Gavial

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gavial
Indian Gharial at the San Diego Zoo (2006-01-03) (headshot).jpg
Huvudet av en hanne
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Infraklass Härskarödlor
Archosauria
Överordning Crurotarsi
Ordning Krokodildjur
Crocodilia
Familj Gavialer
Gavialidae
Släkte Gavialis
Art Gavial
G. gangeticus
Vetenskapligt namn
§ Gavialis gangeticus
Auktor Gmelin, 1789
Gavialens utbredning
Gavialens utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Gavialen eller Gangesgavialen (Gavialis gangeticus) är den enda nu levande arten inom familjen gavialer. Gavialen förekommer företrädesvis i Ganges, Brahmaputras och Indus flodområden.

Den nu levande arten av gavialer återfinns endast i delar av Indien. Gavialens nos är långsmal och tänderna är långa och vassa. Det är perfekt för gavialen. Att nosen är långsmal gör att vattenmotståndet är relativt litet när Gavialen hugger efter fisk. De vassa tänderna spetsar även de halaste fiskrarna. Eftersom gavialen inte äter stora djur behöver käftarna inte vara lika kraftiga som hos krokodiler och alligatorer/kajmaner. Det innebär att, trotts sin längd på upp till 6,5 meter, saknar gavialen den kraft som krävs för att döda en människa.

Det förekommer en krokodilliknande reptil om går under namnet Tomistoma schlegelii kan kallas falsk gavial. Denna falska Gavial är egentligen en variant på krokodil och tillhör familjen krokodiler. Den falska gavialen förekommer inte i Ganges, Brahmaputras och Indus som den "äkta" Gavialen utan "falsk Gavialer" finns i Sydostasien. Likheter mellan Gavialen och den falska Gavialen är att de äter mest fisk. Skillnader mellan dessa djur är att den "falska" blir maximalt 3 meter lång.

Gavialen är starkt hotad och föds idag upp i skyddade områden, till exempel i Nepal.

Arten vistas långa tider i vattnet (längre än andra krokodildjur). Den lever främst i snabb flyttande floder och vistas där i djupare delar vid flodens krökar eller vid biflodernas mynning. Ungdjur föredrar däremot bifloder eller delar av floden som håller på att isoleras från vattenflödet. Förutom fisk äter gavialen ganska ofta groddjur och sällan vattenlevande små fåglar eller däggdjur.[1]

Gavial hannarna har en utväxt framtill på nosen som ni kan se på bilden av Gavial hanen. Utväxten används för att göra ett brummande läte som görs specifikt för att skrämma andra hanar och etablera dominans. Dock är det brummande lättet inte det enda Gavial hanen kan göra utan den används även för att göra bubblor i vattnet som skall locka till sig honorna under parnings säsongen.

Honor blir könsmogna när de är 7 eller 8 år gamla och när de 2,6 till 3 meter långa. För hanar infaller könsmognaden först efter 15 till 18 år vid en längd omkring 4 meter. Vid denna tidpunkt får hanar en oformlig utväxt vid spetsen av övre käken. Med knölens hjälp framkallas ett surrande ljud men den grundläggande funktionen är inte helt utredd. Efter parningen, vilket oftast inträffar i december och januari, vilar de befruktade äggen några månader i honans kropp. Vid slutet av den torra perioden i mars eller april läggs 35 till 60 ägg i ett gömställe. Modern bevakar sedan äggen som kläcks efter tidigast 60 dagar. Honan och ungarna stannar i boet tills gömstället översvämmas under regntiden.[1]

Den dyrkas som helgad åt Vishnu.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vitt & Caldwell, red (2013). ”Gavialidae” (på engelska). Herpetology: An Introductory Biology of Amphibians and Reptiles. Academic Press. sid. 547-548. ISBN 978-0-12-386919-7