Gamma Trianguli

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gamma Trianguli
Triangulum IAU.svg
Observationsdata
EpokJ2000.0
StjärnbildTriangeln
Rektascension02t 17m 18,85703s[1]
Deklination+33° 50′ 49,8950″[1]
Skenbar magnitud ()4,01[2]
Stjärntyp
SpektraltypA1Vnn[3]
U–B0,02[2]
B–V0,019 ± 0,003[4]
Astrometri
Radialhastighet ()9,90[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 44,64 ± 0,27[6] mas/år
Dek.: -52,57 ± 0,19[6] mas/år
Parallax ()29,04 ± 0,25[6]
Avstånd112,3 ± 1,0  (34,4 ± 0,3 pc)
Absolut magnitud ()1,35[7]
Detaljer
Massa2,7[8] M
Radie1,96[9] R
Luminositet33,0[8] L
Temperatur9 440[10] K
Vinkelhastighet254[11] km/s
Ålder300[8] miljoner år
Andra beteckningar
9 Trianguli, GEN# +1.00014055, N30 463, SRS 30079, HD 14055, PLX 468, TD1 1325, AG+33 212, HIC 10670, PLX 468.00, TYC 2318-1875-1, BD+33 397, HIP 10670, PMC 90-93 57, UBV 2304, CEL 245, HR 664, PPM 67170, UBV M 8847, FK5 79, IRAS 02143+3336, ROT 320, uvby98 100014055, GC 2742, JP11 614, SAO 55427, WISE J021718.90+335049.4, GCRV 1264, 2MASS J02171888+3350500, SKY# 3374, DML87 45[1]

Gamma Trianguli (γ Trianguli, förkortat Gamma Tri, γ Tri), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i mellersta delen av stjärnbilden Triangeln. Den är av magnitud 4,03[2], är den tredje ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 29,0[6] mas beräknas den befinna sig på ca 112 ljusårs (34 parsek) avstånd från jorden. Den omges av en fragmentskiva med massan 2,9 x 10−2 jordmassor som kunnat observeras eftersom den värms upp till 75 K av närheten till stjärnan och därför avger infraröd strålning. Avståndet till stjärnan är 2,24 bågsekunder vilket motsvarar en radie på ungefär 80 AE.[12]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Gamma Trianguli är en vit stjärna i huvudserien av spektralklass A1Vnn.[3] Den har en massa som är ca 2,7[8] gånger solens massa, en radie som är nästan dubbelt så stor[9] som solens och utsänder ca 33[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 9 400 K.[10]

Gamma Trianguli roterar snabbt med en prognostiserad rotationshastighet på 254 km/s vid ekvatorn,[11] vilket gör att stjärnan har en tillplattad form liknande Altair.[13] Eftersom lutningen hos stjärnans rotationsaxel är okänd betyder det att den azimutala ekvatorialhastigheten är åtminstone av denna storlek och möjligen högre.[11] I jämförelse är solen en långsam rotator med en ekvatoriell azimuthalhastighet av 2 km/s.[14] Dopplereffekten från den snabba rotationen resulterar i mycket diffusa absorptionslinjer i stjärnans spektrum, vilket anges av "nn" i klassificeringen.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 juni 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Basic data: * gam Tri – High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Gamma+Trianguli&submit=SIMBAD+search. Läst 23 juli 2015. 
  2. ^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  3. ^ [a b] Cowley, A.; et al. (April 1969), "A study of the bright A stars. I. A catalogue of spectral classifications", Astronomical Journal, 74: 375–406, Bibcode:1969AJ.....74..375C, doi:10.1086/110819
  4. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=10670. Läst 23 juli 2015. 
  5. ^ Wielen, R.; et al. (1999), Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions, 35, Veröffentlichungen des Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, Bibcode:1999VeARI..35....1W
  6. ^ [a b c d] van Leeuwen, Floor (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752v1, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357 Note: see VizieR catalogue I/311.
  7. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  8. ^ [a b c d e] Wyatt, M. C.; et al. (July 2007), "Steady State Evolution of Debris Disks around A Stars", The Astrophysical Journal, 663 (1): 365–382, arXiv:astro-ph/0703608, Bibcode:2007ApJ...663..365W, doi:10.1086/518404
  9. ^ [a b] Rhee, Joseph H.; Song, Inseok; Zuckerman, B.; McElwain, Michael (May 2007), "Characterization of Dusty Debris Disks: The IRAS and Hipparcos Catalogs", The Astrophysical Journal, 660 (2): 1556–1571, arXiv:astro-ph/0609555, Bibcode:2007ApJ...660.1556R, doi:10.1086/509912
  10. ^ [a b] Zorec, J.; et al. (July 2009), "Fundamental parameters of B supergiants from the BCD system. I. Calibration of the (λ_1, D) parameters into Teff", Astronomy and Astrophysics, 501 (1): 297–320, arXiv:0903.5134, Bibcode:2009A&A...501..297Z, doi:10.1051/0004-6361/200811147
  11. ^ [a b c] Royer, F.; Zorec, J.; Gómez, A. E. (February 2007), "Rotational velocities of A-type stars. III. Velocity distributions", Astronomy and Astrophysics, 463 (2): 671–682, arXiv:astro-ph/0610785, Bibcode:2007A&A...463..671R, doi:10.1051/0004-6361:20065224
  12. ^ Rhee, Joseph H.; Song, Inseok; Zuckerman, B.; McElwain, Michael (maj 2007). ”Characterization of Dusty Debris Disks: The IRAS and Hipparcos Catalogs” (på engelska). The Astrophysical Journal 660 (2): sid. 1556–1571. doi:10.1086/509912. 
  13. ^ Kaler, James B., "GAMMA TRI (Gamma Trianguli)", Stars, University of Illinois, hämtad 2011-12-11.
  14. ^ Stix, Michael (2004), The sun: an introduction, Astronomy and astrophysics library (2nd ed.), Springer, p. 423, ISBN 3-540-20741-4
  15. ^ Kaler, James B. (2011), Stars and Their Spectra: An Introduction to the Spectral Sequence (2nd ed.), Cambridge University Press, p. 88, ISBN 0-521-89954-0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]