Division 1 i ishockey 1984/1985

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Division 1 i ishockey
Säsong1984/1985
VinnareModo AIK (Allsvenska finalen)
UppflyttadeModo AIK
HV71
NedflyttadeAntjärns IK
HC Dobel
IFK Ore
KBA-67
Södertälje-Pojkarnas AIF
Sweden relief location map.jpg
Antjärns IK
Bodens BK
Clemensnäs/Rönnskärs IF
IK Polar
Kiruna AIF
Modo AIK
Piteå HC
Tegs SK
Timrå IK
Östersunds IK
Falu IF
HC Dobel
IFK Ore
IK VIK Hockey
Malungs IF
Mora IK
S/G Hockey
Sundsvall/Tunadals IF
Vallentuna BK
Väsby IK
Bofors IK
Huddinge IK
HV71
IK Vita Hästen
IK Westmannia
Mariestad BoIS
Nacka HK
Skövde IK
Örebro IK
Hammarby IF
Hanhals BK
HC Dalen
IF Troja-Ljungby
KBA-67
Mölndals IF
Mörrums GoIS
Nybro IF
Rögle BK
Tingsryds AIF
Västra Frölunda HC
Lagen i Division I 1984/1985.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division 1 i ishockey 1984/1985 var den näst högsta divisionen för ishockey i Sverige under säsongen. Divisionen bestod av 40 lag uppdelade i fyra serier – Norra, Västra, Östra och Södra – som spelades i 18 omgångar. De två främsta lagen i varje grundserie gick vidare till Allsvenskan. Kvarvarande lag spelade vidare i samma serier och mötte varandra inbördes ytterligare två gånger, vilket innebar 32 spelade omgångar totalt. De två främsta lagen i Allsvenskan möttes i en final om en plats i Elitserien. Lag 3–6 i Allsvenskan gick vidare till playoff tillsammans med de två främsta lagen i varje fortsättningsserie. Vinnaren av playoff gick vidare till kvalserien till Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II och det näst sista laget gick till kvalspel om en plats i Division I nästa säsong.

Deltagande lag[redigera | redigera wikitext]

Sedan förra säsongen hade Modo (Örnsköldsvik) och Västra Frölunda (Göteborg) flyttats ner från Elitserien. Från Division II hade följande lag flyttats upp: Antjärn (Härnösand), Dalen (Norrahammar), Mölndal, Ore (Furudal), Polar (Sollefteå) och SPAIF (Södertälje).

Bofors, Mariestad, Skövde och Örebro hade flyttats från västra serien till östra och S/G (Gävle), Sundsvall, Vallentuna, VIK (Västerås), Väsby (Upplands Väsby) och Westmannia (Köping) från östra till västra serien. HV71 (Jönköping) flyttades från den södra till den östra serien.

Division I Norra
Antjärns IK Uppflyttad
Bodens BK
Clemensnäs/Rönnskärs IF
IK Polar Uppflyttad
Kiruna AIF
Modo AIK Nedflyttad
Piteå IF
Tegs SK
Timrå IK
Östersunds IK
Division I Västra
Falu IF
HC Dobel
IFK Ore Uppflyttad
IK VIK Hockey
Malungs IF
Mora IK
S/G Hockey
Sundsvall/Tunadals IF
Vallentuna BK
Väsby IK
Division I Östra
Bofors IK
Huddinge IK
HV71
IK Vita Hästen
IK Westmannia
Mariestads BoIS
Nacka HK
Skövde IK
Södertälje-Pojkarnas AIF Uppflyttad
Örebro IK
Division I Södra
Hanhals BK
HC Dalen Uppflyttad
IF Troja-Ljungby
KBA-67
Mölndals IF Uppflyttad
Mörrums GoIS
Nybro IF
Rögle BK
Tingsryds AIF
Västra Frölunda HC Nedflyttad

Grundserier[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra[redigera | redigera wikitext]

Storfavorit denna säsong var Modo som flyttats ner från Elitserien och nu siktade på att ta sig tillbaka. Grundserien i division I utgjorde inget större hinder för målsättningen. Modo vann serien med endast fem tappade poäng. Bland Modos spelare återfanns målvakten Hardy Åström, forwardarna Lars Molin och Michael Hjälm. Andraplatsen, som också gav en plats till Allsvenskan, togs sensationellt av Skellefteås andralag Clemensnäs/Rönnskärs IF (normalt förkortat till CRIF). Lagets nye tränare Anders Sandström ansågs vara en del av succén.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Modo AIK 18 15 1 2 172 60 +112 31
2 Clemensnäs/Rönnskärs IF 18 12 2 4 84 77 +7 26
3 Timrå IK 18 9 3 6 86 74 +12 21
4 Östersunds IK 18 8 4 6 73 69 +4 20
5 Tegs SK 18 7 6 5 97 96 +1 20
6 IK Polar 18 9 1 8 89 95 −6 19
7 Piteå IF 18 7 1 10 86 94 −8 15
8 Kiruna AIF 18 6 3 9 75 83 −8 15
9 Bodens BK 18 4 0 14 56 117 −61 8
10 Antjärns IK 18 2 1 15 58 111 −53 5

Division I Västra[redigera | redigera wikitext]

Före säsongsstarten nämndes Mora, Falun, VIK och S/G som favoriter till de allsvenska platserna. Men i Falun hade skulder på nästan tre miljoner kronor uppdagats under sommaren och det var länge oklart om laget ens skulle spela. Mora var inne i en generationsväxling och kunde inte heller svara mot förväntningarna. VIK började däremot serien med tio raka segrar och såg helt överlägsna ut. S/G åkte på en förlust mot VIK, men kom efter det igen med tio vinster på rad. Med i fajten om platserna i Allsvenskan var också Vallentuna till den fjortonde omgången då de förlorade hemma mot Falun och kom för långt efter. De sista omgångarna var VIK och S/G själva i toppen. Seriesegern gick till S/G mycket tack vare en seger mot VIK i näst sista omgången.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 S/G Hockey 18 16 0 2 130 66 +64 32
2 IK VIK Hockey 18 15 1 2 145 49 +96 31
3 Vallentuna BK 18 13 1 4 104 74 +30 27
4 Mora IK 18 8 2 8 76 66 +10 18
5 Falu IF 18 9 0 9 76 76 0 18
6 Väsby IK 18 8 2 8 76 83 −7 18
7 Malungs IF 18 5 2 11 79 116 −37 12
8 Sundsvall/Tunadals IF 18 5 1 12 73 101 −28 11
9 HC Dobel 18 4 0 14 65 135 −70 8
10 IFK Ore 18 1 3 14 52 110 −58 5

Division I Östra[redigera | redigera wikitext]

Storsatsande HV71 var nya i den östra serien. Inför säsongen hade man rekryterat Roland Eriksson och Ivan Hansen från Leksand och det gav utdelning. HV började säsongen med att vinna de två första matcherna med 15–1 och den tredje med 14–3. Örebro började inte alls lika starkt utan förlorade två av de tre första matcherna och efter det tog det till den åttonde omgången innan de kunde inta andraplatsen, men väl där höll man den. Både HV71 och Örebro gick vidare till Allsvenskan.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 HV71 18 16 1 1 152 66 +86 33
2 Örebro IK 18 15 0 3 114 60 +54 30
3 IK Vita Hästen 18 12 2 4 114 65 +49 26
4 Huddinge IK 18 11 2 5 102 71 +31 24
5 Mariestads BoIS 18 9 1 8 78 77 +1 19
6 Nacka HK 18 7 1 10 91 104 −13 15
7 Bofors IK 18 4 2 12 66 105 −39 10
8 Skövde IK 18 4 1 13 67 122 −55 9
9 IK Westmannia 18 3 1 14 76 125 −49 7
10 Södertälje-Pojkarnas AIF 18 3 1 14 64 129 −65 7

Division I Södra[redigera | redigera wikitext]

Västra Frölunda var nykomlingar, nerflyttade från Elitserien, och storfavoriter till en av de allsvenska platserna. Redan från början visade man att man var överlägsna de flesta av lagen genom att rada upp flera segrar med tvåsiffriga resultat. De enda som bjöd Frölunda på något motstånd var Troja från småländska Ljungby. De placerades sig strax bakom Västra Frölunda i tabellen och tog den andra platsen till Allsvenskan.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Västra Frölunda HC 18 16 0 2 132 51 +81 32
2 IF Troja-Ljungby 18 15 1 2 111 53 +58 31
3 Mörrums GoIS 18 10 2 6 106 92 +14 22
4 Hanhals BK 18 9 2 7 89 93 −4 20
5 Rögle BK 18 8 3 7 92 73 +19 19
6 Tingsryds AIF 18 8 1 9 94 110 −16 17
7 HC Dalen 18 5 3 10 73 94 −21 13
8 Mölndals IF 18 5 1 12 52 106 −54 11
9 Nybro IF 18 4 1 13 65 100 −35 9
10 KBA-67 18 2 2 14 50 92 −42 6

Allsvenskan[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1985

Modo och Troja vidare till Allsvenska finalen, medan Västra Frölunda, S/G Hockey, HV71 och VIK-Hockey gick vidare till playoff. För Örebro och CRIF var säsongen färdigspelad.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Modo AIK 14 10 2 2 77 42 +35 22
2 IF Troja-Ljungby 14 8 1 5 72 65 +7 17
3 Västra Frölunda HC 14 7 2 5 72 63 +9 16
4 S/G Hockey 14 7 1 6 73 68 +5 15
5 HV71 14 6 2 6 89 72 +17 14
6 IK VIK Hockey 14 5 4 5 71 61 +10 14
7 Örebro IK 14 5 2 7 56 58 −2 12
8 Clemensnäs/Rönnskärs IF 14 1 0 13 30 111 −81 2

Fortsättningsserier[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra forts[redigera | redigera wikitext]

Norra serien efter jul innebar inga större omkastningar i tabellen. Timrå och Östersund behöll sina platser i toppen och fick därmed varsin plats i playoff. Piteå och Kiruna blev säsongens besvikelser. Förra säsongen toppade de serien nu slutade femma respektive sexa. Sist i tabellen placerade sig Boden och Antjärn. De gjorde upp om kval och nerflyttning i sista omgången. Boden vann matchen med 2–1 och tog kvalplatsen, medan Antjärn flyttades ner till Division II.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Timrå IK 32 18 5 9 170 122 +48 41
2 Östersunds IK 32 16 9 7 140 107 +33 41
3 IK Polar 32 16 3 13 160 142 +18 35
4 Tegs SK 32 12 8 12 155 161 −6 32
5 Piteå IF 32 12 4 16 151 180 −29 28
6 Kiruna AIF 32 10 6 16 128 149 −21 26
7 Bodens BK 32 8 2 22 103 187 −84 18
8 Antjärns IK Nedflyttad 32 6 2 24 109 187 −78 14

Division I Västra forts[redigera | redigera wikitext]

Vallentuna hade skaffat sig ett försprång med nio poäng under höstserien och trots att Mora vaknade till liv och endast noterades för en förlust under vintern kunde de inte hämta in ett så stort försprång. Vallentuna vann serien med Mora några poäng efter, båda lagen gick vidare till playoff. Sist i serien placerade sig nykomlingen Ore som bara vann en enda match under hela säsongen. Laget flyttades ner till Divison II. Näst sist placerade sig Dobel som utmärkte sig med stora förluster, 15–1 mot S/G var den största. De klarade sig undan nerflyttning trots allt och fick en plats i kvalserien fr.a. tack vare fyra segrar mot Ore.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Vallentuna BK 32 22 3 7 182 117 +65 47
2 Mora IK 32 21 2 9 156 92 +64 44
3 Falu IF 32 17 2 13 163 130 +33 36
4 Väsby IK 32 15 3 14 154 149 +5 33
5 Sundsvall/Tunadals IF 32 12 2 18 143 173 −30 26
6 Malungs IF 32 10 3 19 134 197 −63 23
7 HC Dobel 32 7 1 24 117 223 −106 15
8 IFK Ore Nedflyttad 32 1 3 28 78 206 −128 5

Division I Östra forts[redigera | redigera wikitext]

Efter juluppehållet var Huddinge starkaste laget. De passerade Vita Hästen och tog seriesegern med fyra poängs marginal. Huddinge och Vita Hästen gick vidare till playoff och sedan var det elva poäng ner till Mariestad. Nacka hade före säsongsstarten övervägt att inte spela, men efter att man fått ett samarbetsavtal med Djurgården vågade man satsa. Ny tränare blev Torgny Bendelin som hämtades från Roma. Sist i serien placerade sig nykomlingen SPAIF vilket innebar nerflyttning till Division II. Skövde placerade sig näst sist och gick vidare till kvalserien.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Huddinge IK 32 23 2 7 190 98 +92 48
2 IK Vita Hästen 32 20 4 8 196 131 +65 44
3 Mariestads BoIS 32 15 3 14 145 149 −4 33
4 Nacka HK 32 14 1 17 174 179 −5 29
5 Bofors IK 32 10 4 18 128 182 −54 24
6 IK Westmannia 32 9 1 22 150 210 −60 19
7 Skövde IK 32 7 3 22 110 206 −96 17
8 Södertälje-Pojkarnas AIF Nedflyttad 32 7 1 24 130 208 −78 15

Division I Södra forts[redigera | redigera wikitext]

I den södra serien föll Mörrum igenom. Från en tredjeplats i höstserien föll man till en fjärdeplats i fortsättningsserien och hade ingen chans på playoffplatserna. Vinnare blev istället Hanhals som säkrade playoffplatsen redan i 29:de omgången. Den andra platsen till playoff tog Rögle under ledning av tränaren Sven-Åke Svensson. Kvalplatsen slogs Dalen och Nybro om att slippa. Avgörandet kom i sista omgången. Nybro behövde ta in två poäng, vilket man gjorde, men lyckades inte hämta in hela målskillnaden. Dalen klarade sig undan kvalplatsen med ett måls marginal. Sist kom KBA-67 som flyttades ner till Division II.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Hanhals BK 32 18 2 12 184 166 +18 38
2 Rögle BK 32 15 5 12 160 125 +35 35
3 Tingsryds AIF 32 15 4 13 165 181 −16 34
4 Mörrums GoIS 32 12 4 16 166 187 −21 28
5 Mölndals IF 32 12 3 17 117 166 −49 27
6 HC Dalen 32 11 4 17 125 149 −24 26
7 Nybro IF 32 11 4 17 127 156 −29 26
8 KBA-67 Nedflyttad 32 5 5 22 108 165 −57 15

Playoff[redigera | redigera wikitext]

De två främsta lagen från varje fortsättningsserie samt lag 3–6 från Allsvenskan spelade playoff. Lagen från fortsättningsserierna möttes i Playoff 1 och vinnarna gick vidare till Playoff 2 där lagen från Allsvenskan väntade. Segrarna från Playoff 2 möttes i Playoff 3 och de som vann där gick vidare till kvalserien till Elitserien. Lagen möttes i två matcher, en borta och en hemma, för att avgöra vem som gick vidare. Oavgjorda matcher avgjordes med sudden death. Om lagen vann en match vardera spelades en tredje match för att avgöra vem som gick vidare.

I första omgången ställdes lagen från den norra serien mot lagen från den västra och lagen från den östra serien ställdes mot den södra. Segraren i en serie ställdes mot tvåan i den andra. Den norra seriens lag slogs ut direkt i första omgången. Mellan den östra och södra serien var det jämnare, båda matchserierna krävde en omspelsmatch för att avgöras. I den sista matchen mellan Hanhals och Vita Hästen ledde till bråk. På läktaren slogs en norrköpingssupporter medvetslös. Även på rinken och i tränarbåsen rök man ihop med varandra.[5]

 
Playoff 1Playoff 2Playoff3
 
                      
 
0
 
 
Timrå IK 50
 
0
 
Mora IK 614
 
Mora IK 543
 
 
Västra Frölunda HC 352
 
 
0
 
 
Västra Frölunda HC 442
 
 
IK VIK Hockey 738
 
 
0
 
 
IK VIK Hockey 1210
 
0
 
Hanhals BK 30
 
Hanhals BK 687
 
 
IK Vita Hästen 746
 
 
0
 
 
Huddinge IK 233
 
0
 
Rögle BK 141
 
Huddinge IK 453
 
 
S/G Hockey 545
 
 
0
 
 
S/G 83 32
 
 
HV71 85
 
 
0
 
 
HV71 116
 
0
 
Vallentuna BK 34
 
Vallentuna BK 853
 
 
Östersunds IK 463
 

HV71 och IK VIK Hockey vidare till Kvalserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockey[redigera | redigera wikitext]

Kval till Division I[redigera | redigera wikitext]

I kvalserierna möttes de tre vinnande lagen från playoff i Division II:s regioner med vårseriernas näst sämsta lag i samma region. De två främsta lagen i varje kvalserie fick en plats i Division I nästa säsong, övriga lag fick spela i Division II.[6]

Norra[redigera | redigera wikitext]

Boden försvarade sin plats i Division I och Kiruna återtog sin plats efter en säsong i Division II. Två matcher; Boden–Kiruna och Malå–Boden ställdes in då de inte påverkade vilka lag som flyttades upp.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Kiruna Uppflyttad 5 4 1 0 37 17 +20 9
2 Bodens BK 4 3 1 0 30 17 +13 7
3 Munksund-Skuthamns SK 6 2 0 4 42 42 0 4
4 Malå IF 5 0 0 5 17 50 −33 0

Västra[redigera | redigera wikitext]

Grums och Hofors kvalificerade sig för Divison I nästa säsong, medan Borlänge-laget Dobel förlorade sin plats och fick spela i Division II kommande säsong. Då IFK Lidingö tvingades tacka nej till sin plats p.g.a. att man saknade ishall så flyttades även Skutskärs SK Uppflyttad (som bästa trea) upp till nästa säsong.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Grums IK Uppflyttad 6 4 0 2 32 17 +15 8
2 Hofors HC Uppflyttad 6 4 0 2 28 18 +10 8
3 Skutskärs SK 6 4 0 2 28 26 +2 8
4 HC Dobel Nedflyttad 6 0 0 6 17 44 −27 0

Östra[redigera | redigera wikitext]

Skövde försvarade sin plats i Division I och Lidingö kvalificerade sig, men tvingades avstå då de inte hade någon ishall. Istället ersattes de av det tredjelag som tagit flest poäng, nämligen Skutskär i den västra gruppen.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Lidingö Ishockey Uppflyttad 6 3 1 2 26 27 −1 7
2 Skövde IK 6 3 0 3 29 27 +2 6
3 Nyköpings BIS 6 2 2 2 24 25 −1 6
4 Linköpings HC 6 2 1 3 30 30 0 5

Södra[redigera | redigera wikitext]

Nybro försvarade sin plats i Division I, medan Malmö återkommer efter en säsong i Division II.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Nybro IF 6 4 1 1 23 18 +5 9
2 Malmö IF Uppflyttad 6 4 0 2 31 16 +15 8
3 Kungälvs IK 6 3 1 2 24 30 −6 7
4 Tranås AIF 6 0 0 6 21 35 −14 0

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lasse Pettersson (1985). Janne Stark. red. ”Ingen trodde på CRIF”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 162–165. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Sven-Erik Karlsson (1985). Janne Stark. red. ”Falun och Mora räckte inte mot VIK och S/G”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 166–169. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Perarne Sanglert (1985). Janne Stark. red. ”HV:s satsning höll”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 170–173. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1985). Janne Stark. red. ”Odramatisk i toppen”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 174–177. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Perarne Sanglert (1985). Janne Stark. red. ”HV vann efter dramatik”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 183–184. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Janne Stark, red (1985). ”Kval till division I”. Ishockey 1985 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 206–207. ISSN 0347-2221. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Årets ishockey 1985 – Janne Stark red., Brunnhages förlag ISSN 0347-2221

Webbreferenser[redigera | redigera wikitext]