Grumman F6F Hellcat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
F6F Hellcat
A F6F-3 Hellcat from VF-5 makes condensation rings aboard USS Yorktown (CV-10), 20 November 1943 (520641).jpg
En F6F-3 Hellcat från divisionen VF-5 skapar kondensationsringar från propellerspetsarna i väntan på start från USS Yorktown den 20 november 1943. Yorktown attackerade mål på Marshallöarna för att understödja landstigningarna på Gilbertöarna
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 26 juni 1942
I aktiv tjänst 1943 – 1954
Tillverkare Grumman
Data
Längd 10,24 meter
Spännvidd 13,06 meter
Höjd 3,99 meter
Vingyta 31 m²
Vingprofil NACA 23015.6 mod vingrot
NACA 23009 vingspets
Sidoförhållande 5,5
Tomvikt 4 190 kg
Max. startvikt 6 990 kg
Motor(er) Pratt & Whitney R-2800-10W
Motoreffekt 1 491 kW
Propeller 4,0 meter trebladig Hamilton Standard
Prestanda
Max. hastighet 610 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 520 km
Transporträckvidd 2 460 km
Max. flyghöjd 11 370 m
Stigförmåga 17,8 m/s
Motoreffekt/vikt: 260 W/kg
Vingbelastning 184 kg/m²
Beväpning
Beväpning 6 × .50 Cal Browning M2
Bomber upp till 1 800 kg
Raketer 6 × 127 mm HVAR

Grumman F6F Hellcat var ett av amerikanska flottans viktigaste jaktplan under andra världskriget (F6F är amerikanska flottans kod: Första F-et betyder Fighter, 6 är löpnummer, det andra F-et står för tillverkaren Grumman, belägen på Long Island utanför New York). Hellcat var ett utomordentligt robust och fältmässigt flygplan, framdrivet av en Pratt & Whitney R-2800-motor på 2 000 hk. Beväpningen var 6 stycken 12,7 mm tunga kulsprutor, upp mot 1 ton bomber eller attackraketer. F6F kom i strid första gången i augusti 1943. Hellcat användes även av brittiska flottans flygavdelning (Fleet Air Arm), samt efter kriget av Frankrike och Uruguay.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • F6F-3:
  • F6F-3E:
  • F6F-3N:
  • F6F-5:
  • F6F-5K:
  • F6F-5N:
  • F6F-5P:

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

engelska Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]