Donna Tartt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Donna Tartt
Född 23 december 1963 (51 år)
Greenwood, Mississippi, USA
Yrke Författare (skönlitteratur)
Nationalitet USA amerikansk
Språk Engelska
Verksam 1992–idag
Ämnen Uppväxtskildringar
Debutverk Den hemliga historien (1992)
Framstående verk Den lille vännen (2002), Steglitsan (2013)
Framstående priser WH Smith Literary Award (2003)
Pulitzerpriset för skönlitteratur (för Steglitsan, 2014)
Andrew Carnegie Medal for Excellence in Fiction (2014)
Influenser Barry Hannah, Charles Dickens, Edgar Allan Poe, Evelyn Waugh, Fjodor Dostojevskij, George Orwell, Hunter S. Thompson, J.D. Salinger, J. M. Barrie, Robert Louis Stevenson, Rudyard Kipling, T. S. Eliot, Vladimir Nabokov, Willie Morris

Donna Tartt, född 23 december 1963 i Greenwood, Mississippi, är en amerikansk författare. Hennes debutroman, Den hemliga historien, sålde i mer än fem miljoner exemplar. Hennes efter 20 års författarkarriär tre publicerade romaner är alla uppväxtskildringar. 2014 vann hon Pulitzerpriset för skönlitteratur för romanen Steglitsan. Samma år utsågs hon av Time till en av världens 100 mest inflytelserika människor.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Tartt föddes i Greenwood i Mississippiflodens delta. Hon växte upp den närbelägna staden Grenada.

Donna Tartts första verk var en dikt som hon skrev som femåring och när hon var 13 år fick hon en dikt publicerad i den lokala dagstidningen. Tartt studerade senare vid Bennington College i Vermont. Där ska hon under kortare tid haft ett romantiskt förhållande med författaren Bret Easton Ellis, som hon senare tillägnade sin första bok.[2][3]

1981 antogs Tartt till University of Mississippi, där hon under sitt första studieår uppmärksammades av Willie Morris för sitt skrivande. Efter en rekommendation från Morris tog Barry Hannah in den 18-åriga Tartt som deltagare i hans universitetskurs i novellskrivande. Hanna sa att "Hon var djupt litterär, ett rent geni faktiskt. En litterär stjärna."[4]

På inrådan från Morris och andra fortsatte Tartt 1982 sina studier vid Bennington College, där hon blev vän med studiekamraterna Bret Easton Ellis, Jill Eisenstadt och Jonathan Lethem. Hon kom också att studera klassisk litteratur tillsammans med Claude Fredericks. Ellis och hon hade för en tid ett förhållande, efter att de samarbetat på ett par litterära projekt.[5]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Donna Tartt började skriva på Den hemliga historien redan under sin collegetid, även om det tog henne åtta år att färdigställa den. Romanen blev en succé och såldes i mer än 5 miljoner exemplar.[6]

Med återkommande tioårsintervaller publicerades hennes två följande böcker, Den lille vännen (2002) respektive Steglitsan (2013). Den sistnämnda gavs ut på dagen elva år efter utgivningen av hennes föregående roman, där huvudpersonen är just elva år.[7]

Runt 2002 rapporterades det att Donna Tartt arbetade på en omdiktning av myten om Daidalos och Ikaros.[8] 2006 nominerades hennes novell "The Ambush" till "Best American Short Stories of 2006".

Tartts författarskap känneteckas av ett antal återkommande teman. Dessa inkluderar social klass och klassindelning, skuld och skönheten begrepp.

Uppmärksamhet och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

2014 belönades Donna Tartt med Pulitzerpriset för skönlitteratur för sin roman Steglitsan (original: The Goldfinch).[9] Samma år utsågs hon av den internationella nyhetstidningen Time till en av världens 100 mest inflytelserika människor. Enligt tidningen är Tartt "Författaren vars romafigurers liv förändrar ditt eget."[a]

Tartt är känd för att vara otillgänglig för medier: "jag är inte en särskilt offentlig person, det här [intervju med Dagens Nyheter] är min sjätte intervju på ett årtionde. När jag inte är aktuell med en bok finns det inget att prata om. Och att prata om mig som privatperson är inte intressant. Hur är det, visst brukar också författare få prata mycket om sina privatliv?"[6][6]

Stil[redigera | redigera wikitext]

Tartt skriver alla sina böcker för hand i anteckningsblock. Hennes bibliografi innehåller relativt få böcker: efter 20 års författarskap har tre romaner publicerats. Alla romanerna är mer eller mindre uppväxtskildringar.[6] Dessutom innehåller alla åtminstone en katastrofal händelse av något slag.[6]

Den hemliga historien är i grund och botten en psykologisk thriller.[10]

[9]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas ursprunglig (bok)utgivning samt första svenska översättning (med indrag).

Romaner
  • 1992: The Secret History, Alfred A. Knopf
  • 2002: The Little Friend, Alfred A. Knopf
  • 2013: The Goldfinch, Little, Brown and Company
Noveller
  • “Tam-O'-Shanter”. The New Yorker April 19, 1993, s. 90.[11]
  • “A Christmas Pageant”. Harper's 287.1723. December 1993, s. 45+.
  • “A Garter Snake”. GQ[12], 65.5, May 1995, s. 89+.
  • “The Ambush”. The Guardian, June 25, 2005.
Facktexter
  • “Sleepytown: A Southern Gothic Childhood, with Codeine.” Harper’s 286, July 1992, s. 60–66.
  • “Basketball Season.” The Best American Sports Writing, redigerad av och med ett förord av Frank Deford. Houghton Mifflin, 1993.
  • “Team Spirit: Memories of Being a Freshman Cheerleader for the Basketball Team.” Harper’s 288, April 1994, s. 37–40.
Ljudböcker
  • The Secret History
  • The Little Friend (förkortad)
  • True Grit (med ett efterord där hon förklarar sin kärlek till romanen)
  • Winesburg, Ohio (urval)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Originalcitat: "The author whose characters' lives change your own."[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2015-03-25.
  1. ^ [a b] Patchett, Ann (2014-04-23): "Donna Tartt". time.com. Läst 28 april 2015. (engelska)
  2. ^ The Guardian 1 februari 2003, "Caracter issues"
  3. ^ ”Interview Donna Tartt”. http://www.smh.com.au/entertainment/books/interview-donna-tartt-20131017-2vnft.html. Läst 25-03-2015. 
  4. ^ Lacey Galbraith (Winter 2004). ”Interview: Barry Hannah, The Art of Fiction No 184” (på engelska). The Paris Review. http://www.theparisreview.org/interviews/5438/the-art-of-fiction-no-184-barry-hannah. Läst 5 maj 2015. 
  5. ^ "DONNA TARTT SHRINE". languageisavirus.com. Läst 5 maj 2015. (engelska)
  6. ^ [a b c d e] Gustavsson, Helena (19 oktober 2013). ”Jag vill se hur mina personer reagerar på katastrofer”. Dagens Nyheter (DN Boklördag): ss. 6-7. 
  7. ^ Kara Bloomgarden-Smoke (2013-02-12): "Donna Tartt’s Long Awaited Third Novel Will Be Published This Year". observer.com. Läst 28 april 2015. (engelska)
  8. ^ ”''Independent'': "Whatever happened to Donna Tartt?"” (på engelska). Arlindo-correia.org. http://www.arlindo-correia.org/081202.html. Läst 5 maj 2015. 
  9. ^ [a b] ”Pulitzerpriset i litteratur till Donna Tartt”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2342429-pulitzerpriset-i-litteratur-till-donna-tartt. Läst 22 april 2014. 
  10. ^ Yee, Danny (1994-01-04): "Studying Ancient Greek Warps the Mind of the Young?" dannyreviews.om. Läst 27 maj 2015. (engelska)
  11. ^ Tartt, Donna (1993-04-19). ”Fiction: Tam-O'-Shanter” (på engelska) (abstract). The New Yorker. http://www.newyorker.com/archive/1993/04/19/1993_04_19_090_TNY_CARDS_000362364. Läst 27 maj 2014. 
  12. ^ GQ, The Association of Magazine Media, läst 2 juli 2015
  13. ^ Kirsten Reach (2014-01-14). ”NBCC finalists announced” (på engelska). Melville House Publishing. http://www.mhpbooks.com/nbcc-finalists-announced/. Läst 16 juni 2015. 
  14. ^ Mark Brown (2014-04-07). ”Donna Tartt heads Baileys women's prize for fiction 2014 shortlist”. The Guardian. http://www.theguardian.com/books/2014/apr/07/donna-tartt-baileys-womens-prize-fiction-2012-shortlist. Läst 26 juni 2015. 
  15. ^ http://www.pulitzer.org/node/8501
  16. ^ http://time.com/70819/donna-tartt-2014-time-100
  17. ^ http://www.ala.org/awardsgrants/carnegieadult
  18. ^ http://www.theguardian.com/fashion/gallery/2014/aug/07/vanity-fairs-best-dressed-list-donna-tartts-life-long-style
  19. ^ http://www.vanityfair.it/news/mondo/14/10/16/donna-tartt-renzi-agnese-malaparte-cardellino