Gallinago
| Gallinago | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Underfamilj | Beckasiner Gallinaginae |
| Släkte | Gallinago |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gallinago | |
| Auktor | Vigors, 1825 |
Gallinago är ett fågelsläkte inom underfamiljen beckasiner och som omfattar ungefär 17 arter.
Utseende
Liksom många andra snäppor har arterna inom släktet påtagligt korta ben. De har en välkamouflerad fjäderdräkt i främst brunt och grått och utmärker sig genom sina spetsiga, smala vingar och sin långa raka näbb, som dock är böjlig. Övre näbbhalvan har en fåra som sträcker sig från näsborrarna ända ut till näbbspetsen. Denna fåra är överdragen med en mjuk hud som har en stor mängd känselkroppar. De har stora ögon vilket skvallrar om deras nattliga levnadsvanor. De har jämförelsevis långa, ända till basen från varandra fria tår, av vilka den mellersta framtån är ungefär av samma längd som tarsen. Nedre delen av underbenet är bar.
Utbredning
Släktet Gallinago finns representerat över stora delar av världen. De häckar i nordliga trakter, men eftersom de inte kan hämta föda från frusen mark, tillbringar de vintern i mellersta eller södra Europa eller i Afrika.
Beteende, föda och biotop
Beckasinerna är till sitt levnadssätt utpräglade vadare som lever i fuktiga trakter och våtmarker där de med sin känsliga näbb rotar i dy och bland mossa och nedfallna löv för att söka sin föda. Födan består av insekter, maskar och små snäckor. Beckasinerna påträffas framför allt vid öppna myrar, mossar, sjöar och flodstränder. Deras flykt påminner lite om fladdermössens, och deras spetsiga vingarna ger dem hög fart som bryts upp i konstiga krumbukter. På marken rör de sig mera som hönsfåglar, och liksom dessa "trycker" de när faror hotar.
Arter
Släkte Gallinago
- Bergbeckasin (Gallinago solitaria)
- Japansk beckasin (Gallinago hardwickii)
- Skogsbeckasin (Gallinago nemoricola)
- Sibirisk beckasin (Gallinago stenura)
- Taigabeckasin (Gallinago megala)
- Afrikansk beckasin (Gallinago nigripennis)
- Madagaskarbeckasin (Gallinago macrodactyla)
- Dubbelbeckasin (Gallinago media)
- Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)
- Wilsonbeckasin (Gallinago delicata)
- Sydamerikansk beckasin (Gallinago paraguaiae)
- Punabeckasin (Gallinago andina) - ofta behandlad som underart till G. paraguaiae
- Ädelbeckasin (Gallinago nobilis)
- Jättebeckasin (Gallinago undulata)
- Fuegobeckasin (Gallinago stricklandii)
- Andinsk beckasin (Gallinago jamesoni)
- Kejsarbeckasin (Gallinago imperialis)
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
