Hans Villius
Hans Villius | |
Hans Villius, 1964. | |
Född | 10 juli 1923 Kalmar, Kalmar län (Småland) |
---|---|
Död | 22 juni 2012 (88 år) Täby, Stockholms län |
Yrke/uppdrag | Dokumentärfilmare, författare, historiker |
Maka | Elsa Brunkman (g. 1952–2012; hans död) |
Släktingar | Sara Villius (barnbarn) Emil Villius (far) Gertrud Zetterholm (syster) Finn Zetterholm (systerson) |
Hans Emil Villius, född 10 juli 1923 i Kalmar, död 22 juni 2012 i Täby,[1] var en svensk historiker, författare och TV-personlighet.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Villius blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1948,[2] filosofie doktor i historia där 1951 på en avhandling om Karl XII:s ryska fälttåg [3] samt var docent i historia där 1952–1957.[2] Han producerade tillsammans med Olle Häger under flera decennier en mängd historiska dokumentärfilmer för Sveriges Television, i vilka Villius också bidrog med sin välbekanta berättarröst. Villius har även skrivit flera böcker, bland annat om diplomaten Raoul Wallenberg. Han spelade även justitieminister i filmen Mannen från Mallorca (1984) av Bo Widerberg och medverkade som berättarröst i de svenska versionerna av de historiskt inriktade datorspelen Caesar 3, Farao och expansionen, Kleopatra: Nilens drottning samt reklamen för tv-spelet Gears of War 3 och i den svenska tv-serien Rederiet.
Hans Villius anställdes vid Sveriges radio 1957, var chef för ljudradions kulturredaktion 1963–1966, chef för Televisionens sektion för dokumentärhistoria 1966, anställd vid TV2 1969–1987 och vid Kanal 1 1987–1996.[2]
Villius erhöll många priser och utmärkelser för sitt arbete. Han tilldelades 1996 professors namn;[4] vidare var han hedersledamot av Kalmar nation vid Uppsala universitet. År 2012 belönades han med H.M. Konungens medalj i guld av åttonde storleken i Serafimerordens band, tillsammans med kollegan Olle Häger.[5]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Hans Villius var son till tandläkaren Emil Villius (1889–1952) och Anna Villius (1885–1973), född Madelung (gifta 1917).[6] Han gifte sig den 10 april 1952 med filosofie kandidaten Elsa Brunkman [7] (1928–2017).[3][8] Hans Villius var bror till Gertrud Zetterholm, morbror till Finn Zetterholm och morfar till Sara Villius.[9] Hans Villius och hans hustru är gravsatta på Vikens gamla kyrkogård.[10]
Produktioner
[redigera | redigera wikitext]TV-produktioner (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1966 – Skotten i Dallas – Mordet på John F Kennedy
- 1967 – Frågetecken över Östersjön (Återutgiven på DVD 2004, bonusmaterial till DC-3:ans sista resa)
- 1967 – I nödfall med våld – Kongokrisen
- 1967 – Snart är det slut på hela härligheten – Ryska revolutionen
- 1971 – Sverige i det kalla kriget
- 1974 – Folkhemmets hemligfolk – IB-affären
- 1980 – 1000 år – En svensk historia (enbart berättarröst)
- 1980 – Där farlig sunnan går – Kalmarsund
- 1984–1992 – Svart på vitt
- 1986 – Sammansvärjningen
- 1988 – Fyra dagar som skakade Sverige – Midsommarkrisen 1941
- 1993 – Jag ser underbara ting – Strövtåg i Egypten
- 1994 – Moses, Aron och Karl XII, Sverige och Norge
- 1999 – Hundra svenska år (enbart berättarröst)
- 2000 – Järnvägen 200 år
Filmproduktioner (i urval)
[redigera | redigera wikitext]Radioproduktioner (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1954 – På jakt efter odödlighet – Erik Dahlbergs dagbok
- 1958 – Död åt drottningen- Babingtons konspiration mot Elisabet I
- 1958 – Kryssarspel på liv och död – Hoods undergång och jakten på Bismarck
Skrifter (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1951 – Karl XII:s ryska fälttåg – Doktorsavhandling
- 1955 – Kassettbrevens gåta – Maria Stuart och mordet på Darnley
- 1959 – Makten, äran och helvetet
- 1966 – Fallet Raoul Wallenberg Medförfattare Elsa Villius
Priser och utmärkelser (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Svenska Akademien – 1985: Karin Gierows pris för kunskapsförmedlande framställningskonst.[11]
- Stora journalistpriset – Svart på Vitt – 1986
- Publicistklubbens guldpenna – 1991, tillsammans med Olle Häger. Det var första gången som två personer fått dela på Guldpennan.[12]
- Hertig Karls pris – 1995, tillsammans med Olle Häger.[13][14]
- Professors namn – 1996[4]
- Täby kommuns kulturpris – 1999
- Kalmar kommuns kulturpris – 2000
- H.M. Konungens medalj i guld av 8:e storleken i Serafimerordens band (Kon:sGM8mserafb) – 6 juni 2012[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ SvD.se 22 juni 2012: Tv-legendaren Hans Villius är död, läst 22 juni 2012
- ^ [a b c] Vem är det, (2007), s. 606
- ^ [a b] Vem är Vem?
- ^ [a b] ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn” (PDF). Statsrådsberedningens promemorior. Statsrådsberedningen. Januari 2006. sid. 29. https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 23 juni 2012.
- ^ [a b] Kungliga Hovstaterna (6 juni 2012). ”Medaljförläningar 6 juni 2012”. Pressmeddelande. Läst 23 juni 2012. Arkiverad från originalet den 23 september 2012.
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2, s. 606
- ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7
- ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet 18 november 2017 sid.53
- ^ DN.se: "Skrivandet som en mystisk process", hämtad 26 oktober 2010
- ^ Gravar.se: Hans Villius, läst 27 augusti 2023
- ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1985-04-15, 11:40
- ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1991-12-11, 08:53
- ^ ”Tidigare pristagare Stora historiepriset”. Sörmlands museum. Arkiverad från originalet den 4 december 2022. https://web.archive.org/web/20221204173623/https://www.sormlandsmuseum.se/om-oss/stora-historiepriset/tidigare-pristagare/. Läst 4 december 2022.
- ^ Nyköpings kommun (7 april 2010). ”Historiepris till Bo Eriksson”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|
- Svenska historiker
- Svenska historiker under 1900-talet
- Svenska historiker under 2000-talet
- Svenska TV-personligheter
- Svenska innehavare av professors namn
- Män
- Födda 1923
- Avlidna 2012
- Personer från Kalmar
- Vinnare av Stora journalistpriset
- Mottagare av Hans Majestät Konungens medalj
- Svenska journalister under 1900-talet