Triangeln (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Triangeln.
Triangeln
Triangulum
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Triangeln
Latinskt namn Triangulum
Förkortning Tri
Rektascension 2 h
Deklination +30°
Area 132 grad² (78)
Huvudstjärnor 3
Bayer/Flamsteedstjärnor 14
Stjärnor med exoplaneter 3
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 0
Ljusaste stjärnan Beta Trianguli (3,00m)
Närmaste stjärnan Delta Trianguli (35,29 )
Messierobjekt 0
Meteorregn inga
Närliggande stjärnbilder Andromeda, Fiskarna, Perseus, Väduren
Synlig vid latituder mellan +90° och −60°
Bäst synlig klockan 21:00 under december.

Triangeln (Triangulumlatin) är en liten stjärnbild på norra stjärnhimlen. Triangeln var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Konstellationen är också en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[1][2]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Triangeln (Triangulum) som den kan ses med blotta ögat.

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[3]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Galaxer[redigera | redigera wikitext]

Nebulosor[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

När Johann Bayer och John Flamsteed katalogiserade stjärnbilden fick sex av stjärnorna Bayer-beteckning. Johann Bayer kallade konstellationen Triplicitas och Orbis terrarum tripertitus (för världsdelarna Europa, Asien och Afrika). Triangulus Septentrionalis var ett namn som kom till användning för att särskilja konstellationen från Södra triangeln, som på latin har namnet Triangulum Australe.

Den polske astronomen Johannes Hevelius valde tre ljussvaga stjärnor – 6 Trianguli, 10 Trianguli och 12 Trianguli – för att skapa en nya stjärnbild Triangulum Minus (latin för Lilla triangeln) i sitt verk Firmamentum Sobiescianum, som utkom 1690. Han lät då den ursprungliga stjärnbilden få namnet Triangulum Majus (latin för Stora triangeln.[4] Den mindre av dessa båda stjärnbilder beaktades inte när den Internationella Astronomiska Unionen på 1920-talet valde de 88 moderna stjärnbilderna.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”Triangulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/triangulum-constellation/. Läst 18 januari 2014. 
  3. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  4. ^ Ian Ridpath. ”Triangulum Minus”. Utgiven under eget förlag. http://www.ianridpath.com/startales/triangulumminus.htm. Läst 18 januari 2014. 
  5. ^ Robert A. Garfinkle (1997). Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe. Cambridge University Press, Cambridge, Storbritannien. ISBN 0-521-59889-3. http://books.google.com/books?id=40JzBYGREL0C&pg=PA238 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Triangeln (stjärnbild).