Hoppa till innehållet

Frans I (tysk-romersk kejsare)

Från Wikipedia
Frans I
Porträtt av Frans I, målat av Martin Mijtens den yngre
Regeringstid 13 september 1745 – 18 augusti 1765
Kröning 4 oktober 1745, Frankfurt
Företrädare Karl VII
Efterträdare Josef II
Regeringstid 21 november 1740 – 18 augusti 1765
Företrädare Maria Teresia av Österrike
Efterträdare Josef II
Regeringstid 12 juli 1737 – 18 augusti 1765
Företrädare Gian Gastone de' Medici
Efterträdare Leopold I
Regeringstid 27 mars 1729 – 9 juli 1737
Företrädare Leopold av Lothringen
Efterträdare Stanisław I Leszczyński
Gemål Maria Teresia av Österrike
Barn se avsnittet barn
Ätt Habsburg-Lothringen
Far Leopold av Lothringen
Mor Elisabeth Charlotte av Orléans
Född 8 december 1708
Nancy, Hertigdömet Lothringen
Religion Romersk katolicism
Död 18 augusti 1765 (56 år)
Innsbruck, Habsburgska monarkin
Begravd Kejserliga kryptan, Wien

Frans I (tyska: Franz I Stephan),[1] född 8 december 1708, död 18 augusti 1765, var medregent av Habsburgska monarkin (ungefär nuvarande Österrike, Slovenien, Kroatien, Tjeckien, Slovakien och Ungern) från 1740 och tysk-romersk kejsare 1745–1765. Hans ställning som medregent var dock endast rent formell, och han fungerade i praktiken endast som Maria Teresias gemål.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Frans I var son till hertig Leopold av Lothringen och Elisabeth Charlotte av Orléans.

Han gifte sig 1736 med Maria Theresia.[1] I äktenskapet föddes sexton barn, bland andra Josef II, Leopold II och Marie-Antoinette.

Frans efterträdde 1729 sin far som hertig av Lothringen.[1] Efter polska tronföljdskriget måste han avträda Lothringen till Stanisław I Leszczyński men fick i gottgörelse successionsrätten till storhertigdömet Toscana, där ätten Medici förväntades dö ut, och tillträdde regentskapet där 1737.[1] Efter sitt giftermål med Maria Theresia blev han hennes medregent, sedan hon 1740 efterträdde sin far som arvtagare till de österrikiska arvländerna.[1] Det var hon som genomdrev hans val till kejsare 1745.[2] Kejsartiteln gav stor prestige, men var vid denna tid i praktiken en ren hederstitel utan makt.

Även om Frans Stefan hade utnämnts till Maria Teresias medregent, deltog han i praktiken inte i regeringsarbetet. Hans ställning som medregent var rent formell och en hedersbetygelse som ansågs som en artighet till en kvinnlig monarks make under en tid när det ansågs förödmjukande för en man att ha lägre rang än sin hustru. Maria Teresia regerade i praktiken ensam, men Frans var omtyckt för sitt sätt att representera i offentligheten och tycktes själv trivas i denna roll. Han var medveten om sin roll, och det uppges att han vid ett tillfälle, när några hovdamer vägrade sitta i hans närvaro för att visa honom respekt, sade till dem: "Bry er inte om mig, jag är bara en äkta make; det är drottningen och hennes barn som är Hovet".[3]

Äktenskapet mellan Frans och Maria Teresia beskrivs som lyckligt, och Maria Teresia beskrivs som passionerat förälskad i Frans livet ut. Frans själv hade dock några kärleksaffärer, främst med Eva Maria Veigel och Maria Wilhelmina von Neipperg, som offentligt ignorerades av hans hustru, som dock uppges ha blivit svårt svartsjuk.[3]

Frans I avled den 18 augusti 1765 i Innsbruck,[1] efter att ha drabbats av ett slaganfall. Han är begravd i Wien.

Barn

[redigera | redigera wikitext]
  1. Maria Elisabeth (1737–1740)
  2. Maria Anna (1738–1789)
  3. Maria Karolina (1740–1741)
  4. Josef II (1741–1790)
  5. Maria Kristina (1742–1798; ståthållare i Nederländerna)
  6. Maria Elisabeth (1743–1808)
  7. Karl Josef (1745–1761)
  8. Maria Amalia (1746–1804)
  9. Leopold II (1747–1792); efterträdde fadern som storhertig av Toscana.
  10. Karolina (född och död 1748)
  11. Johanna Gabriela (1750–1762)
  12. Maria Josefa (1751–1767)
  13. Maria Karolina (1752-1814, gift med Ferdinand, kung av Neapel och Sicilien)
  14. Ferdinand Karl (1754–1806), far till Frans IV, hertig av Modena
  15. Marie-Antoinette (1755–1793; gift med Ludvig XVI av Frankrike)
  16. Maximilian Franz (1756–1801), ärkebiskop och kurfurste av Köln.

Antavla

[redigera | redigera wikitext]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Hertig Niklas II av Lothringen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Hertig Karl V av Lothringen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Claude Françoise av Lothringen
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Hertig Leopold av Lothringen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Kejsar Ferdinand III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Eleonora av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Eleonora Magdalena av Mantua
 
 
 
1. Kejsar Frans I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kung Ludvig XIII av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Filip I, hertig av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Anna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Élisabeth Charlotte av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Kurfurst Karl I Ludvig av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Elisabeth Charlotte av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Charlotte av Hessen-Kassel
 
 
 

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 5 6 ”237-238 (Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål)”. runeberg.org. 1 januari 1882. https://runeberg.org/nfae/0125.html. Läst 20 mars 2017.
  2. ↑ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. 1 2 Mahan, J. A. (1932). Maria Theresa of Austria, by J. Alexander Mahan. (n.p.): (n.p.). s. 262-65

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Frans I.
Företrädare:
Leopold av Lothringen		 Hertig av Lothringen
1729–1737		 Efterträdare:
Stanisław I Leszczyński
Företrädare:
Karl VII		 Tysk-romersk kejsare
1745–1765		 Efterträdare:
Josef II
Företrädare:
Gian Gastone de' Medici		 Storhertig av Toscana
1737–1765		 Efterträdare:
Leopold II


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Frans_I_(tysk-romersk_kejsare)&oldid=59127121”