David Irving

Från Wikipedia
David Irving
FöddDavid John Cawdell Irving
24 mars 1938[1][2][3] (86 år)
Brentwood, Essex, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidUniversity College London
Imperial College London
Brentwood School
SysselsättningEssäist, biograf, författare, journalist, publicist[4]
Webbplatsfpp.co.uk/
Redigera Wikidata
David Irving utanför nationalarkivet i England (The National Archives).

David John Cawdell Irving, född 24 mars 1938 i Brentwood, Essex, är en brittisk författare[a] och Förintelseförnekare som främst skrivit om militärhistoria kring andra världskriget. Han har skrivit 30 böcker, inklusive The Destruction of Dresden (1963), Hitler's War (1977), Uprising! (1981), Churchill's War (1987), och Goebbels — Mastermind of the Third Reich (1996).

Irving hade tidigare ett visst anseende som militärhistorisk författare, men förlorade detta efter att han inlett en misslyckad men mycket uppmärksammad rättegång om förtal mot den amerikanska historikern Deborah Lipstadt och Penguin Books 1998.[b] I domen efter rättegången skrev den engelska domstolen att Irving var ”en aktiv förnekare av Förintelsen” likaväl som ”en antisemit och rasist” samt att han ”associerar sig med högerextremister som förespråkar nynazism”.[32] I domen angavs vidare att Irving hade ”för sina egna ideologiska syften ständigt och avsiktligt förvanskat och manipulerat historiska bevis”.[32][33]

Under ett besök i Österrike greps Irving och blev senare dömd för att ha ”glorifierat och identifierat sig med det tyska nazistpartiet”, vilket är ett brott i Österrike under sektion 3g i Verbotsgesetz-lagen. Han avtjänade domen i fängelse från februari till december 2006.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under studenttiden skrev Irving åtskilligt material med kopplingar till extremhöger eller med rasistiska sympatier. Han flyttade till Västtyskland och lärde sig tyska, därefter till dåvarande Francospanien, där han försörjde sig som fabriksarbetare.

Hans viktigaste bok om andra världskriget utkom 1963. Vid denna tidpunkt pågick redan en debatt i framförallt Storbritannien om det oetiska i bombmattor över civila mål och boken The destruction of Dresden blev en internationell bestseller. Under förtalsrättegången mot Lipstadt på 1990-talet (se nedan) erkände Irving att han överdrivit de civila offrens antal och kritiker menar att detta är ett återkommande tema i Irvings verk – att överdriva orättvisor begångna mot Nazityskland och trivialisera eller minimera brott begångna av Nazityskland.

Flera andra böcker följde, med teman liknande Dresden-boken. 1967 utkom en bok om Konvoj PQ 17 (Convoy PQ 17), i vilken Irving anklagade konvojbefälhavaren Jack Broome för att ha vållat de stora förluster som konvojen led. Broome stämde Irving för förtal och vann.

Efter detta bytte Irving i viss utsträckning fokus, och koncentrerade sig på biografier. Genom kontakter i tyska högerkretsar lyckades han komma i kontakt med flera ansvariga byråkrater i tidigare Nazityskland. Befälhavare på mellannivå eller hög nivå från nazitiden såg gärna Irving som någon som kunde försvara deras handlingar, och donerade många dagböcker och annat material. Hans arkiv utpekades tidvis som ett av de största privata som berörde Tredje riket, vilket bidrog till hans renommé.

1977 utkom Irvings mest betydelsefulla verk, Hitler's War, som uppföljdes med volym 2 (The War Path) 1978. Boken utger sig för att skildra kriget från Hitlers synvinkel, och dess mest uppseendeväckande uppgift är att Hitler skulle ha saknat kännedom om Förintelsen – ansvaret för denna lägger Irving istället helt på Heydrich och Heinrich Himmler. Den första av böckerna ansågs allmänt läsvärd men 1978 hade akademikerna satt ett betydligt mer kritiskt öga på Irvings agenda och uppföljaren utsattes för svidande kritik. Under ett panelsamtal lett av David Frost avrundade han med att jämföra Hitlers förbrytelser med Winston Churchills mot koloniserade folk samt Dresdenborna.[34]

1977 utkom också Irvings mest sålda bok, The Trail of the Fox, om Erwin Rommel.

Under 1980-talet kom Irving att vända sig mot ämnen utanför Nazityskland; en biografi om Winston Churchill i tre delar och ett verk om det allierade överkommandot följde, därpå en bok om Ungernrevolten 1956 i vilken Irving hävdade att denna revolt egentligen var en antisemitisk revolt riktad mot ett judiskt kontrollerat kommuniststyre. Churchillbiografin utkom till slut 1987 på ett litet högerextremt förlag i Australien eftersom nästan ingen längre ville befatta sig med Irving. I boken beskrivs Churchill som tjänande “den internationella judendomen” och Irving anklagade honom också för att “selling out the British Empire” och “turning Britain against its natural ally, Germany.”

Efter 1980-talet kom Irving att i allt högre utsträckning liera sig med öppet högerextrema kretsar – han talade vid Liberty Lobby-arrangemang och försvarade historierevisionisterna Fred A. Leuchter och Ernst Zündel. Medan Irving tidigare, under författandet av Hitler's War, uppfattats som partisk för Tyskland och minimerat Hitlers roll i initierandet av Förintelsen, men inte ifrågasatt massmördandet i sig, kom han efter publiceringen av Leuchterrapporten att förespråka förnekelse av ett systematiserat folkmord.

Irving stämde 1998 författaren Deborah Lipstadt och hennes förlag Penguin Books i engelsk domstol för förtal, sedan Irving utpekats som förnekare av Förintelsen. Enligt engelsk lag måste den som gör ett uttalande som till synes utgör förtal, bevisa att uttalandet var skäligt eller förlora fallet. Irving, som förde sin egen talan, förlorade målet och dömdes att betala mycket ansenliga rättegångskostnader till Lipstadt och hennes ombud, experter m.fl. Lipstadts expertrådgivare, historieprofessorn vid Cambridge Richard J. Evans, sammanfattade hur Irving systematiskt falsifierat och förvrängt uppgifter i sina verk med följande ord:

Inte en enda av [Irvings] böcker, tal eller artiklar, inte ett stycke, inte en mening i någon av dem, kan tas som en korrekt representation av dess historiska ämne. Samtliga är helt värdelösa som historia, eftersom Irving inte någonstans, i någon av dem, ger en tillförlitlig redogörelse för vad han pratar eller skriver om. ... om vi med historiker menar någon som är angelägen om att upptäcka sanningen om det förflutna och att ge en så korrekt representation av det som möjligt, då är Irving inte en historiker.

Processen utpekas som slutet på Irvings karriär som historiker. Irving menade själv att han utsatts för en konspiration av framstående judar. Domare Charles Gray grundade sin dom på följande resonemang, och fastslog att Irving överbevisats som förnekare och konkret som manipulatör och tillrättaläggare av historien.

Irving har av sina egna ideologiska skäl ihärdigt och medvetet förvrängt och manipulerat historiska bevis; att han av samma skäl har framställt Hitler i ett obefogat gynnsamt ljus, främst i förhållande till hans inställning till och ansvar för behandlingen av judarna; att han är en aktiv förintelseförnekare; att han är antisemit och rasist och att han umgås med högerextremister som främjar nynazism.

Rättegångens utgång ruinerade inte bara Irving ekonomiskt utan förintade också hans kvarvarande anseende bland akademiska historiker. Åtskilliga av hans verk som tidigare undgått kritisk granskning har sedan dess skärskådats och befunnits gravt felaktiga. Även Dresdenboken, som initierat en debatt under efterkrigstiden om allierade övergrepp, har utpekats som gravt överdriven i termer av antalen dödsoffer samt otillförlitlig i hanteringen av sina källor.

Bland de åsikter som Irving torgfört i sin egenskap av historierevisionist finns bland annat att tyskarna inte mördade några judar med hjälp av gaskammare och Zyklon B och att flera sådana anrättningar, som de i Auschwitz-Birkenau, är falsarier konstruerade av polackerna efter kriget. Han hävdar även att Anne Franks dagbok är en förfalskning. Han utpekade även Hitlerdagböckerna, som presenterats av Konrad Kujau 1983, var fabrikat, vilket visade sig vara korrekt.

Efter ett besök i Wien 1989, där han propagerade för sina, i Österrike olagliga, idéer om förintelsen utfärdades en arresteringsorder på honom. Efter ett återbesök i landet i november 2005 greps han i Steiermark och fördes till Wien för vidare åtal. Efter domsluten har Irving förbjudits eller nekats att verka och vistas i flera länder, däribland Kanada, Österrike, Tyskland[35], Australien och Sydafrika.

Efter att ha erkänt dömdes Irving i Wien den 20 februari 2006 till tre års fängelse för att ha förnekat förintelsen. Irving menade att lagen mot att förneka förintelsen stod i strid med yttrandefriheten och menade att den förmodligen kommer att vara struken ur den österrikiska lagen inom 12 månader samt att han hade för avsikt att överklaga domen.[36] Han frisläpptes i december 2006 efter drygt en tredjedel av straffet, inklusive häktestiden, och avvisades från landet.

Våren 2009 bevistade Irving en konferens i Norge, vilket möttes av starka protester och han reste hem i förtid.[37] Han har även fört beryktade turer till Auschwitz i förment dokumentärt syfte.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Not: De flesta av Irvings verk finns tillgängliga fritt nedladdningsbara i PDF-format från Irvings webbsida.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Inte en historiker. Notera, motivering från engelska Wikipedia följer:
    • "In 1969, after David Irving's support for Rolf Hochhuth, the German playwright who accused Winston Churchill of murdering the Polish wartime leader General Sikorski, The Daily Telegraph issued a memo to all its correspondents. 'It is incorrect,' it said, 'to describe David Irving as a historian. In future we should describe him as an author.'"[5]
    • "It may seem an absurd semantic dispute to deny the appellation of ‘historian’ to someone who has written two dozen books or more about historical subjects. But if we mean by historian someone who is concerned to discover the truth about the past, and to give as accurate a representation of it as possible, then Irving is not a historian. Those in the know, indeed, are accustomed to avoid the term altogether when referring to him and use some circumlocution such as ‘historical writer’ instead. Irving is essentially an ideologue who uses history for his own political purposes; he is not primarily concerned with discovering and interpreting what happened in the past, he is concerned merely to give a selective and tendentious account of it in order to further his own ideological ends in the present. The true historian’s primary concern, however, is with the past. That is why, in the end, Irving is not a historian."[6]
    • "State prosecutor Michael Klackl said: 'He's not a historian, he's a falsifier of history.'"[7]
    • "...Irving has never examined and interpreted facts for the simple reason that he is not a historian. He twists or suppresses evidence to fit a foregone conclusion -- the opposite of what any reputable historian does."[8]
  2. ^ Misskrediterad. Från engelska Wikipedia:
    • Taylor, Matthew, The Guardian, "Discredited Irving plans comeback tour", 29 september 2007.
    • "One of Britain's most prominent speakers on Muslim issues is today exposed as a supporter of David Irving... Bukhari contacted the discredited historian, sentenced this year to three years in an Austrian prison for Holocaust denial, after reading his website."[9]
    • "David Irving, the discredited historian and Nazi apologist, was last night starting a three-year prison sentence in Vienna for denying the Holocaust and the gas chambers of Auschwitz."[10]
    • "Conclusion on meaning 2.15 (vi): that Irving is discredited as an historian."[11]
    • "DAVID Irving, the discredited revisionist historian and most outspoken British Holocaust denier, has added further fuel to the controversy over his early release from an Austrian jail by recanting his court statement of regret over his views."[12]
    • "Discredited British author David Irving spoke in front of some 250 people at a small theatre on Szabadság tér last Monday."[13]
    • "An account of the 2000 - 2001 libel trial in the high court of the now discredited historian David Irving, which formed the backdrop for his recent conviction in Vienna for denying the Holocaust."[14]
    • "Yet Irving, a discredited right-wing historian, was described by a High Court judge after a long libel trial as a racist anti-semite who denied the Holocaust."[15]
    • "'The sentence against Irving confirms that he and his views are discredited, but as a general rule I don’t think that this is the way this should be dealt with,' said Antony Lerman, director of the London-based Institute for Jewish Policy Research. 'It is better to combat denial by education and using good speech to drive out bad speech.'"[16]
    • "Deborah Lipstadt is Dorot Professor of Modern Jewish and Holocaust Studies and director of The Rabbi Donald A. Tam Institute for Jewish Studies at Emory University. She is the author of two books about the Holocaust. Her book Denying the Holocaust: The Growing Assault on Truth and Memory led to the 2000 court case in which she defeated and discredited Holocaust denier David Irving."[17]
    • "After the discredited British historian David Irving was sentenced to a three-year jail term in Austria as a penalty for denying the Holocaust, the liberal conscience of western Europe has squirmed and agonised."[18]
    • "...is a disciple of discredited historian and Holocaust denier David Irving."[19]
    • "If the case for competence applies to those who lack specialist knowledge, it applies even further to those who have been discredited as incompetent. For example, why ought we include David Irving in a debate aiming to establish the truth about the Holocaust, after a court has found that he manipulates and misinterprets history?"[20]
    • "Ironically, Julius is also a celebrated solicitor famous for his defence of Schuchard's colleague, Deborah Lipstadt, against the suit for of libel brought by the discredited historian David Irving brought when Lipstadt accused him of denying the Holocaust."[21]
    • "Irving, a discredited historian, has insisted that Jews at Auschwitz were not gassed."[22]
    • "David Irving, the discredited historian and Nazi apologist, was on Monday night starting a three-year prison sentence in Vienna for denying the Holocaust and the gas chambers of Auschwitz."[23]
    • "Irving, a discredited historian, has insisted that Jews at Auschwitz were not gassed."[24]
    • "The two best-known present-day Holocaust deniers are the discredited historian David Irving, jailed last year in Austria for the offence, and the Iranian President Mahmoud Ahmadinejad, who wants Israel wiped off the map."[25]
    • "[Irving] claimed that Lipstadt's book accuses him of falsifying historical facts in order to support his theory that the Holocaust never happened. This of course discredited his reputation as a historian. ... On April 11, High Court judge Charles Gray ruled against Irving, concluding that he indeed qualified as a Holocaust denier and anti-Semite and that as such he has distorted history in order to defend his hero, Adolf Hitler."[26]
    • "Now that holocaust denier David Irving has been discredited, what is the future of history?"[27]
    • "In Britain, which does not have a Holocaust denial law, Irving had already been thoroughly discredited when he unsuccessfully sued historian Deborah Lipstadt in 1998 for describing him as a Holocaust denier."[28]
    • "Holocaust denier and discredited British historian David Irving, for example, asserts. .. that Auschwitz gas chambers were constructed after World War II."[29]
    • "Holocaust denier: An Austrian court hears discredited British historian David Irving's appeal against his jail sentence for denying the Nazi genocide of the Jews."[30]
    • "DISCREDITED British historian David Irving began serving three years in an Austrian prison yesterday for denying the Holocaust, a crime in the country where Hitler was born."[31]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internet Movie Database, läst: 16 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, David Irving, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, David Irving, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ingram, Richard. Irving was the author of his own downfall, The Independent, 25 februari 2006.
  6. ^ Irving vs. (1) Lipstadt and (2) Penguin Books, [https://web.archive.org/web/20140103231626/http://www.holocaustdenialontrial.org/evidence/evans006.asp Arkiverad 3 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Expert Witness Report by Richard J. Evans FBA, Professor of Modern History, University of Cambridge], 2000, Chapter 6.
  7. ^ Traynor, Ian. Irving jailed for denying Holocaust Arkiverad 3 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine., The Guardian, 21 februari 2006.
  8. ^ Taylor, Charles. Evil takes the stand Arkiverad 12 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., Salon.com, 24 maj 2001. Läst 30 maj 2007.
  9. ^ Doward, Jamie. "Muslim leader sent funds to Irving", The Guardian, 19 november 2006.
  10. ^ Traynor, Ian. "Irving jailed for denying Holocaust", The Guardian, 21 februari 2006.
  11. ^ David Irving v Penguin Books and Deborah Lipstadt, II.
  12. ^ Crichton, Torcuil. "Holocaust denier reneges on regret", The Sunday Herald, 24 december 2006.
  13. ^ Hodgson, Robert. "Holocaust denier David Irving draws a friendly crowd in Budapest", The Budapest Times, 19 mars 2007.
  14. ^ Program Details - David Irving: The London Trial 2006-02-26 17:00:00 Arkiverad 25 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine., BBC Radio 4.
  15. ^ Edwards, Rob. "Anti-green activist in links with Nazi writer; Revealed: campaigner", The Sunday Herald, 5 maj 2002.
  16. ^ Gruber, Ruth Ellen. "Jail sentence for Holocaust denier spurs debate on free speech", j., 24 februari 2006.
  17. ^ Understanding Auschwitz Today, Task of Justice & Danger of Holocaust Deniers, Public Broadcasting Service.
  18. ^ Glover, Gillian. "Irving gets just what he wanted - his name in the headlines", The Scotsman, 23 februari 2006.
  19. ^ Horowitz, David. The Professors: The 101 Most Dangerous Academics in America, Regnery Publishing, 2006, ISBN 0895260034, p. 175.
  20. ^ Long, Graham. Relativism and the Foundations of Liberalism, Imprint Academic, 2004, ISBN 1845400046, p. 80.
  21. ^ "T S Eliot's anti-Semitism hotly debated as scholars argue over new evidence" Arkiverad 24 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., University of York, Communications Office, 5 februari 2003.
  22. ^ "Irving vows to continue denial", Breaking News, Jewish Telegraphic Agency, 7 februari 2007.
  23. ^ "Historian jailed for denying Holocaust" Arkiverad 1 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., Mail & Guardian, 21 februari 2006.
  24. ^ "Irving Vows To Continue Denial" Arkiverad 2 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine., The Jewish Week, 29 december 2006.
  25. ^ Wills, Clair. "Ben Kiely and the 'Holocaust denial'", Irish Independent, 10 mars 2007.
  26. ^ Wyden, Peter. The Hitler Virus: the Insidious Legacy of Adolf Hitler, Arcade Publishing, 2001, ISBN 1559705329, p. 164.
  27. ^ Kustow, Michael. "History after Irving", Red Pepper, juni 2000.
  28. ^ Callamard, Agnès. "Debate: can we say what we want?", Le Monde diplomatique, april 2007.
  29. ^ "Hate-Group Web Sites Target Children, Teens", Psychiatric News, American Psychiatric Association, 2 februari 2001.
  30. ^ "The world this week", BBC News, 20 december 2006.
  31. ^ Schofield, Matthew. "Controversial Nazi apologist backs down, but still jailed for three years", The Age, 22 februari 2006.
  32. ^ [a b] "The ruling against David Irving: Excerpts from High Court Judge Charles Gray's ruling", The Guardian, 11 april 2000.
  33. ^ "Hitler historian loses libel case", BBC News, 11 april 2000.
  34. ^ https://www.youtube.com/watch?v=6ygWQE23vyg&ab_channel=12olgr
  35. ^ Lipstadt, Deborah (1993) (på engelska). Denying the Holocaust: The Growing Assault on Truth and Memory. New York: Free Press. sid. 221. ISBN 0-02-919235-8 
  36. ^ ”Holocaust denier Irving is jailed”. 20 februari 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4733820.stm. 
  37. ^ https://www.nettavisen.no/artikkel/irving-dro-hjem/s/12-95-2633738

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Förintelsen inför rätta av D. D. Guttenplan. ISBN 91-7263-173-2.
  • Denying the Holocaust: The Growing Assault on Truth and Memory by Deborah E. Lipstadt. ISBN 0-452-27274-2
  • Lying About Hitler: History, Holocaust, and the David Irving Trial by Richard J. Evans, 2001. The author was a major expert witness at the trial, and this book presents both his view of the trial, and much of his expert witness report, including his research on the Dresden death count. ISBN 0-465-02153-0
  • David Irving’s Hitler : a faulty history dissected, two essays by Eberhard Jäckel; translation and comments by H. David Kirk ; with a forward by Robert Fulford, Port Angeles, Wash. : Ben-Simon Publications, 1993 ISBN 0-914539-08-6.
  • The Case for Auschwitz: Evidence from the Irving Trial by Robert Jan Van Pelt. Van Pelt was another expert witness at the trial, focussing on Auschwitz. ISBN 0-253-34016-0
  • Denying History: Who Says Holocaust Never Happened and Why Do They Say It by Michael Shermer. ISBN 0-520-23469-3
  • The Hitler of History by John Lukacs. ISBN 0-679-44649-4
  • History on Trial: My Day in Court with David Irving by Deborah E. Lipstadt, 2005. ISBN 0-06-059376-8
  • Explaining Hitler : the search for the origins of his evil by Ron Rosenbaum New York : Random House, 1998 ISBN 0-679-43151-9.
  • "Hitler and the Genesis of the ‘Final Solution’: An Assessment of David Irving’s Theses" pages 73–125 from Yad Vashem Studies by Martin Broszat, Volume 13, 1979.
  • Schiedel, Heribert. Irving sitzt in Österreich in Jungle World November 23, 2005. ISSN 1613-0766
  • Wikisource:David Irving vs Penguin Books and Deborah Lipstadt

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Irving v Penguin Books Ltd[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=David_Irving&oldid=54388498”