Finalerna ägde i allmänhet rum klockan 19 – 23 lokal tid. Maraton startade 7.30 lokal tid, gångtävlingarna liknande tid.
Den 10 juni 2010 meddelades att CAS ger tillbaka medaljerna till Ivan Tsichan och Vadim Devjatovskij då man menade att IOK:s dopningsprov från Peking "behandlats illa" [1]
^Elvan Abeylegesse från Turkiet tog ursprungligen silvermedaljen men diskvalificerades under 2017 efter att prover från VM 2005 och 2007 testats positivt för doping.[2]
^Elvan Abeylegesse från Turkiet tog ursprungligen silvermedaljen men diskvalificerades under 2017 efter att prover från VM 2005 och 2007 testats positivt för doping.[2]
^Det ryska laget tog ursprungligen silvermedaljen men fråntogs den 2016 då Tatjana Firova diskvalificerats för doping efter att proverna testats om 2016.[4] Då även det från början fjärdeplacerade vitryska laget diskvalificerats på grund av Svjatlana Usovitjs positiva dopingtest gick bronset istället till Storbritannien.[5]
^Jekaterina Volkova från Ryssland tog ursprungligen en bronsmedalj men diskvalificerades 2016 då hennes omprover testats positivt för turinabol.[6]
^Anna Tjitjerova från Ryssland tog bronsmedaljen men diskvalificerades 2016 då hennes omprover testats positivt för turinabol.[7] Även den fjärdeplacerade ryskan Jelena Slesarenko och femteplacerade ukrainskan Vita Palamar diskvalificerades för positiva dopingprover.[8]
^Tatjana Lebedeva från Ryssland tog ursprungligen silvermedaljen men diskvalificerades 2017 då hennes omprover testats positivt för turinabol.[9]
^Hrysopiyí Devetzí från Grekland tog ursprungligen en bronsmedalj men diskvalificerades 2016 då hennes omprover testats positivt för stanozolol.[8] Senare diskvalificerades även silvermedaljören Tatjana Lebedeva från Ryssland vars omprover testats positivt för turinabol.[9]
^Yarelis Barrios från Kuba tog ursprungligen silvermedaljen men diskvalificerades i september 2016 då hennes omprover testats positivt för acetazolamid.[10]
^Aksana Miankova från Vitryssland vann ursprungligen guldet men diskvalificerades i november 2016 då omproverna testats positivt för turinabol och oxandrolon.[5]
^Maria Abakumova från Ryssland tog ursprungligen silvermedaljen men diskvalificerades i september 2016 då hennes omprover testats positivt för turinabol.[12]
^Ludmila Blonska från Ukraina tog ursprungligen silvermedaljen men blev fråntagen den då hon testades positivt för anabola steroider i samband med tävlingen.[13]Tatjana Tjernova från Ryssland som tilldelats bronsmedaljen efter att Blonska diskvalificerats blev själv diskvalificerad i april 2017 då hennes omprover testats positivt för turinabol.[14]
^Rashid Ramzi från Bahrain vann ursprungligen guldet men diskvalificerades 2009 då omproverna testats positivt för CERA (tredje generationens EPO).[15]
^Det jamaicanska laget vann guld men fråntogs vinsten i januari 2017 då Nesta Carter testats positivt för metylhexanamin.[9]
^Det ryska laget tog ursprungligen bronsmedaljen men fråntogs den 2016 då Denis Aleksejev diskvalificerats för doping efter att proverna testats om 2016.[12]
^Denis Jurtjenko från Ukraina tog ursprungligen en bronsmedalj men diskvalificerades 2016 då hans omprover testats positivt för turinabol.[8]
^Andrej Michnevitj från Vitryssland tog bronset men livtidsavstängdes 2013 på grund av doping och hans resultat från tävlingarna i Peking ströks 2014.[16]
^Vitryssarna Vadzim Dzevjatoŭski och Ivan Tjichan blev tvåa respektive trea i släggkastningen men blev diskvalificerade för att ha varit dopade. IOC utredde därefter ärendet och de fick 2010 tillbaka sin medaljer på grund av bristande rutiner vid dopingkontrollen.[17]
Varje nation fick anmäla högst 3 friidrottare per gren, alla tre måste då ha uppnått A-kvalgränsen.
A-kvalgränsen måste ha blivit uppnådd mellan 1 januari 2007 och 23 juli 2008. Nationer som inte hade någon friidrottare som uppnått A-kvalgränsen i en gren fick anmäla en friidrottare per gren om han/hon hade uppnått B-kvalgränsen mellan 1 januari 2007 och 23 juli 2008.
Om en nation inte hade någon friidrottare som klarat en kvalgräns i friidrott fick detta land anmäla en man och en kvinna.
Sverige använde principen att alla svenska deltagare måste klara A-kvalgränsen under angiven tid. Dessutom görs en bedömning av placeringar jämfört med konkurrenterna; idrottarna var tvungna att visa att de hade en god chans till minst 8:e plats, i enlighet med Sveriges Olympiska Kommittés kriterier.
USA hade principen att de tre bästa i varje gren vid amerikanska mästerskapen fick delta (om de klarat A-gränsen).
Ryssland hade principen att de två bästa i varje gren vid ryska mästerskapen fick delta, plus en till efter allmän bedömning (om de klarat A-gränsen). I höjdhopp blev tvåan och trean lika och fick båda åka, medan fyran i mästerskapen, Silnov (som hade världsårsbästa) inte blev uttagen. Efter mycket debatt fick han vara med och vann OS-guld.
De Olympiska spelen 2008 blev en av de bästa friidrottstävlingarna på flera år. Totalt slogs fem världsrekord och ytterligare tolv olympiska rekord noterades.
Jamaicas Usain Bolt slog både sitt eget världsrekord på 100 meter och Michael Johnsons världsrekord på 200 meter. Dessutom sprang Bolt i det jamaicanska lag som slog USA:s världsrekord på 4 x 100 meter. Vidare förbättrade både Jelena Isinbayeva och Gulnara Galkina-Samitova sina världsrekord i stavhopp respektive på 3 000 meter hinder.
Förutom världsrekorden så noterade Kenenisa Bekele olympiska rekord på både 5 000 meter och 10 000 meter. USA:s herrlag på 4 x 400 meter förbättrade sitt eget olympiska rekord. I stavhopp slog Steven Hooker nytt olympiskt rekord liksom norrmannen Andreas Thorkildsen i spjutkastning. Slutligen på herrsidan blev det olympiska rekord i 50 kilometer gång av Alex Schwazer och i maraton av Samuel Kamau Wanjiru.
På damsidan blev det olympiska rekord av Melaine Walker på 400 meter häck, Tirunesh Dibaba på 10 000 meter, Olga Kaniskina i gång, Francoise Mbango Etone i längdhopp och Aksana Miankova i släggkastning.
Ludmila Blonska, Ukraina slutade ursprungligen på andra plats i sjukampen men blev diskvalificerad sedan hon varit dopad med methyltestosterone.
Vadim Devjatovskij, Belarus slutade tvåa i släggkastningen men blev diskvalificerad sedan han varit dopad. IOC utredde därefter ärendet och han fick tillbaka sin medalj på grund av bristande rutiner vid dopingkontrollen.
Ivan Tjichan, Belarus slutade trea i släggkastningen men blev diskvalificerad sedan han varit dopad. IOC utredde därefter ärendet och han fick tillbaka sin medalj på grund av bristande rutiner vid dopingkontrollen.
Rashid Ramzi, Bahrain vann ursprungligen 1 500 meter men blev den 18 november 2009 diskvalificerad sedan han varit dopad.
Kina
Föregående
USA
Kenya
Jamaica
Ryssland.svg){kind=small}
Etiopien
Kuba.svg){kind=small}
Belgien.svg){kind=small}
Storbritannien
Australien
Ukraina
Norge
Nya Zeeland
Polen
Trinidad och Tobago
Brasilien
Italien
Estland
Kamerun
Panama
Portugal
Rumänien
Slovenien
Tjeckien.svg){kind=small}
Belarus
Nigeria
Kina
Frankrike
Bahamas
Marocko.svg){kind=small}
Ecuador
Japan
Kazakstan
Kroatien
Lettland
Sudan
Sydafrika
Tyskland.svg){kind=small}
Kanada
Finland
Litauen
Ukraina slutade ursprungligen på andra plats i sjukampen men blev diskvalificerad sedan hon varit dopad med methyltestosterone.
Belarus slutade tvåa i släggkastningen men blev diskvalificerad sedan han varit dopad. IOC utredde därefter ärendet och han fick tillbaka sin medalj på grund av bristande rutiner vid dopingkontrollen.
Bahrain vann ursprungligen 1 500 meter men blev den 18 november 2009 diskvalificerad sedan han varit dopad.
Wikimedia Commons har media som rör Friidrott vid olympiska sommarspelen 2008.
Wikimedia Commons har media som rör 