North American F-100 Super Sabre

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”F-100” leder hit. För trafikflygplanet, se Fokker 100.
North American F-100 Super Sabre
F-100D 429TFS 3TFW Dec1965.jpg
En F-100D från 429:e jaktdivisionen över Vietnam, december 1965.
Beskrivning
TypJakt- och attackflygplan
Besättning1 (F-100A, C och D)
2 (F-100F)
Första flygning25 maj 1953
I aktiv tjänst1954 – 1982
VersionerSe varianter
UrsprungUSA USA
TillverkareNorth American Aviation
Antal tillverkade2 294
Data
Längd14,35 meter
16,4 meter med pitotrör
Spännvidd11,8 meter
Höjd4,67 meter (F-100A och C)
4,93 meter (F-100D och F)
Vingyta35,7 – 37,0 m²
Sidoförhållande3,76
Tomvikt8 226 kg (F-100A)
8 740 kg (F-100C)
9 361 kg (F-100D)
9 848 kg (F-100F)
Max. startvikt16 148 kg (F-100A)
16 578 kg (F-100C)
17 258 kg (F-100D)
17 745 kg (F-100F)
Max. bränslevikt2 315 kg (F-100A)
3 530 kg (F-100C)
3 645 kg (F-100D och F)
Motor(er)Pratt & Whitney J57-P-7 (F-100A)
Pratt & Whitney J57-21A (F-100C, D och F)
Dragkraft43 kN, 65,8 kN med ebk (J57-P-7)
45,5 kN, 71 kN med ebk (J57-21A)
Prestanda
Max. hastighet1 369 km/h (F-100A)
1 485 km/h (F-100C)
1415 km/h (F-100D)
Räckvidd med
max. bränsle
650 km (F-100A)
1 040 km (F-100C)
950 km (F-100D)
Transporträckvidd2 350 km (F-100A)
3 550 km (F-100C)
3 630 km (F-100D)
Max. flyghöjd15 000 meter (F-100A och C)
14 000 meter (F-100D och F)
Stigförmåga120 m/s (F-100A)
110 m/s (F-100C och F)
96,5 m/s (F-100D)
Lastförmåga
Lastförmåga3 190 kg
Beväpning
Vapenbalkar2 (F-100A och C)
6 (F-100D och F)
Beväpning4 × 20 mm M39 revolverkanoner
Bomber4 × 241 kg Mk.82 eller 372 kg M117
Robotar4 × AIM-9 Sidewinder
2 × AGM-12 Bullpup
Raketer4 × raketkapslar à 19 × 70 mm sprängraketer
KärnvapenMark 7, B28, B38 eller B43
Ritning
F-100 Super Sabre 3-view.svg

North American F-100 Super Sabre var ett jakt- och attackflygplan konstruerat av North American Aviation för att ersätta den äldre F-86 Sabre. Super Sabre var ursprungligen konstruerat som ett renodlat jaktflygplan, men avsaknaden av radar blev snart ett stort handikapp och taktiska flygkommandots behov av attackflyg gjorde att Super Sabre i stället fick tjänstgöra som attackflygplan. Under Vietnamkriget ersattes Super Sabre av Vought A-7 Corsair II och överfördes till flygnationalgardet där de tjänstgjorde som jaktflygplan fram till 1979.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I januari 1951 började North American Aviation att skissa på en utvecklad version av F-86 Sabre som skulle kunna flyga i överljudsfart. För att uppnå det ökades vingarnas svepningvinkel från 35 till 45 grader samtidigt som flygkroppen gjordes längre för att få plats med en kraftigare motor. Prototypen gjorde sin första flygning 25 maj 1953 och lyckades spräcka ljudvallen trots att den hade en svagare motor än vad serieflygplanen var konstruerade för. Det visade sig snart att de svepta vingarna orsakade problem. Olika sektioner av vingarna gav olika lyftkraft vid olika hastigheter, vilket gjorde att lyftkraften plötsligt kunde flyttas framåt när hastigheten minskade. Detta tillsammans med att roderytorna inte var tillräckligt stora för att övervinna flygplanets tröghet i låga hastigheter gav upphov till mycket farliga situationer vid landning. Piloterna tränades att kompensera lyftkraftsförändringarna genom att trimma nosen upp eller ner vilket kom att kallas sabeldans (Sabre dance). Problemet minskade något i och med införandet av modellen F-100C som fick bättre lågfartsegenskaper tack vare nya flaps och en djupare vingprofil för att få plats med vingtankar. I och med modellen F-100D eliminerades problemen nästan helt tack vare större roderytor och inbyggd dämpning i styrsystemet.

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

I jaktrollen var huvudbeväpningen de fyra 20 mm automatkanonerna. Avsaknaden av radar gjorde att mer avancerade vapen som jaktrobotar inte kunde användas. F-100C fick förmåga att bära den värmesökande jaktroboten AIM-9 Sidewinder samt attacklast i form av sprängbomber, klusterbomber och kärnvapen. F-100D kunde också bära attackroboten AGM-12 Bullpup.

Användning[redigera | redigera wikitext]

F-100A Super Sabre antogs officiellt till USAF 27 september 1954. Innan året var slut hade sex flygplan förolyckats av olika anledningar. Flygplanet bedömdes vara för farligt att flyga och 1958 började man att fasa ut F-100A. Den tilltagande spänningen mellan öst och väst ledde dock till att flygplanen återtogs i tjänst 1962 och förblev i tjänst till 1970.

Taktiska flygkommandots behov av attackflygplan gjorde att den förbättrade modellen F-100C togs fram. Den flög första gången i mars 1954 och togs i tjänst 14 juli 1955. Den hade dock kvar många av nackdelarna från F-100A vilket gjorde att F-100D togs fram 1959.

Vietnamkriget[redigera | redigera wikitext]

Under Vietnamkriget var F-100D taktiska flygkommandots huvudsakliga attackflygplan för taktiska uppdrag i stridszonen medan F-105 Thunderchief användes för att anfalla försörjningslinjer och mål djupare inne i Nordvietnam. De första F-100:orna förflyttades från Clark Air BaseFilippinerna till Don Muang i Thailand 16 april 1961. Den 4 april 1965 utkämpade F-100:or från 428:e jaktdivisionen den första luftstriden mot Nordvietnams flygvapen. Tre MiG-17 sköts ner, men först efter att de lyckades skjuta ner två amerikanska F-105:or.

Den tvåsitsiga varianten F-100F användes också i Vietnam. Främst som spaningsflygplan där spanaren i baksitsen ledde in flyganfall via radio mot upptäckta mål, men även som Wild Weasels beväpnade med signalsökande robotar, störsändare och radarvarnare för att utmana det nordvietnamesiska luftförsvaret.

Totalt 242 Super Sabres gick förlorade under Vietnamkriget.

Algerietrevolten[redigera | redigera wikitext]

Franska flygvapnets F-100:or sattes under Algerietrevolten in mot mål i Algeriet. Flygplanen var baserade i Rheims och mellanlandade för tankning i Istres.

Cypern[redigera | redigera wikitext]

Under Cypernkrisen understödde turkiska flygvapnets F-100:or och F-104:or den turkiska arméns framryckning och bombade bland annat mål runt Nicosia.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

  • YF-100A – Prototyper. Två byggda.
  • F-100A – Ensitsigt jaktflygplan. 203 byggda.
  • RF-100A – Sex F-100A ombyggda till fotospaningsflygplan 1954. Kanonerna ersattes med tre K17 och två K-38 kameror.
  • F-100B – Projektnamn för North American F-107.
  • F-100C – Ensitsigt jakt- och attackflygplan med kraftigare motor, vingtankar, förmåga till lufttankning och bättre lågfartsegenskaper. 70 byggda.
  • F-100D – Ensitsigt jakt- och attackflygplan med större fena, autopilot, bättre navigationshjälpmedel, förbättrat styrsystem och möjlighet att skjuta roboten AGM-12 Bullpup. 1274 byggda.
  • F-100F – Tvåsitsigt skolflygplan med samma förbättringar som F-100D. 339 byggda.
  • NF-100F – Tre F-100F ombyggda till testflygplan.
  • QF-100 – 209 stycken F-100D och F ombyggda till målrobotar.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, North American F-100 Super Sabre

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]