David Ludvigsson

Från Wikipedia
David Ludvigsson
FöddLudvigsson
1 januari 1971 (53 år)
Linköping
Bosatt iLinköping
MedborgarskapSvensk
NationalitetSvensk
ForskningsområdeHistoria, historiedidaktik, historiografi, utbildningshistoria
Institutionertidigare studier vid Uppsala universitet, University College Cork, Háskóli Íslands / Islands universitet, Universitetet i Oslo, Universitá per Stranieri di Siena
Alma materUppsala universitet
DoktorsavhandlingThe Historian-Filmmaker’s Dilemma: Historical Documentaries in Sweden in the Era of Häger and Villius (2003)
HandledareRolf Torstendahl, Christer Öhman, Donald Broady
Nämnvärda doktoranderMadeleine Larsson, Pontus Larsen, Emma Axinder
ORCIDorcid.org/0000-0001-9239-4139
Känd förordförande Historielärarnas förening
Webbplatshttps://liu.se/medarbetare/davlu43

David Ludvigsson, född 1971 i Linköping, är en svensk historiker och biträdande professor, verksam vid Linköpings universitet i Linköping. Han är son till läkaren Johnny Ludvigsson och bror till läkaren Jonas F. Ludvigsson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ludvigsson är utbildad gymnasielärare och filosofie magister vid Uppsala universitet (1991-1997). Han disputerade i historia vid Uppsala universitet 2003, på en avhandling om hur historia används i historiska dokumentärfilmer producerade inom public servicebolaget Sveriges Television ca 1967-2003. Som främsta exempel analyserades Olle Häger och Hans Villius TV-produktion.[1]

Mellan 1998 och 2004 undervisade Ludvigsson i historia och historiedidaktik vid Högskolan i Gävle. Under denna period arbetade han nära docent Bengt Schüllerqvist och assisterade denne med en nationell kartläggning av svensk historiedidaktisk forskning. Ludvigsson och Schüllerqvist granskade också historielärarutbildningen vid Göteborgs universitet.[2] 2005-2011 var Ludvigsson verksam som forskare vid Uppsala universitet, samt arbetade en kortare period med TV-produktion vid Kunskapskanalen. 2011 blev Ludvigsson universitetslektor i historia vid Linköpings universitet. 2013 utnämndes han till docent i historia vid Uppsala universitet och 2015 till biträdande professor vid Linköpings universitet. Han har ansvar för historielärarutbildningen vid Linköpings universitet.

Forskningsinriktning[redigera | redigera wikitext]

Ludvigssons forskning behandlar historiografi och historiedidaktik i bred bemärkelse. Han har bland annat studerat hur guider i historiska miljöer använder historia, och vad som händer när skolklasser besöker sådana platser. Ludvigsson har även intresserat sig för historieundervisning i högre utbildning inklusive lärarutbildningen,[3] och är biträdande redaktör för Arts and Humanities in Higher Education. An International Journal of Theory, Research and Practice. Ludvigsson har även forskat om utbildningshistoria och idrottshistoria.

Ludvigsson har publicerat ett stort antal vetenskapliga verk. Han har även arbetat aktivt tillsammans med arkiv, historielärare och ideella organisationer i anknytning till sin forskning. 2015-2020 var Ludvigsson ordförande i Historielärarnas förening. Under forskarutbildningen var Ludvigsson doktorandfackligt aktiv som ordförande för Doktorandnämnden vid Uppsala studentkår och satt i konsistoriet (styrelsen) för Uppsala universitet. Ludvigsson syntes i talarpose på kongressaffischerna för Sveriges universitetslärarförbunds kongress 2012.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ludvigsson, D (2003). The Historian-Filmmaker’s Dilemma: Historical Documentaries in Sweden in the Era of Häger and Villius. Uppsala: Uppsala universitet. ISBN 91-554-5782-7 
  2. ^ Historia för blivande lärare. En granskning av Inriktning historia inom lärarutbildningen vid Göteborgs universitet
  3. ^ Ludvigsson, D. ”Demonstrate an Understanding of at least One Period or Culture of the Past”. i Clark J., Nye A.. Teaching the Discipline of History in an Age of Standards. Singapore: Springer. doi:https://doi.org/10.1007/978-981-13-0047-9_10. ISBN 978-981-13-0047-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]