Förhandsavgörande

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om förhandsavgörande som EU-rättsligt begrepp. För skatte- och kommunalrättsliga förhandsbesked, se förhandsbesked.

Ett förhandsavgörande är ett bindande beslut av Europeiska unionens domstol som utfärdas på begäran av en nationell domstol i en av Europeiska unionens medlemsstater för att få en tolkning av den europeiska unionsrätten. Mer precist innehåller ett förhandsavgörande en tolkning av unionens fördrag eller unionsakter. Det kan även handla om att få klarhet i en unionsakts giltighet.[1] Om ett förhandsavgörande som rör en unionsakts giltighet innebär att unionsakten ogiltigförklaras medför det att akten tillsammans med alla andra akter som har antagits med den ogiltiga akten som rättslig grund upphävs.[2]

Europeiska unionens domstol avger inte enbart ett yttrande, utan ett beslut som har rättskraft och som är bindande för den nationella domstolen. Ett förhandsavgörande utgör också ett prejudikat som ska tillämpas av alla nationella domstolar i framtida mål.[2][3] Beslutet kallas för ”förhandsavgörande” eftersom den nationella domstolen, som fortfarande är ensamt behörig i målet, inväntar tolkningen av unionsrätten innan dess förhandlingar fortskrider. Namnet är något missvisande eftersom förhandsavgörandet inte är föremål för något slutgiltigt avgörande, utan faktiskt utgör det slutgiltiga avgörandet i målet.

Förfarandet med förhandsavgöranden syftar till att säkerställa en faktisk och enhetlig tillämpning av unionsrätten i medlemsstaterna. Det utgör också en viktig del för att unionsrätten ska vara tillämplig på nationell nivå och ha direkt effekt för alla fysiska och juridiska personer inom unionen.[2] De nationella domstolarna kan, och i vissa fall måste, begära ett förhandsavgörande från domstolen i mål där unionsrätten är tillämplig. Detta kan ske antingen på initiativ av en av parterna i målet eller på eget initiativ av den nationella domstolen. Om det rör sig om en instans vars dom inte kan överklagas, är den nationella domstolen förpliktad att inhämta ett förhandsavgörande om någon part i målet kräver det.[1][3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 164. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  2. ^ [a b c] ”Mål om förhandsavgörande”. EUR-Lex. 31 oktober 2017. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=LEGISSUM:l14552. Läst 3 februari 2019. 
  3. ^ [a b] ”Om domstolen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_7024/. Läst 17 februari 2012. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.