhastighetssignalen var mer sannolikt en artefakt av stjärnrotationen.[13] En studie från 2022 gav dock starka bevis för existensen av denna planet,[10] och den är nu listad som en bekräftad planet i NASA Exoplanet Archive.[14] CoRoT-7d:s massa är 17,1 gånger jordens, men dess volym och diameter är okända. Ett år på CoRoT-7d skulle motsvara 8,966 dygn på jorden.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, CoRoT-7, 26 augusti 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Léger, A; et al. (2009). "Transiting exoplanets from the CoRoT space mission VIII. CoRoT-7b: the first Super-Earth with measured radius". Astronomy and Astrophysics. 506 (1): 287–302. arXiv:0908.0241. Bibcode:2009A&A...506..287L. doi:10.1051/0004-6361/200911933. S2CID 5682749.
  2. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  3. ^ [a b] The Census of Exoplanets in Visual Binaries: population trends from a volume-limited Gaia DR2 and literature search, 2021, arXiv:2101.12667
  4. ^ TYC 4799-1733-1 (unistra.fr). Hämtad 2022-08-26.
  5. ^ Rouan; et al. (February 3, 2009). "CoRoT-exo-7b Has CoRoT discovered the first transiting Super-Earth around a main sequence star?" (PDF). CoRoT Symposium—Paris. Archived from the original (PDF) on July 20, 2011. Hämtad 2009-07-05.
  6. ^ Bruntt; Deleuil; Fridlund; Alonso; Bouchy; Hatzes; Mayor; Moutou; Queloz (2010). "Improved stellar parameters of CoRoT-7". Astronomy and Astrophysics. 519: A51. arXiv:1005.3208. Bibcode:2010A&A...519A..51B. doi:10.1051/0004-6361/201014143. S2CID 54657440.
  7. ^ Jean Schneider. "Star : CoRoT-7". The Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 2009-12-26.
  8. ^ [a b c] Queloz, D.; Bouchy, F.; Moutou, C.; Hatzes, A.; Hebrard, G.; et al. (2009). "The CoRoT-7 planetary system: two orbiting Super-Earths" (PDF). Astronomy and Astrophysics. 506 (1): 303. Bibcode:2009A&A...506..303Q. doi:10.1051/0004-6361/200913096. Also available from exoplanet.eu
  9. ^ [a b] Hatzes; Dvorak; Wuchterl; Guterman; Hartmann; Fridlund; Gandolfi; Guenther; Paetzold (2010). "An Investigation into the Radial Velocity Variations of CoRoT-7". Astronomy and Astrophysics. 520: A93. arXiv:1006.5476. Bibcode:2010A&A...520A..93H. doi:10.1051/0004-6361/201014795. S2CID 38803450.
  10. ^ [a b c d] The impact of two non-transiting planets and stellar activity on mass determinations for the super-Earth CoRoT-7b, 2022, arXiv:2206.14216
  11. ^ "Super-Earth found! The smallest transiting extrasolar planet ever discovered". Paris Observatory. February 2009. Archived from the original on 2009-09-23. Hämtad 2009-02-04.
  12. ^ "CoRoT-Exo-7b: Confirming the first transiting rocky planet". Archived from the original on 2011-09-29. Retrieved 2010-08-23.
  13. ^ [a b] Haywood, R. D.; et al. (September 2014). "Planets and stellar activity: hide and seek in the CoRoT-7 system". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 443 (3): 2517–2531. arXiv:1407.1044. Bibcode:2014MNRAS.443.2517H. doi:10.1093/mnras/stu1320. S2CID 23807689.
  14. ^ "CoRoT-7". NASA Exoplanet Archive. Hämtad 31 juli 2022.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]