Hoppa till innehållet

Gunnar Castrén

Från Wikipedia
Gunnar Castrén
Född27 december 1878[1]
Helsingfors
Död4 november 1959[2] (80 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningProfessor
ArbetsgivareHelsingfors universitet
FöräldrarRobert Castrén
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1920)
Redigera Wikidata

Gunnar Castrén, född 27 december 1878 i Helsingfors, död där 4 november 1959, var en finländsk litteraturhistoriker, son till Robert Castrén.[3]

Castrén blev student från Nya svenska samskolan och sedan filosofie doktor i Helsingfors 1902 och docent i estetik och nyare litteratur vid Helsingfors universitet 1907. Från 1924 till 1938 var han professor i inhemsk litteratur, från 1938 till 1945 i svensk litteratur. Han intog en framträdande plats i finlandssvenskt kulturliv som forskare och kritiker. Han utövade också en omfattande publicistisk verksamhet i politiska och litterära frågor, bl.a. som redaktör i Euterpe och i Nya Argus. I Euterpe var språkfrågan bannlyst. Här samlades Eino Leino, Jean Sibelius samt Castrén. Han betraktade också publikationer som Svenskt i Finland (1914) med misstänksamhet, och menade att om finländare inte undviker att sår skapas på den finska och den finlandssvenska sidan så hotades Finlands västerländska kultur.[4] Mellan 1924 och 1934 var han ordförande i Svenska litteratursällskapet i Finland. Castrén invaldes 1952 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Castrén mottog Hallbergs pris 1920, Svenska Akademiens kungliga pris 1934, och Stockholms-Tidningens finlandssvenska kulturpris 1957.

Publikationer

[redigera | redigera wikitext]
  • Frans Michael Franzén i Finland (1902)
  • G. Bernard Shaw (1906)
  • Stormaktstidens diktning: Studier (1907)
  • Norden i den franska litteraturen (1910)
  • Johan Ludvig Runeberg (1912)
  • Gustav Philip Creutz (1917)
  • Studier och kritiker (1918)
  • Juhani Aho och åttitalets idéer (1921)
  • Juhani Aho (1922)
  • Den nyare finska litteraturen (1924)
  • Runar Schildt (1927)
  • Den nya tiden: 1870-1914 (1932)
  • Werner Söderhjelm. Minnestal (1934)
  • Maria Prytz (1939)
  • Josef Julius Wecksell, Daniel Hjorts skapare (1940)
  • Herman Kellgren: Ett bidrag till 1840- och 1850-talens kulturhistoria (1945)
  • Humanister och humaniora: Tryckt och talat från sex decennier (1958)[5]
  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 127520919, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 127520919, läst: 31 december 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Castrén, Gunnar i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0.
  4. ^ Nya Argus 7/1917.
  5. ^ ”Castrén, Gunnar”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 116–118. ISBN 951-717-714-3 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]