Hoppa till innehållet

Grentaggig ulk

Från Wikipedia
Grentaggig ulk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningKindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
FamiljSimpor
Cottidae
SläkteGymnocanthus
ArtGrentaggig ulk
G. tricuspis
Vetenskapligt namn
§ Gymnocanthus tricuspis
AuktorReinhardt, 1830[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Grentaggig ulk (Gymnocanthus tricuspis) hör till familjen simpor i ordningen kindpansrade fiskar. Lever i Arktis och angränsande vatten[2].

Ett stort huvud med bred mun, kraftiga bröstfenor och två ryggfenor, den främre med taggstrålar, den bakre med mjukstrålar. Stjärtfenan är rundad, och fisken saknar i stort sett fjäll, med undantag av ett område mellan bröstfenorna.[3] Gällocket har 4 taggar; de 3 nedersta är trubbiga och obetydliga, medan den översta är grenad i flera mindre taggar.[2] Rygg- och bröstfenorna har mörka tvärband, medan själva kroppen är grå till mörkbrun på ovansidan, blekgul på undersidan.[3] Färggränsen mellan över- och undersida är oregelbunden men klart avgränsad.[2] Som mest kan arten bli 30 cm lång.[4]

Den grentaggiga ulken är en bottenfisk, som kan leva ner till 450 m där den gräver sig ner i sand- och blandade sand- och gyttjebottnar. Den föredrar kallt vatten med en temperatur på -2°C till 13°C, och en salthalt mellan 32 och 35 promille, även om den ibland kan förekomma i vatten med en salthalt så låg som 16 till 30 promille. Födan består av bottenlevande märlkräftor och havsborstmaskar.[4] Litet är känt om dess fortplantning; man vet dock att den leker under hösten och producerar ägg med en storlek av 2 mm i diameter.[3]

Arten finns cirkumpolärt i Arktis och går söderut till Saint Lawrenceviken i Kanada, sällsynt ända till Maine i USA samt till östra Grönland, Island, norra Norges kust, Vita havet, Barents hav, Novaja Zemlja och Spetsbergen.[4]

  1. ^ Gymnocanthus tricuspis (Reinhardt, 1830)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167275. Läst 4 juni 2012. 
  2. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 185, 418. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c] ”Arctic staghorn sculpin Gymnocanthus tricuspis (på engelska). Canada's Arctic. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304215830/http://www.arctic.uoguelph.ca/cpl/organisms/fish/marine/sculpins/staghorn.htm. Läst 9 juni 2012. 
  4. ^ [a b c] Froese, Rainer (15 november 2012). Gymnocanthus tricuspis Reinhardt, 1830 Arctic staghorn sculpin” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Gymnocanthus-tricuspis.html. Läst 9 juni 2012.