Jan-Magnus Jansson

Jan-Magnus Jansson
Jan-Magnus Jansson, 1960.
Född	24 januari 1922 Helsingfors
Död	29 november 2003 (81 år) Helsingfors
Begravd	Sandudds begravningsplats
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Svenska normallyceum
Sysselsättning	Politiker, professor, journalist, statsvetare
Arbetsgivare	Helsingfors universitet
Politiskt parti
Svenska folkpartiet i Finland
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1953) Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1962) Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1978) Storkorset av Finlands Lejons orden (1985) Svenska Akademiens Finlandspris (1993) Karl Emil Tollanders pris (1993) Frihetskorsets 2. klass Officer av Hederslegionen Militärens förtjänstmedalj Kommendör av 1. klass av Nordstjärneorden
Redigera Wikidata

Jan-Magnus Jansson, född 24 januari 1922 i Helsingfors, död där 29 november 2003, var en finlandssvensk statsvetare, politiker (SFP) och publicist. Han var professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet, ordförande för Svenska folkpartiet 1966–1973 och chefredaktör för Hufvudstadsbladet 1974–1987. Jansson var en central gestalt i Finlands efterkrigstida utrikespolitik och en ledande förespråkare för den s.k. Paasikivi-Kekkonen-linjen. Han var SFP:s presidentkandidat 1982 och tilldelades bl.a. Tollanderska priset och Svenska Akademiens Finlandspris 1993.

Biografi

Uppväxt, utbildning och akademisk karriär

Hans föräldrar var professor Gösta Jansson och Anna Elisabeth Kuhlefelt.

Jansson avlade studentexamen 1939 vid Svenska normallyceum i Helsingfors, blev filosofie kandidat 1946 och doktor i statsvetenskap 1951. Jansson utnämndes till docent 1952 och två år senare till professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet, där han arbetade 1954–1974. Han jobbade även som kansler för Åbo Akademi 1985–1991.

Jansson utnämndes till juris hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1990 och till politices hedersdoktor vid Åbo Akademi 1993.

Journalistisk verksamhet

Jansson var chefredaktör för Hufvudstadsbladet 1974–1987. Han var även redaktör för tidskriften Nya Argus 1947–1974, och dess huvudredaktör 1959–1966. Han tilldelades Suomen Kuvalehtis journalistpris 1984.

Förenings- och stiftelseverksamhet

Jansson var ordförande för Paasikivi-samfundet 1964–1966 och 1975–1985. Han var även styrelsemedlem i Samfundet Folkhälsan från 1982 samt dess viceordförande från 1996 och en medlem i Stiftelsen för utrikespolitisk forskning 1959–1985. Inom vetenskapliga områden verkade Jansson som preses i Finska Vetenskaps-Societeten 1979 och som medlem i Internationella kommittén för dokumentation av socialvetenskaperna.

Författarskap

Jansson skrev också flera böcker, bland annat om Finlands grundlag. Han publicerade sammanlagt omkring 2 500 publikationer, bland dem böcker, antologibidrag, artiklar, dikter och noveller. Från 1952 var han styrelseledamot i Svenska litteratursällskapet i Finland.

Politisk verksamhet

Partiledare, minister och presidentkandidat

Jansson var medlem av Nyliberala studentförbundet 1954–1957 och verksam inom Statsvetenskapliga föreningen, först som medlem och vice ordförande, därefter som ordförande 1956.

Han var vice ordförande för Svenska folkpartiet (SFP) 1964–1966 och därefter partiordförande 1966–1973. I Kalevi Sorsas första regering var han handels- och industriminister 1 januari 1973–30 september 1974. Jansson var elektor vid presidentvalet 1962 och sitt partis kandidat i presidentvalet 1982 där han fick 11 elektorsröster.

Kommittéuppdrag

Jansson erhöll även flera uppdrag som ordförande i många parlamentariska kommittéer. Han blev medlem i Statens freds- och konfliktsforskningskommission 1966, Finlands Unesco-kommission 1969, Nordiska kommissionen för internationell politik 1973, kommittén för utvandrarsamarbete 1977, Statens skärgårdsdelegation 1975, revisionskommittén för statsförfattningen 1982 och Ålandskommittén 1981.

Politisk inriktning

Som politiker gav Jansson sitt fulla stöd till den så kallade Paasikivi-Kekkonen-linjen, en linje som han redan under studietiden stödde. Jansson etablerade sig som en expert i försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Som partiordförande arbetade Jansson för ett aktivt samarbete med centern och liberalerna.

Privatliv

Jansson var gift tre gånger: 1948–1970 med Kerstin Edgren, 1970–1975 med Marita Brandt (född Hausen) och från 1976 med Siv Dahlin.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Bibliografi

• 1944 – Morgon och uppbrott: diktsamling, utgiven i Helsingfors

• 1950 – Hans Kelsens statsteori mot bakgrunden av hans rättsfilosofiska åskådning (akademisk avhandling, utgiven i Helsingfors av Helsingfors universitet)

• 1952 – Frihet och jämlikhet: En studie över den politiska demokratin, utgiven i Lovisa av Söderström & Co som del 14 i skriftserien Skrifter utgivna av Nyliberala studentförbundet

• 1952 – Enskild: diktsamling, utgiven i Helsingfors

• 1954 – Grundlagsutskottets funktioner vid riksdagarna 1939–1952, utgiven i Helsingfors som del 98 i skriftserien Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk

• 1961 – Aktuella problem inom statsvetenskapen

• 1969 – Politikens teori, utgiven i Borgå av Söderström & Co i serien Zoom

• 1970 – Politiikan teoria (finsk översättning av Politikens teori, översatt av Esa Adrian, Aira Kalela och Iikka Ryömä), utgiven i Helsingfors av Tammi i serien Forum-kirjasto

• 1972 – Idé och verklighet i politiken

• 1981 – Ledare

• 1989 – Svenskfinland i förändring

• 1992 – Från splittring till samverkan

• 1996 – Tidiga möten

• 2000 – Från regeringsformen till grundlagen

Priser och utmärkelser

• Statsrådet Mauritz Hallbergs pris, 1953
•  Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, 1962
•  Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1978
•  Storkorset av Finlands Lejons orden, 1985
• Svenska Akademiens Finlandspris, 1993
• Karl Emil Tollanders pris, 1993
•  Frihetskorsets 2. klass
•  Officer av Hederslegionen
•  Militärens förtjänstmedalj
•  Kommendör av 1. klass av Nordstjärneorden

[Redigera Wikidata]

Externa länkar

• ”Jansson, Jan-Magnus”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4895-1416928957501 
• Jansson, Jan-Magnus i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0