Hoppa till innehållet

Emil Strömberg

Från Wikipedia
Emil Strömberg
Emil Strömberg som Jonathan Tipp och Emma Meissner som Molly i operetten Stackars Jonathan, Vasateatern 1902.
Emil Strömberg som Jonathan Tipp och Emma Meissner som Molly i operetten Stackars Jonathan, Vasateatern 1902.
FöddEmil Karl Strömberg
31 december 1853
Stockholm, Sverige
Död7 februari 1910 (56 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år1873–1910
MakaHulda Nordin
(1900–1903; skilda)
Anna Lauritz
(1907–1910; hans död)

Emil Karl Strömberg, född 31 december 1853 i Stockholm, död där 7 februari 1910, var en svensk operettskådespelare.

Strömberg var från 1873 fäst vid olika landsortssällskap, 1881–1884 vid Mindre teatern och 1885–1889 vid Södra Teatern i Stockholm, direktör (jämte August Warberg) för Vasateatern 1889–1893, anställd vid Albert Ranfts teatrar 1896–1902 och från 1909, sedan han under mellantiden fört eget sällskap och gästspelat.

Strömberg roade publiken omåttligt med sin befängt överdådiga på samma gång som kyliga och något fräna komik, påspädd med improviserade lustigheter. Hans glansroller var Jonathan Tipp i Stackars Jonathan och Menelaus i Sköna Helena. Han uppträdde även i lustspel.

Strömberg var gift 1900–1903 med operasångerskan Hulda Nordin,[1] och från 1907 till sin död med Anna Lauritz.[2]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1881 Speditenqvist Under förmälningshögtidligheterna
Frans Hedberg
Mindre teatern[3]
Joseph, en guide Pariserliv
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Mindre teatern[4]
Domino, en rövare Frihetsbröderna
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Mindre teatern[5]
1882 Möller, konditor Gipsfiguren
Th Taube
Mindre teatern[6]
Caderousse Greven av Monte Christo
Alexandre Dumas den äldre
Mindre teatern[7]
Knäcksell, förste kypare Positivhataren
August Blanche
Mindre teatern[8]
Sopracapo Carbonanerna
Carl Zeller och Moritz West
Mindre teatern[9]
  1. ^ Vigselannons i Dagens Nyheter, 27 december 1900, sid. 1
  2. ^ Vigselannons i Dagens Nyheter, 11 februari 1907, sid. 1
  3. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 1 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-01/5098B/3. Läst 4 januari 2021. 
  4. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 25 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-25/5118/3. Läst 4 januari 2021. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 december 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-12-27/5171/3. Läst 4 januari 2021. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 december 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-12-31/5175/3. Läst 4 januari 2021. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 november 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-11-30/5454/3. Läst 8 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 augusti 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-08-30/5375/3. Läst 4 januari 2021. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 23 november 1882. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1882-11-23/5448/3. Läst 8 augusti 2015.