Hans Villius

Hans Villius
	Hans Villius
	Hans Villius, 1964.
Född	10 juli 1923; Kalmar, Kalmar län (Småland)
Död	22 juni 2012 (88 år); Täby, Stockholms län
Yrke/uppdrag	Dokumentärfilmare, författare, historiker
Maka	Elsa Brunkman; (g. 1952–2012; hans död)
Släktingar	Sara Villius (barnbarn) ; Emil Villius (far) ; Gertrud Zetterholm (syster) ; Finn Zetterholm (systerson)

Hans Emil Villius, född 10 juli 1923 i Kalmar, död 22 juni 2012 i Täby,^[1] var en svensk historiker, författare och TV-personlighet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Villius blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1948,^[2] filosofie doktor i historia där 1951 på en avhandling om Karl XII:s ryska fälttåg ^[3] samt var docent i historia där 1952–1957.^[2] Han producerade tillsammans med Olle Häger under flera decennier en mängd historiska dokumentärfilmer för Sveriges Television, i vilka Villius också bidrog med sin välbekanta berättarröst. Villius har även skrivit flera böcker, bland annat om diplomaten Raoul Wallenberg. Han spelade även justitieminister i filmen Mannen från Mallorca (1984) av Bo Widerberg och medverkade som berättarröst i de svenska versionerna av de historiskt inriktade datorspelen Caesar 3, Farao och expansionen, Kleopatra: Nilens drottning samt reklamen för tv-spelet Gears of War 3 och i den svenska tv-serien Rederiet.

Hans Villius anställdes vid Sveriges radio 1957, var chef för ljudradions kulturredaktion 1963–1966, chef för Televisionens sektion för dokumentärhistoria 1966, anställd vid TV2 1969–1987 och vid Kanal 1 1987–1996.^[2]

Villius erhöll många priser och utmärkelser för sitt arbete. Han tilldelades 1996 professors namn;^[4] vidare var han hedersledamot av Kalmar nation vid Uppsala universitet. År 2012 belönades han med H.M. Konungens medalj i guld av åttonde storleken i Serafimerordens band, tillsammans med kollegan Olle Häger.^[5]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hans Villius var son till tandläkaren Emil Villius (1889–1952) och Anna Villius (1885–1973), född Madelung (gifta 1917).^[6] Han gifte sig den 10 april 1952 med filosofie kandidaten Elsa Brunkman ^[7] (1928–2017).^[3]^[8] Hans Villius var bror till Gertrud Zetterholm, morbror till Finn Zetterholm och morfar till Sara Villius.^[9]

Produktioner[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner (i urval)[redigera | redigera wikitext]

1966 – Skotten i Dallas – Mordet på John F Kennedy
1967 – Frågetecken över Östersjön (Återutgiven på DVD 2004, bonusmaterial till DC-3:ans sista resa)
1967 – I nödfall med våld – Kongokrisen
1967 – Snart är det slut på hela härligheten – Ryska revolutionen
1971 – Sverige i det kalla kriget
1974 – Folkhemmets hemligfolk – IB-affären
1980 – 1000 år (enbart berättarröst)
1980 – Där farlig sunnan går – Kalmarsund
1984–1992 – Svart på vitt
1986 – Sammansvärjningen
1988 – Fyra dagar som skakade Sverige – Midsommarkrisen 1941
1993 – Jag ser underbara ting – Strövtåg i Egypten
1994 – Moses, Aron och Karl XII, Sverige och Norge
1999 – Hundra svenska år (enbart berättarröst)
2000 – Järnvägen 200 år

Filmproduktioner (i urval)[redigera | redigera wikitext]

1984 – Mannen från Mallorca
2006 – Den fruktbara fantasien

Radioproduktioner (i urval)[redigera | redigera wikitext]

1954 – På jakt efter odödlighet – Erik Dahlbergs dagbok
1958 – Död åt drottningen- Babingtons konspiration mot Elisabet I
1958 – Kryssarspel på liv och död – Hoods undergång och jakten på Bismarck

Skrifter (i urval)[redigera | redigera wikitext]

1951 – Karl XII:s ryska fälttåg – Doktorsavhandling
1955 – Kassettbrevens gåta – Maria Stuart och mordet på Darnley
1959 – Makten, äran och helvetet
1966 – Fallet Raoul Wallenberg Medförfattare Elsa Villius

Priser och utmärkelser (urval)[redigera | redigera wikitext]

Svenska Akademien – 1985: Karin Gierows pris för kunskapsförmedlande framställningskonst.^[10]
Stora journalistpriset – Svart på Vitt – 1986
Publicistklubbens guldpenna – 1991, tillsammans med Olle Häger. Det var första gången som två personer fått dela på Guldpennan.^[11]
Hertig Karls pris – 1995, tillsammans med Olle Häger.^[12]^[13]
Professors namn – 1996^[4]
Täby kommuns kulturpris – 1999
Kalmar kommuns kulturpris – 2000
H.M. Konungens medalj i guld av 8:e storleken i Serafimerordens band (Kon:sGM8mserafb) – 6 juni 2012^[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ SvD.se 22 juni 2012: Tv-legendaren Hans Villius är död, läst 22 juni 2012
^ [a b c] Vem är det, (2007), s. 606
^ [a b] Vem är Vem?
^ [a b] ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn” (PDF). Statsrådsberedningens promemorior. Statsrådsberedningen. Januari 2006. sid. 29. https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 23 juni 2012.
^ [a b] Kungliga Hovstaterna (6 juni 2012). ”Medaljförläningar 6 juni 2012”. Pressmeddelande. Läst 23 juni 2012. Arkiverad från originalet den 23 september 2012.
^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2, s. 606
^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7
^ Dödsannons i Svenska Dagbladet 18 november 2017 sid.53
^ DN.se: "Skrivandet som en mystisk process", hämtad 26 oktober 2010
^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1985-04-15, 11:40
^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1991-12-11, 08:53
^ ”Tidigare pristagare Stora historiepriset”. Sörmlands museum. https://www.sormlandsmuseum.se/om-oss/stora-historiepriset/tidigare-pristagare/. Läst 4 december 2022.
^ Nyköpings kommun (7 april 2010). ”Historiepris till Bo Eriksson”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[1] SvD.se 22 juni 2012: Tv-legendaren Hans Villius är död, läst 22 juni 2012

[vem-2] [a b c] Vem är det, (2007), s. 606

[vem2-3] [a b] Vem är Vem?

[Professor-4] [a b] ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn” (PDF). Statsrådsberedningens promemorior. Statsrådsberedningen. Januari 2006. sid. 29. https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 23 juni 2012.

[Medalj-5] [a b] Kungliga Hovstaterna (6 juni 2012). ”Medaljförläningar 6 juni 2012”. Pressmeddelande. Läst 23 juni 2012. Arkiverad från originalet den 23 september 2012.

[6] Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2, s. 606

[7] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7

[8] Dödsannons i Svenska Dagbladet 18 november 2017 sid.53

[9] DN.se: "Skrivandet som en mystisk process", hämtad 26 oktober 2010

[10] Tidningarnas Telegrambyrå, 1985-04-15, 11:40

[11] Tidningarnas Telegrambyrå, 1991-12-11, 08:53

[12] ”Tidigare pristagare Stora historiepriset”. Sörmlands museum. https://www.sormlandsmuseum.se/om-oss/stora-historiepriset/tidigare-pristagare/. Läst 4 december 2022.

[13] Nyköpings kommun (7 april 2010). ”Historiepris till Bo Eriksson”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]