Gilaödla

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gilaödla
Reticulate Gila Monster.jpg
Gilaödla (Heloderma suspectum)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljHelodermatidae
SläkteGiftödlor
Heloderma
ArtGilaödla
H. suspectum
Vetenskapligt namn
§ Heloderma suspectum
AuktorCope, 1869
Hitta fler artiklar om djur med

Gilaödla eller gilamonster (Heloderma suspectum)[1] är en av tre giftiga ödlor i världen. Den andra är skorpiongiftödla och den tredje är Komodovaranen[2]. (Alla varaner är dock giftiga liksom leguaner och agamer, men inte för människan)

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Gilaödlan är Nordamerikas största ödla med sina 45-60 cm längd och en vikt på upp till 2,5 kg. Den är svartbrun färgat med orangegula fläckar på kroppen och svansen. Gilaödlan har också ett stort huvud, knubbiga ben, fyra tår, en tjock svans och kraftiga klor vid alla tår. Arten har också karakteristiska knölar på hela kroppen som bildar en slags rustning runt ödlan precis som hos varaner.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gilaödlan är en stor ökenödla som främst lever i norra Sonoraöknen och nordvästra Mexiko men den hittas även i Kalifornien, Nevada, Utah, Colorado och Texas på upp till 1 500 meters höjd.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten lever ensam och vandrar bara korta sträckor. Gilaödlan tillbringar det mesta av sitt liv gömd under marken, och därför är de svåra att upptäcka. Av samma grund finns bara lite information om ödlan. Den lever främst av ägg från fåglar men äter även själva fåglarna, små gnagare, små kaniner, ormar och andra ödlor.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer två underarter av Heloderma suspectum, H. s. cinctum och H. s. suspectum.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/gilaödla - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 20oct 2013
  2. ^ www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/giftigadjur/grodochkraldjur.13526.html - en internetsida från Naturhistoriska riksmuseet med startsida:http://www.nrm.se läst datum 20 okt 2013

https://www.newscientist.com/article/dn8331-lizards-poisonous-secret-is-revealed/