Vitsippa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitsippa
170 Anemone nemorosa.jpg
Det ensamma bladet utan blomma är den biaxel, som beskrivs i texten
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ranunkelordningen
Ranunculales
Familj Ranunkelväxter
Ranunculaceae
Släkte Sippsläktet
Anemone
Art Vitsippa
A. nemorosa
Underart * A. altalka
* A. amurensis
* A. pseudoaltalka
* A. quinquefolia s lat
Vetenskapligt namn
§ Anemone nemorosa
Auktor L. (1753)
Utbredning
Anemone nemorosa map1.jpg
Synonymer
Anemone nemorosa var. nemorosa L.
Anemonidium nemorosum (L.) Holub.
Där vitsippan trivs, bildas stora bestånd.
Där vitsippan trivs, bildas stora bestånd.
Hitta fler artiklar om växter med

Vitsippa (Anemone nemorosa) är en flerårig ört som blommar med vita blommor i april och maj. Vitsippan tillhör familjen ranunkelväxter [1][2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Jordstam

Vitsippan är en flerårig 10–20 cm hög ört med en ca 1 dm lång, brun, cylindrisk jordstam.

Reproduktionen är ett invecklat förlopp. Längs den horisontella jordstammen sitter ett antal lågblad som fjäll (blomanlag) varifrån blomstänglar skjuter upp. När jordstammen vuxit en tid böjer sig spetsen uppåt och en ensam blomknopp bildas. Denna övervintrar. Följande vår blir det intill stjälkens fäste på jordstammen en sidogren (biaxel) som skjuter upp ett enda blad ovan jord. Sen bildar jordstammen flera fjäll och kryper vidare ett stycke, böjer sig uppåt och övergår i en ny stjälk. Så fortgår det år efter år. Jordstammen är därför en s.k. skottkedja, som kallas ett sympodium.[3] Alla blommor som kommer från en gemensam jordstam är genetiskt identiska och utgör tillsammans en enda individ.

Rödviolett baksida

Blomstjälken bär treflikiga svepeblad. Vitsippan börjar blomma i april och maj, vanligen med en ensam 2–4 cm bred vit blomma. Antalet kalkblad varierar, men 6–8 är det vanligaste. Mot slutet av blomningstiden sluter sig kronbladen kring frukten, och baksidan av kronbladen börjar skifta i rödviolett.

Blå vitsippe-blomma
Rosa vitsippe-blomma

Blå blommor förekommer, men är sällsynt. Ovanligt är också rosa blommor, men det ska inte förväxlas med den inte alls ovanliga rödvioletta baksida, som vanliga vita blommor kan få vid slutet av blomningstiden (se bild till vänster).

Blommorna saknar nektar och är därför doftlösa. Växten får förlita sig till pollen för att locka till sig pollinatörer. Efter blomningen ökar antalet blad, och små gröna frukter utvecklas.

Frukt

Efter fruktsättningen i början av juli månad vissnar hela växten ner. Frukterna sprids sedan med hjälp av myror, kallat myrmekokori. På så sätt bildas nya jordstammar och därmed nya individer.[1][2][4][5]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är vitsippa allmän i Götaland och Svealand, men mindre allmän till sällsynt norr om Hälsingland. Längst i norr saknas den helt.

I södra Norge går vitsippa inte över ca 1 000 m ö h, och på de högst belägna växtplatserna blommar den inte, och finns där alltså endast i form av blad.

Vitsippa förekommer i större delen av Europa utom Portugal, Spanien och längs Medelhavet. I Asien finns vitsippa i ett område i södra Ryssland kring nittionde breddgraden. Västerut kan man finna vitsippa i Newfoundland (Kanada), men den är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Blomningstid i Norden [2]
––––––––––––––––––––
Not. På kartan angivna tider är de som gällde på 1900-talet. Efter den globala höjning av den medeltemperatur vi nu upplever på 2000-talet, börjar blomningen vanligen ett par veckor tidigare.
  • Norden [3]
  • Norra halvklotet [4]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Lätt skuggig, ej alltförr torr skogs- och hagmark, lundar.

Varianter och hybrider[redigera | redigera wikitext]

Grönsippa (Anemone nemorosa forma bracteata) är en form av vitsippa där de vita kronbladen ersatts med gröna, djupt flikade kronblad. Grönsippa är ovanlig, men kan ses i Fjelebo naturreservat [6] i Nybro kommun där den första gången hittades 1922.

Bilder på grönsippa:

Gulsippa
Svavelsippa i mitten, omgiven av "föräldrarna"

Vitsippa odlas ofta, och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.[1]

Vitsippa är mycket lik gulsippa (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma.

Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa (Anemone × lipsiensis).[1]

Användning och giftighet[redigera | redigera wikitext]

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.[4]

Vitsippan innehåller liksom andra ranunkelväxter ranunculin som övergår i giftet protoanemonin då växten krossas. Förgiftningar hos människa såväl som hos djur är mycket sällsynta främst på grund av vitsippans beska smak. Vid hudkontakt kan huden börja rodna och blåsor bildas. Att äta vitsippa ger till en början en brännande känsla i mun och svalj. Sedan utvecklas blåsor, man blir illamående, kräks och får diarré. Efter det tillstöter svindel och kramper. Matsmältningsorganen och urinsystemet skadas. Vid höga koncentrationer är vitsippa direkt livshotande. En dödlig dos är cirka 30 vitsippsplantor.[4]

Som medikament används vitsippa ytterst lite idag utom inom homeopati, där vitsippa används som ett universalmedel.[4]

Klimatets inverkan[redigera | redigera wikitext]

Vitsippan har påverkats av klimatförändringarna och blommar nu (2014) ungefär ungefär två veckor tidigare än den gjorde i början av 1900-talet.[7]

Vid en inventering i Jämtland fann man att vitsippan på 1950-talet förekom på höjder upp till 700 meter över havet. 2008 hade vitsipporna klättrat uppåt ända till 855 meter över havet. Fristående undersökningar i Pyrenéerna, Alperna, Jurabergen och Uralbergen visade samma tendens att flytta mot högre höjder. Orsaken anses vara den globala uppvärmning, som började märkas 1986.[8]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet vitsippa kan spåras till det finländska Nyland, där växten kallades vitsäpel, ursprungligen vitsäper. Efterledet säper kommer av det franska ordet, chapel, som svenskan lånat in via tyskan, schappel eller scheppel, ett ord som betecknar en blomsterkrans, ett diadem men också kungakrona och brudkrona. Vitsippa betyder alltså den vita kronan och namnet syftar på den krona de åtta vita kronbladen formar. Medeltidens kungakronor, och ofta även brudkronor, hade ofta åtta tinnar.[9]

Artnamnet nemorosa kommer av grekiskans nemos (lund) och syftar på att vitsippan trivs i lundar.[1] Släktnamnet anemone kommer från det grekiska ordet amona (från roten).[4]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Förklaring Referens

Fagningsblomma

Fagningäblomä Gotland Blommar vid fagningätäiden, när det är dags att faga ängarna [10]
Kälubliommä Dalarna, Mora Kälu = kyla, blomningen kommer när tjälen gått ur jorden
Vait-tuppur Dalarna, Orsa
Videvev Halland Ordledet vev är besläktat med viva i gullviva
Vitavevel Västergötland, Gudhems härad
Vitvira Småland
Vitvirra Blekinge
Vitebjälle Dalsland, Ed
Vitfevel Västergötland, Vadsbo

Vitlåck Dalsland
Värmland
Västergötland, Vadsbo
Småland, Östbo

Vitlåckor Dalsland
Västergötland

Vitverv Småland

Bildsvit[redigera | redigera wikitext]

Vitsippan som symbol[redigera | redigera wikitext]

Raseborgs stadsvapen

Vitsippan är symbol för:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Vitsippa”. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/anemo/anemnem.html. Läst 2 maj 2015. 
  2. ^ [a b] Olle G Olsson. ”Vitsippa”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vitsippa. Läst 2 maj 2015. 
  3. ^ Vitsippa i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
  4. ^ [a b c d e] Anna Johansson. ”Anemone nemorosa”. http://www.fkog.uu.se/course/essays/anemone_nemorosa.pdf. Läst 2 maj 2015. 
  5. ^ Olle G Olsson. ”myrmekokori”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/myrmekokori. Läst 3 maj 2015. 
  6. ^ ”Fjelebo”. Länsstyrelsen Kalmar län. http://www.lansstyrelsen.se/kalmar/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/Pages/fjelebo.aspx. Läst 2 maj 2015. 
  7. ^ ”På jakt efter klimatförändringar i Skånes natur”. Länsstyrelsen Skåne. http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/nyheter/2014/Pages/pa-jakt-efter-klimatforandringar-i-skanes-natur.aspx. Läst 2 maj 2015. 
  8. ^ Svenska Dagbladet 2008-06-27, Nyheter, s 10
  9. ^ ”Rebusen hör i hop med karnevalerna”. Tidningen Vi. 18 februari 2009. http://vitidningen.episerverhotell.net/templates/PrintPage.aspx?id=11094. 
  10. ^ Rietz, Ernst (1862–1867). Svenskt dialektlexikon. Gleerups  [1]
  11. ^ ”Cancerhjälpens historia”. Cancerhjälpen. http://www.cancerhelp.se/historik.asp. Läst 2 maj 2015. 
  12. ^ ”Raseborg”. Raseborgs stad. http://www.raseborg.fi. Läst 2 maj 2015. 
  13. ^ ”Vitsippsdalen”. Göteborgs botaniska trädgård. http://www.gotbot.se/sv/kulturplattformen/Goteborgs-Botaniska-Tradgard/Startsida-Goteborgs-Botaniska-tradgard/Tradgarden/Tradgarden1/Vitsippsdalen/. Läst 2 maj 2015. 
  14. ^ ”Vår logotyp”. Kristdemokraterna. https://www.kristdemokraterna.se/Media/VarLogotyp/. Läst 2 maj 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]