Elis Eriksson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stengodsspaljé (1950), utanför Höganäsbolagets huvudkontor i Höganäs.
Enskedehallen i Stockholm. Ovanför entrén syns Erikssons skulptur Härere.

Elis Ernst Eriksson, född 22 augusti 1906 i Stockholm, död 4 januari 2006, var en svensk målare, skulptör och författare.

Elis Eriksson var son till möbelsnickaren Elis Eriksson, brorson till Christian Eriksson och kusin till Liss Eriksson. Han lämnades bort av sina föräldrar och uppfostrades hos en stockholmsfamilj.[1] Han gick till sjöss i 20-årsåldern och började på 1930-talet studera vid Tekniska skolan i Stockholm. Han kom sedan in på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han utbildade sig 1934–39. Redan tidigt vände han sig emot det gängse konstbegreppet och kallade sina alster för produkter och inte konstverk.

I början av 1960-talet vistades han till Paris, där han kom i kontakt med Pablo Picasso och andra modernister. Han fick ett stort genombrott 1964 med installationer i utställningen ”Indijaner å en kåvboj” på Galleri Eva Burén i Stockholm, som kläddes in glansigt papper och som bildade en historia om figurerna Pavan, Krokodilet och Ormet.

Elis Eriksson var ständigt verksam med att bearbeta språket i sina bilder, där svenskan bryts upp och bitvis blir berättelse, bitvis former som bildar collage. Hans bildspråk har beskrivits som rått och anarkistiskt och i samma tradition som dadaisterna.[2] I sina verk berörde han ofta det politiska läget, kriget och poesin.

Han skrev 2001 prosaboken Nattens hundar.[3] Han gjorde också serieböcker med figuren Pavan. På 1960-talet gavs dessa ut på Åke Hodells förlag Kerberos och senare har de getts ut av Rönnells Antikvariat. Eriksson finns representerad vid Moderna museet[4]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Elis Eriksson: Bok, 1998 (självbiografi)
  • Bengt Emil Johnson. Elis Eriksson, Bonniers serie ”Små konstböcker” 1965
  • OEI nr 9/10 2002 (temanummer om Ernst Elis Eriksson och alternativ ortografi)
  • Teddy Hultberg, "elis ernst eriksson: 100 år av åtlydnader, Schultz förlag, 2006.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Christer Wik: Elis Eriksson – bohem med stort hjärta i Nya Wermlandstidningen 14 april 2007[död länk], läst 2013-08-29
  2. ^ Fred Andersson: Elis Eriksson - uppfinnare av egna världar i Svenska Dagbladet 12 januari 2006
  3. ^ Rönnells antikvariat 2001 ISBN 91-971981-4-5
  4. ^ Moderna museet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]