Djävulssopp

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Djävulssopp
Status i Sverige: Starkt hotad
Boletus satanas.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningBoletales
FamiljBoletaceae
SläkteRubroboletus
ArtDjävulssopp
R. satanas
Vetenskapligt namn
§ Rubroboletus satanas
Auktor(Lenz) Kuan Zhao & Zhu L. Yang 2104
Synonymer
Tubiporus satanas (Lenz) Maire 1937[1]
Boletus satanas Lenz 1831
Suillellus satanas (Lenz) Blanco-Dios

Den mykologiska karaktären hos djävulssopp:

Pores icon.png
hymenium:
rör

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

NA cap icon.svg
skivtyp:

Poisonous toxicity icon.png
ätlighet:
giftig



NA cap icon.svg
fot:
nätådrig

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
oliv

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Djävulssopp (Rubroboletus satanas)[2][3] är en svampart i familjen Boletaceae. Den har även kallats för vargsopp, ett namn som dock använts även på närbesläktade arter.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Den är ej ovanlig i Syd- och Mellaneuropa där den bildar ektomykorrhiza med ekar, bokar, lindar och andra lövräd på kalkrik mark. I Sverige har den tidigare med säkerhet endast påträffats på Öland och Gotland, men 2018 rapporterade media om ett fynd vid Uppsala i Uppland.[4] I övriga Norden är den funnen även i sydvästligaste Finland och Danmark.[5]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Hatten är 10 till 25 cm bred och ljusgrå (ibland nästan vit eller ljusockra) ovan. Porerna är röda till rödorange, något ljusare mot hattkanten, och blånar vid beröring.. Foten är klubbformig och gul, med tiden rodnande, med ett rött ådernät. Köttet är ljusgult hos unga fruktkroppar, men vitnar med åldern, och blånar i snitt.[5][6] Den kan förväxlas med rosensopp (Rubroboletus rhodoxanthus), Rubroboletus rubrosanguineus och falsk djävulssopp Rubroboletus legaliae, men dessa har vanligen rosa till röda färgtoner i hatthuden.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Svampen innehåller ett glykoprotein kallat "bolesatin" (LD50 3,3 mg/kg hos möss[7]) vilket framkallar kraftig gastroenterit med svåra magkramper och kräkningar. I äldre svampböcker har den betecknats som dödligt giftig, så även ibland i nyare.[8] Bolesatin denatureras av upphettning, vilket gör att rå eller dåligt tillagad djävulssopp leder till allvarligare förgiftningar.[9] Bolesatin hämmar proteinsyntes och verkar som cellgift, vilket kan komma till användning inom cancerbehandling.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Maire (1937) , In: Publ. Inst. Bot. Barcelona 3(4):45
  2. ^ DjävulssoppDyntaxa.
  3. ^ Rubriboletus satanas på Species Fungorum.
  4. ^ Lotta Sandhammar, Unikt fynd av giftig svamp i Uppsala på svt.se, 21 september 2018.
  5. ^ [a b] DjävulssoppArtdatabanken.
  6. ^ Boletus satanas]' på Boletales.com.
  7. ^ O. Kretz, E.E. Creppy, G Dirheimer, 1991, Disposition of the toxic protein, bolesatine, in rats: its resistance to proteolytic enzymes, Xenobiotica 21:1, sid. 65-73.
  8. ^ Peter Jordan, 2015, Field Guide To Edible Mushrooms Of Britain And Europe, sid. 125. ISBN 9781472920850
  9. ^ Jiri Patocka, 2018, Bolesatine, a Toxic Protein from the Mushroom Rubroboletus satanas, Military Medical Science Letters, 87:1, sid. 14-20.
  10. ^ T.S. Ivanova, T.A. Krupodorova, V.Y. Barshteyn, A.B. Artamonova, V.A. Shlyakhovenko, 2014, Anticancer substances of mushroom origin, Experimental Oncology, 36:2.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]