Edvard Welander
| Edvard Welander | |
 Edvard Welander. Omslagsbild till Hvar 8 dag, nr. 26 1906, i samband med Welanders 60-årsdag | |
| Född | 4 mars 1846[1][2] Växjö stadsförsamling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 23 januari 1917[1][3] (70 år) Storkyrkoförsamlingen[3], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[4][5][6] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Läkare, professor |
| Arbetsgivare | Karolinska Institutet |
| Redigera Wikidata | |
Edvard Vilhelm Welander, född 4 mars 1846 i Växjö, död 23 januari 1917 i Stockholm, var en svensk läkare och professor i syfilidologi.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Welander blev student i Uppsala 1863, medicine kandidat 1868, medicine licentiat vid Karolinska institutet 1871, disputerade där 1880 för medicine doktorsgrad (Om morbiliteten och mortalitet en inom Kungl. andra livgardet mellan 1866 och 1877 samt luftundersökningar inom regementets kasern) och promoverades samma år i Uppsala till medicine doktor. Åren 1875-82 var han andre bataljonsläkare vid Andra livgardet, blev 1884 docent i syfilidologi vid Karolinska institutet, 1888 överläkare vid S:t Görans sjukhus samt 1896 e.o. och 1909 ordinarie professor i syfilidologi vid nämnda institut. År 1911 tog han avsked från professuren, och honom ägnades då en enastående hyllning från in- och utlandet, bl.a. i form av en storartad festskrift med bidrag av läkare från tio länder.
Inom sitt specialområde utövade han en mycket intensiv och framgångsrik verksamhet som forskare, lärare och läkare. Med outtröttlig iver undersökte han de vid syfilisbehandlingen använda medlen och deras terapeutiska inverkan. Härigenom skapade han den vetenskapliga grundvalen för den av Fournier införda intermittenta preventiva behandlingen av nämnda sjukdom.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
I många avhandlingar, intagna i "Nordiskt medicinskt arkiv", "Hygiea" och "Archiv für Dermatologie und Syphilis", meddelade han resultaten av dessa forskningar och sammanställde dem till ett helt: Über die Prinzipien für die Behandlung der venerischen Krankheiten (Stockholm, 1904) liksom: Zur Frage der Behandlung der syphilitischen Krankheit ("Beihefte zur medizinischen Klinik", 1909). I avseende på förebyggandet av de könssjukdomarna ansåg han ett noggrant övervakande av prostitutionen vara av allra största betydelse. Welander var en av de starkaste förespråkarna för reglementeringssystemet av prostituerade.[7] För stävjandet av könssjukdomar ansåg han det nödvändigt att genomföra tvingande gynekologiska undersökningar av kvinnor misstänkta för att ha prostituerat sig.[8] Dock lyckades han icke göra sin på djupa studier grundade uppfattning gällande vid lagstiftningen i denna fråga (Till belysning i prostitutionsfrågan, "Hygiea" 1889; Några ord i prostitutionsfrågan, ibid. 1890; Blad ur prostitutionsfrågans historia i Sverige, 1904; Kritik af reglementeringskommitténs betänkande, i "Svenska läkarsällskapets förhandlingar", 1912).
En viktig insats vid bekämpandet av nämnda sjukdomar gjorde Welander genom att grundlägga ett sjukhus kallat Lilla Hemmet för ärftligt-syfilitiska spädbarn, som han inrättade 1900 och vilket under hans ledning småningom utvecklade sig till en mönsteranstalt. Liknande "Welanderhem’’ öppnades sedermera i Göteborg, Kristiania, Köpenhamn, Wien och Berlin. Genom flera folkskrifter, bland andra i Verdandis småskrifter (nr 118) De veneriska sjukdomarnas betydelse, bidrog han till spridning av kunskap om könssjukdomarna och deras betydelse för familjen och samhället. Det mesta inflytandet i denna riktning utövade han dock genom sin lärarverksamhet, i det han med sitt starka sedliga allvar och sin djupa kunskap införde de blivande läkarna i läran om könssjukdomarna och därmed i sammanhang stående frågor. Åt sitt intresse för historisk forskning gav W. uttryck genom arbetet De veneriska sjukdomarnas historia i Sverige (1898; andra upplagan 1905). Han valdes till ledamot av Vetenskapsakademien 1902 och till hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1911. År 1920 avtäcktes på hans grav på Nya kyrkogården en av Carl Eldh modellerad minnesvård.
Sedan 1936 finns i stadsdelen Lunden, Göteborg, en gata namngiven Welandergatan till minne av Welanderhemmet där.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Welander, Edvard Vilhelm, 1904–1926.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901-2013, sjätte utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, 2014, ISBN 91-87676-48-6, läst: 13 december 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Växjö kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VaLA/00457/C/4 (1836-1860), bildid: C0026401_00124, sida 226, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 12 april 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Storkyrkoförsamlingens kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, huvudserie, SE/SSA/0016/F I a/12 (1917-1929), bildid: 00007279_00005, sida 2, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 12 april 2019, ”11,jan,23,1,,Welander, Edvard Vilhelm”.[källa från Wikidata]
- ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, läs online, läst: 13 december 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Welander, EDVARD VILH., Svenskagravar.se, läs online, läst: 26 april 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Sten nr 41 – Edvard Welander, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 juni 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Svanström, Yvonne (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 215. ISBN 91-7037-188-1. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463. Läst 10 maj 2021
- ^ Svanström, Yvonne (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 228-229. ISBN 91-7037-188-1. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463. Läst 10 maj 2021
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Edvard Welander.
|