Eirik Hornborg

Eirik Hornborg
Eirik Hornborg.
Född	29 september 1879 Helsingfors
Död	29 december 1965 (86 år) Helsingfors
Medborgare i	Finland och Storfurstendömet Finland
Sysselsättning	Politiker, författare, historiker
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
Släktingar	Torsten Hornborg (syskon) Harald Hornborg (syskon)
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1936) Karl Emil Tollanders pris (1951) Frihetskrigets minnesmedalj Honoris causa Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden Frihetskorsets 3. klass Ärekorset Estniska Frihetskorset, första divisionen, andra klassen
Redigera Wikidata

Eirik Mikael Hornborg, född 29 september 1879 i Helsingfors, död där 29 december 1965, var en finlandssvensk historiker, politiker, författare och skolman. Han var riksdagsledamot för Svenska folkpartiet 1924–1927, ordförande för Svenska litteratursällskapet i Finland 1934–1947 och hedersdoktor vid universiteten i Stockholm och Helsingfors. Som historiker producerade han omfattande syntesverk om Finlands och världens historia, och han räknades bland sin tids främsta talare i Norden.

Biografi

Hornborg var son till Albrecht Hornborg och Alma Hornborg, född Hornborg, och äldre bror till författarna Torsten och Harald Hornborg. Eirik Hornborg gifte sig 1918 med Ingeborg Ilmoni. Hornborg blev fil. kand. 1901 och verkade som lärare i historia och svenska vid olika privatskolor i Helsingfors 1900–1944. 1907–1915 var han föreståndare för Nya svenska flickskolan i Helsingfors. Den skola han kanske mest kan förknippas med är dock Lönnbeckska samskolan, där han var föreståndare 1914–1918 och där han själv hade varit elev – efter att ha skrivits in i klass I vid skolans första inskription blev han som enda student 1897 den första att ha genomgått skolan.

Under första världskriget anslöt sig Hornborg till jägarrörelsen och verkade som soldat vid 27:e preussiska jägarbataljonen 1916–1917. Vid de rödas maktövertagande i Helsingfors planerade han att ansluta sig till någon av de lokala skyddskårerna i Östra Nyland men förmåddes av Svenska folkpartiet att stanna i huvudstaden "för att finnas till hands". Han höll sig gömd, eftersom han var efterlyst av de röda som dömt honom till döden. Vid stadens befrielse deltog han i en skyddskårspluton som invecklades i gatustrider.

Politisk karriär

Hornborg var ledamot av lantdagen och representant för Svenska Folkpartiet i Finlands riksdag mellan 1924 och 1927. Han var 1923–1926 ordförande i försvarsrevisionen och 1945 för den kommitté som utredde Finlands utrikespolitik under andra världskriget.

Till sina politiska värderingar var Hornborg närmast konservativ, och han avvek i flera frågor från Svenska folkpartiets allmänna linje till förmån för borgerligt samarbete och en mer moderat språkpolitik. På 1920-talet förhöll han sig skeptisk till det samarbete som SFP av språkpolitiska skäl inlett med socialdemokraterna.

Som ordförande i försvarsrevisionen påtalade han offentligt de bristfälliga förhållandena inom armén i syfte att utverka tilläggsresurser för militären. Han åtalades för avslöjande av försvarshemligheter men frikändes av hovrätten.

Hornborg bekämpade energiskt Lapporörelsen. Han såg i denna folkrörelse ett hot mot rättssamhället och den hävdvunna ordningen och varnade för totalitära tendenser. Enligt hans mening utgjorde kommunismen vid denna tid (från 1929) inget akut hot, varför extraordinära åtgärder mot denna var omotiverade.

År 1945 var Hornborg ordförande för den s.k. Hornborgska kommittén, som tillsattes efter fortsättningskriget för att undersöka hur landet råkat i krig. Den allmänna uppfattningen att kommittén kategoriskt fördömde Tysklandsorienteringen är dock alltför förenklad; på flera punkter ställde sig kommittén förstående till de tidigare regeringarnas politik. Utformningen påverkades av statsminister J. K. Paasikivi, som hade Sovjetunionens reaktioner i åtanke. Efter kriget blev Hornborg en viktig förtrogen till Paasikivi under den politiskt osäkra efterkrigstiden; han skrev bland annat ett utkast till Paasikivis svarsbrev till Josef Stalin.

Hornborgs sista politiska framträdande av betydelse ägde rum 1961, då han kraftigt opponerade sig mot Agrarförbundets kampanj för att välja Urho Kekkonen till president med argumentet att detta bäst skulle främja bevarandet av freden. Hornborg såg förkunnelsen som ofosterländsk utpressning och fraktionspolitik.

Historiskt författarskap

Som författare och skribent under sju decennier var Hornborg oerhört produktiv. 1981 utgavs en förteckning över hans skriftalster: "Eirik Hornborgs i tryck utgivna skrifter 1897–1968." Bibliografin på 178 sidor omfattar över 1400 nummer. Han var medlem av tidskriften Nya Argus redaktion från 1927 till 1948. Enbart i denna skrev han mer än 300 artiklar. 1934–1947 var han ordförande för Svenska litteratursällskapet i Finland. År 1947 ställde han sin plats till förfogande efter att sällskapet den 5 februari tilldelat Gunnar Björling Ida Rosqvists pris för sin diktsamling "Luft är och ljus". Hornborg var starkt kritisk till den litterära modernismen och dess utsvävningar. Om Björling och hans likars arbeten skrev han bl.a.: "De är ej skrivna på svenska – om också med till största delen svenska ord – och över huvud ej på något språk i ordets fastslagna betydelse."

Vad gäller Hornborg som historiker berättade han själv att hans historieintresse från början inte var vetenskapligt utan istället vad han kallade estetiskt-romantiskt, kanske en förklaring till varför han aldrig fullföljde de planer på en doktorsavhandling han i 25-årsåldern umgicks med. Skolarbete, politik och skönlitterärt författarskap tog upp det mesta av hans tid under 1900-talets två första decennier. Med tiden kom han dock att ägna sig allt mer åt historia och hans dragning åt fältet fick en mer vetenskaplig syftning. Det historiska författarskapet kom att bli mycket omfattande med storslagna synteser av historiens väldiga stoff. Han blev hedersdoktor i såväl Stockholm (1936) som Helsingfors (1950).

Hornborg fascinerades särskilt av sjöfartshistoria och krigshistoria. Han seglade själv och fick tillfälle att skildra en resa till Antipodöarna sydost om Nya Zeeland. Hans maritima intressen ledde till att han blev hedersmedlem i Finlands skeppsbefälsförbund.

Vid sidan av det historiska författarskapet producerade Hornborg skönlitteratur, däribland ungdoms- och äventyrsböcker som utgavs under pseudonymen Edward M. Henderson.

Vältalighet

Hornborg var enligt många en ypperlig talare, den enda finländare som finns representerad i antologin "Världens bästa tal".^{[källa behövs]} Olof Lagercrantz skrev om honom: "Han hörde till de stora talarna… jag tror inte det under hans tid fanns någon talare att jämföras med honom i de nordiska länderna." Efter ett tal i Stockholms Konserthus beskrevs hans vältalighet enligt följande: "Ingen kan som Hornborg måla upp de stora sammanhangen med några få, dramatiska ord… huden knottrar sig på en, man känner sig liten och förlorad… ända tills mannen med den mäktiga finländska stämman… med sina ord, lyfter upp en och vänligt makar in en på ens plats i det stora sammanhanget"

Efter Hornborgs död stiftades en minnesfond av en grupp där bland andra Georg Henrik von Wright ingick.

Bibliografi i urval

Fullständigare förteckning av Olof Mustelin, ”Vad Eirik Hornborg har skrivit: Några bibliografiska anteckningar”, Finsk tidskrift 3/1973, s. 164–178.

Facklitteratur

• Under segel till antipoderna: Anteckningar från en färd till Oceanien (1915)
• Brytningstid: Bolschevikkriget i Finland 1918. Dess förutsättningar, orsaker och betydelse (1918)
• Segelsjöfartens historia (1923, 1948)
• Sjörövare (1927)
• Finlands hävder I–IV (1929–1933)
• Konung Gustav II Adolf: En minnesskrift (1932)
• Försvaret av de östra riksdelarna och Karl XII:s krigsledning 1701–1714 (1936)
• Världshistorien. Från forntid till nutid I–V (1938)
• Sveriges historia (1940)
• Sverige och Ryssland genom tiderna: Politiska Relationer och Krigiska Konflikter (1941)
• Roms tredje storhetstid (1941)
• Sveriges sjöförsvar från äldsta tider till våra dagar (1944)
• Kampen om Östersjön: Till slutet av segelfartygens tidevarv (1945)
• Stefan Löfving: En karolinsk fribytare (1946)
• Finlands historia från äldsta tid till våra dagar (1948, 1963)
• Helsingfors stads historia 2: Perioden 1721–1809 (1950)
• Karolinen Armfelt och kampen om Finland under stora nordiska kriget (1952)
• Franska revolutionen och Napoleon Bonaparte (1953)
• När riket sprängdes: Fälttågen i Finland och Västerbotten 1808–1809 (1955)
• Det fria Finland 1917–1957 (1958)
• Man i ledet: Minnen och episoder 1899–1927 (1959)
• Vad är kultur? (1960)
• Stormig höst: Minnen och genljud från 1930- och 1940-talet (1961)

Skönlitteratur

• Den döende staden: Berättelse från trettonhundratalets Rom (1908)
• Den ensamma vargen: Berättelse från prärierna (1918)
• Stridsmän och färdmän: Ur Rudyard Kiplings diktning (öv. 1927)
• Borgungarna I–III (1929–1933)
• Den vite mannens börda (1943), novellsamling

Bibliografier

• Mustelin, Olof: Vad Eirik Hornborg har skrivit: Några bibliografiska anteckningar. Åbo 1975.
• Mustelin, Olof & Mickwitz, Ann-Mari: Eirik Hornborgs i tryck utgivna skrifter 1897–1968. Åbo 1981.

Publikationer

• Olof Mustelin; Ann-Mari Mickwitz (1981), Eirik Hornborgs i tryck utgivna skrifter 1897-1968 / förteckn. av Olof Mustelin o. Ann-Mari Mickwitz., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113529828, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022693 

Utmärkelser

• Statsrådet Mauritz Hallbergs pris, 1936
• Karl Emil Tollanders pris, 1951
•  Frihetskrigets minnesmedalj
• Honoris causa
•  Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden
•  Frihetskorsets 3. klass
•  Ärekorset
•  Estniska Frihetskorset, första divisionen, andra klassen

[Redigera Wikidata]

Vidare läsning

• ”Hornborg, Eirik Mikael”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 263–265. ISBN 951-717-714-3 
• ”Hornborg, Eirik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5213-1416928957819 
• Hornborg, Eirik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Externa länkar

• Eirik Hornborgs arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland