Edvard Reuterswärd

Bengt Edvard Reuterswärd, född 4 augusti 1916 i Karlsborg i dåvarande Skaraborgs län, död 25 mars 1994 i Oscars församling, Stockholm,^[1] var en svensk jurist och ämbetsman. Han var son till generallöjtnant Pontus Reuterswärd och Eva, ogift Uggla.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Reuterswärd avlade juris kandidatexamen i Stockholm 1939 och gjorde därefter tingstjänstgöring 1939–1943. Han lämnade sedan domstolsväsendet, då han blev amanuens vid Ecklesiastikdepartementet 1944. Han avancerade till 1:e kanslisekreterare 1948 och kansliråd 1952. Reuterswärd vat expeditionschef vid Utbildningsdepartementet 1965–1969 samt generaldirektör och chef för Kammarkollegiet 1969–1982. Han invaldes 1988 som ledamot i Norrbottensakademien.

Reuterswärd var också engagerad i styrelserna för en rad olika institutioner:

Sjöhistoriska museets nämnd, ledamot och sekreterare 1949–1964
Intagningsnämnden för Stor-Stockholms gymnasieskolor, ordförande 1959–1973
Dramatiska institutet, ordförande 1969–1978
Hallwylska museet, ordförande 1964–1978
Skoklosters slott, ordförande 1972–1978
Nordiska institutet för folkdiktning, ordförande 1969–1983
Riddarhusdirektionen, ordförande 1974–1986
Kungliga Myntkabinettets vänner, ordförande 1974–1980
Sunnerdahls handikappfond, ordförande 1977–1989 (vice ordförande 1966–1977)
Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet, ordförande 1978–1987
Samfundet för visforskning, ordförande 1979–1987 (vice ordförande 1972–1979)
August Abrahamssons stiftelse, vice ordförande 1956–1970
Norrbacka Eugeniastiftelse, vice ordförande 1972–1988
Svenska institutet, styrelseledamot 1958–1969
Svenska Unescorådet, styrelseledamot 1958–1969
Statens hundskola, styrelseledamot 1980–1986