Gilaödla
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Gilaödla | |
 Gilaödla (Heloderma suspectum) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Helodermatidae |
| Släkte | Giftödlor Heloderma |
| Art | Gilaödla H. suspectum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Heloderma suspectum | |
| Auktor | Cope, 1869 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gilaödla eller gilamonster (Heloderma suspectum)[1] är en av tre giftiga ödlor i världen. Den andra är skorpiongiftödla och den tredje är Komodovaranen[2]. (Alla varaner är dock giftiga liksom leguaner och agamer, men inte för människan)
Kännetecken
Gilaödlan är Nordamerikas största ödla med sina 45-60 cm längd och en vikt på upp till 2,5 kg. Den är svartbrun färgat med orangegula fläckar på kroppen och svansen. Gilaödlan har också ett stort huvud, knubbiga ben, fyra tår, en tjock svans och kraftiga klor vid alla tår. Arten har också karakteristiska knölar på hela kroppen som bildar en slags rustning runt ödlan precis som hos varaner.
Utbredning
Gilaödlan är en stor ökenödla som främst lever i norra Sonoraöknen och nordvästra Mexiko men den hittas även i Kalifornien, Nevada, Utah, Colorado och Texas på upp till 1 500 meters höjd.
Levnadssätt
Arten lever ensam och vandrar bara korta sträckor. Gilaödlan tillbringar det mesta av sitt liv gömd under marken, och därför är de svåra att upptäcka. Av samma grund finns bara lite information om ödlan. Den lever främst av ägg från fåglar men äter även själva fåglarna, små gnagare, små kaniner, ormar och andra ödlor.
Underarter
Det förekommer två underater av Heloderma suspectum, H. s. cinctum och H. s. suspectum.
Källor
- ^ http://www.ne.se/gilaödla - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 20oct 2013
- ^ www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/giftigadjur/grodochkraldjur.13526.html - en internetsida från Naturhistoriska riksmuseet med startsida:http://www.nrm.se läst datum 20 okt 2013
https://www.newscientist.com/article/dn8331-lizards-poisonous-secret-is-revealed/