Frank Orton
Frank Orton | |
Född | Frank Lennart Bertel 13 september 1942 Malmö |
---|---|
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Domare |
Maka | Birgitta Orton Åqvist f. Bohman (gifta 1977–1983) |
Frank Orton, född 13 september 1942 i Malmö S:t Pauli församling,[1] är en svensk jurist och ämbetsman, som varit domare och diskrimineringsombudsman (DO) i Sverige och under närmare fyra år Chefs-JO:s motsvarighet i Bosnien och Hercegovina.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Orton tog studenten på Malmö Latinskola 1961 och gjorde därefter sin militärtjänstgöring vid Försvarets tolkskola i Uppsala. Han avlade jur kand-examen vid Lunds universitet 1968 och studerade därefter under ett år juridik vid University of California at Berkeley. Efter fullgjord tingstjänstgöring vid Malmö tingsrätt blev han hovrättsfiskal i Skånska hovrätten 1973 och tingsfiskal i Malmö tingsrätt 1975. Han var sekreterare i den statliga utredning som avgav betänkandet Frihetsberövande vid bråk och berusning (SOU 1982:66), tf rådman i Lunds tingsrätt under 1984 och revisionssekreterare i Högsta domstolen 1985–1989, varav de tre sista åren som specialföredragande i arvs- och gåvoskattemål. Han blev direktör och chef för Radionämnden 1989 och var diskrimineringsombudsman (DO) åren 1992–1998.[2]
Orton har haft ett flertal projektuppdrag rörande mänskliga rättigheter för EU, FN, OSCE, SIDA och UNDP, bland annat i Armenien, Georgien, Lettland, Namibia, Nicaragua, Paraguay, Sydafrika, Turkiet och Västbanken med Gazaremsan. Han var 1994–1998 förste ordförande i Europarådets European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) och 1993–1998 en av två europeiska representanter i FN:s International Coordinating Committee (ICC) of National Human Rights Institutions (NHRI). Han var The Human Rights Ombudsman of Bosnia and Herzegovina från våren 2000 till 2004.[3]
På uppdrag av FN:s HCHR Mary Robinson undersökte Orton 1998 som oberoende expert tillsammans med en amerikansk professor FN:s Human Rights Centers verksamhet avseende National Human Rights Institutions och lade fram en rapport med förslag till åtgärder.[4] Orton ledde 1999 en grupp som på uppdrag av The International Commission of Jurists i Genève (ICJ) publicerade en ingående rapport om Turkiets rättsväsen.[5] På uppdrag av UNDP Armenia publicerade han 2005 en handbok för ombudsmän och offentliga tjänstemän som finns tillgänglig på internet.[6] Han har också publicerat ett flertal längre och kortare artiklar på engelska om mänskliga rättigheter och om ombudsmannaämbetet.[7]
Orton är sedan 2007 visiting professor vid Széchenyi István University i Györ, Ungern, där han 2014 promoverades till juris hedersdoktor.
Orton tog 2004 initiativ till bildandet av Frank Heller-sällskapet och är sedan 2011 sällskapets hedersordförande. Han är sedan 2015 också ordförande i Sällskapet Heimdall i Malmö.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Orton är son till majoren Bertel Orton (1915–1994) och dotterson till häradshövdingen Ivar Öhman (1868–1937).[8] Han var 1977–1983 gift med hovrättsrådet Birgitta Orton Åqvist, född Bohman (1934—1995), med vilken han har en gemensam dotter.
Han är ättling till konsul Petter Olsson i Helsingborg (1830–1911) och sedan 2005 ordförande i Släktföreningen Konsul P Olssons ättlingar.
Bibliografi (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1991 – “Human Rights: How We Ought to Proceed” införd i The Iranian Journal of International Affairs, Vol. III, No 4, Winter 1991/92, s 749-752, (ISSN 1016-6130).
- 1993 – ”Storsamhällets okunskap är samers värsta fiende” i Sameexistens i samexistens, red. Göran Kristiansson. Stockholm: DO, s.3.
- 1996 – Mångfald lönar sig: om invandrare i arbetslivet. Stockholm: DO.
- 1998 - “A new era for the Saami People of Sweden” tillsammans med Hugh Beach i “The Human Rights of Indigenous People”, ed Cynthia Price Cohen, s 91-107. ISBN 0-941320-93-6.
- 2000 – Hörnfeldt nr 1 – en släkt från Själevad. Stockholm.
- 2011 – Sigge och hans 1000 elever. Tolkskolan i Uppsala 1957-1989. Tillsammans med Sven-Ivan Sundqvist. Stockholm: SIS ägarservice. ISBN 978-91-977644-5-2
- 2012 – ”Denna gyllene septemberlördag år 1912” i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 7, ”Frank Heller på Rivieran”, s 11-16. ISBN 978-91-976219-6-0.
- 2013 – ”Frank Heller & Evert Taube. Några broderliga möten” i Taubesällskapets årsskrift 2013 ”Så blandar vi fredligt…”, s 38-49. ISSN 1652-8514.
- 2014 – ”Frank Hellers debut som författare” i Parnass 2014, nr 4.
- 2014 – ”Var håller storhertigen hus?” i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 9, "Frank Heller och filmen", s. 37-40. ISBN 978-91-976219-8-4.
- 2014 – ”Frank Heller i Ungern” med Vanda Lamm i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 9, ”Frank Heller och filmen”, p 135-143. ISBN 978-91-976219-8-4.
- 2015 – ”Resenären Frank Heller", i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 10, ”Reseskildraren Frank Heller”, s 9-31. ISBN 978-91-976219-9-1.
- 2015 – ”Frank Heller och inlandsbanan", i Frank Heller-sällskapets årsskrift nr 10, ”Reseskildraren Frank Heller”, s 105-114. ISBN 978-91-976219-9-1.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2,
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2; ECRI rapporterna CRI (94)1:6, CRI (97)76:1, 31 och 51
- ^ Support to Action for National Human Rights Institutions Strengthening National Human Rights Institutions, Transitional Project - Report of Evaluation Mission, April 1998.
- ^ The Independence of Judges and Lawyers in the Republic of Turkey - Report of a Mission. 14-25 November 1999. Geneva, 1999-2000, också på turkiska Türkiye Cumhuriyeti’nde Hakim ve Avukatlarin Bağimsizliği.
- ^ Human rights, Good Governance and the Rule of Law: Role and Relevance of the Human Rights Defender of Armenia. Arkiverad 10 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. PDF
- ^ T ex Nuclear Energy and Public Acceptance - Time for an Ombudsman? i Nuclear Inter Jura, Budapest, 2001.
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2