Dvärguv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För ugglesläktet Otus, se dvärguvar.
Dvärguv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Otus scops (Strigidae) (Eurasian Scops Owl), Chorokhi Delta, Georgia.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteOtus
ArtDvärguv
O. scops
Vetenskapligt namn
§ Otus scops
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Otus scops distr.png
Utbredningsområde:
Gult - häckningsområde
Grönt - året runt
Blått - vinterkvarter.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Dvärguv (Otus scops) är en liten uggla i släktet Otus som till största delen häckar i Palearktis.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dvärguven är en liten uggla som mäter cirka 19 centimeter. Hanen väger 75-80 gram och honan 90-95 gram.[3] Den är ganska enfärgat brun eller grå med ljusa skulderband med orange ögon. Den är mycket lik blek dvärguv (Otus brucei), men denna har ljusare fjäderdräkt (mer gråbeige än brun), tydligare längsstreckning under men svag tvärvattring (omvänt hos dvärguven), beigea band på skuldrorna ("hängslen") istället för vita samt avsaknad av vita prickar på rygg och panna.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Dvärguvens vanligaste läte är ett kort och djupt "tjo(k)" som upprepas varannan till var tredje eller var fjärde sekund. Jämfört med barnmorskegrodan är tonerna mer melodiska och något längre.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Merparten av dvärguvspopulationen är flyttfåglar. Den häckar i södra Europa, nordvästra Afrika och mellersta Asien så långt söderut som Jordanien, Irak, Iran, Afghanistan och Pakistan, och så långt österut som Mongoliet och Kina. Merparten övervintrar i Afrika söder om Sahara i Sahelregionen norr om ekvatorn. Dock är övervintringsområdena inte helt kända. En liten del av populationen runt Medelhavet är stannfåglar och arten förekommer vintertid i södra Spanien, Italien, Grekland och Cypern, och i norra Afrika i Marocko, Algeriet och Tunisien.[5]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Dvärguven delas vanligtvis upp i fem till sex underarter, beroende på auktoritet:[6][7]

Cyperndvärguven (Otus cyprius) behandlades tidigare och i stor utsträckning fortfarande som en underart till dvärguven, bland annat av BirdLife Sverige.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det finns elva godkända fynd av dvärguv i Sverige, det första i juli 1943 i Karlshamn, Blekinge.[8] Tre av fynden har gjorts på Gotland.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dvärguv fotograferad i Serbien.

Dvärguven häckar i löv- och blandskog, i jordbruksbygd, skogiga låglänta bergstrakter men även i stadsparker och på kyrkogårdar. Den placerar sitt bo i trädhål eller byggnader men kan även överta gamla bon från andra fåglar. Den lägger en kull om året med 4-5 vita ägg som mäter 31 millimeter, och som ruvas av honan i 24-25 dagar. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna i 21-29 dagar innan de är flygga.[3] Dvärguven livnär sig mestadels av insekter men kan även ta mindre ryggradsdjur.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 790.000 och 1,4 miljoner vuxna individer.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2019 Otus scops . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b c] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 138. ISBN 91-34-50909-7 
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 232. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  8. ^ Dvärguv, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]